Lågbron, symbolen för maktens lomhördhet.
Tisdag, oktober målar akvarell. Vid paradisäppelträdet kivas fåglarna om våra enkla bidrag. I Göteborg jobbar politikerna vidare med den lågbro över Göta älv som kommer att bli till sånt besvär för Vänersjöfart och för industrier i min provins.
Själv sitter jag och läser statistik på nätet, nån ska göra det. 1979 hade de svenska partierna 1,5 miljoner medlemmar, i dag bara omkring 270 000. Jag har tillhört några av de partierna och vet att det förstås är en liten andel av medlemmarna som i praktiken avgör ärendena, genom att sitta i valberedningar, styrelser och viktiga beslutandeförsamlingar i kommuner, landsting och riksdag.
Så fungerar den svenska demokratin. Demokratin är jag stolt över, den har svenska folket kämpat sig till, den måste vi fortsätta slåss för varje dag. Och just därför: det måste väl vara fler än jag som tycker det är bekymmersamt att en alltmer krympande andel av folket är partimedlemmar? Att alltså en ännu mer försvinnande liten del i praktiken avgör så stora frågor som regionfrågan? Ska kanske 30-40 av 276 000 värmlänningar avgöra en så viktig framtidsfråga som storomvandlingen av Sverige?
Inte är det självklart för en demokrat.
Jag känner många av de 30-40 partisterna som tycker att de kan besluta åt oss även i detta ärende, fast det är så mycket större än vardagsfrågorna. De är i allmänhet kloka människor som vill väl. Just därför förstår jag inte att de vill trumma igenom ett så tungt beslut utan att höra med sitt folk. Jag fattar inte att de inte begriper att de just nu föder en ny populist i timmen här på trakten, genom sin lomhördhet.
Är politiken bara partitaktik och smusselstrategi nuförtiden?
Vart tog folkupplysningen vägen? Vad hände med lyhördhet, förankring och respekt?
### Lågbron i Göteborg förskräcker.
### Frågan om slussarna i Trollhättan får en att bäva.
### De är talande att makthavare nedströms gör Värmland till en blindtarm, redan innan storregionen ens är genomförd. Lomhördhet: hundra.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra
Vi här uppe i utlösaren av den västsibiriska taigan är förstås luttrade och har insett, illa fall jag, att vi lever och envisas med det i den demokratiska periferin. När BB i Torsby lades ner vid sekelskiftet, betydde det att en barnaföderska fick lika långt att åka från nordligaste delen av Torsby kommun och Värmlands län, som en föderska i Karlstad skulle få i … Västerås! Avstånden finns där och vi har att rätta oss därefter. När man nu vill bunta ihop länen för att skapa storregioner är det inte många i min närhet som tror att Västra Götaland – med redan stora problem att tillgodose sjukvårdsbehoven – skulle sträcka ut samaritiska tentakler mot oss i norra Värmland och öppna helikopterbroar till Sahlgrenska. Tänkandet med storregioner bygger (som vanligt på alla områden i vårt samhälle) om konkurrenskraft och muskelstyrka. Big is beatiful, tycks man tro. Folkomröstning torde vara en bra värdemätare av folkopinionen, så varför inte!
Klokt och sant, Bengt.
Vi får försöka lära av hur makten behandlat brofrågan nedströms, utan att fråga oss …