Jag var lokalredaktör. Det är ett mångsidigt jobb. Du ska intervjua, skriva och fotografera. Eftersom vi inte hade någon kontorist på kontoret i Sunne skulle jag dessutom ta emot annonser.
En dag kom det en karl från Rottneros. Han ville sätta in en annons.
– Kan du förmedla den till Göteborgs-Posten också?
– Absolut.
Karln gav mig ett färdigskrivet manus om sina silvertackor. Jag tyckte att hans kostym var lite för prydlig för en fårfarmare och ung var han också men det var ju hans ensak. Jag tog betalt och faxade texten vidare. Överrubriken fyllde jag i själv. ”Levande djur, säljes”.
Missat hela ruschen
Tidigt nästa morgon ringde han mig i bostaden och skällde.
– Är du idiot du?!
– Inte vad jag vet.
– Du, det är mycket du inte vet. Det är silver jag säljer för faen. Silver!
Jag hade fullständigt missat att det pågick en silverrusch i landet. Jaså var det såna tackor du menade. Förlåt. Jag tyckte väl du hade fin kostym.
Ringer och skrattar
På eftermiddagen ringde han igen.
– Du är ett geni, Svensson. Jag har aldrig fått så många svar på en annons. Folk ringer och gapskrattar i luren. Alla har sett den. Sen köper dom mitt silver.
Det tog slut alltihop.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 222. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).