Onsdag 12.15
Ibland sitter man på fik och känner efter om den lätta huvudvärken börjar släppa när man fått höger hörapparat tillbaka efter drygt en vecka.
Gôtt fikabröd.
Hittills ingen värk.
Hör varenda frasande i hela huset.
Onsdag 12.21
Fortsätter läsa Jonathan Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära”. Hittar episoden på sidan 220.
Älskar den.
Onsdag 12.31
Hämtar påtår.
Pojken i berättelsen har gjort en telefon av två konservburkar och ett snöre. Han ber flickan i andra änden av snöret på andra sidan gatan att säga att hon älskar honom.
– Jag älskar dig, svarar hon. Snöret vibrerar mellan dem.
Då sätter pojken ett lock på sin burk, tar bort snöret och ställer upp hennes kärlek till honom på en hylla i sin garderob.
”Naturligtvis skulle han aldrig kunna öppna burken, för då skulle han förlora innehållet i den. Men det räckte för honom att bara veta att det fanns där.”
Onsdag 12.48
Jag köper bullar med hem.
Två saffranstosca.
När jag går ut till bilen intill tegelhusen vid Norra fältet knarrar mina steg i krispigheten. Snart sitter jag vid ratten på väg hem från stan och funderar på att göra oss en burktelefon.
Två burkar, en kärlek och ett snöre.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 526, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).