Min älskade lelle snutte

Jag sitter med vänner och talar om fördelarna med ny teknik. Bilen som bländar av själv och bromsar in när jag kommer för nära omvärlden. Mobilen som talar om för min fru var jag sitter och pustar i skogen under förmiddagsrundan. Facebook som ger mig kontakt med forna skolkamrater och främmat fôlk.

Snart kommer vi in på AI. Även den tekniken har sina möjligheter. Vi talar om dem med. Särskilt jag. De andra tycker nog att jag låter nyfrälst är jag rädd.

Då slår Makterna till. När vi skiljs åt får jag av misstag fel tygkasse med mig hem. Inte den med min mobil i.

– Vänta bara, du!
Det är söndag kväll, klockan är snart sex och jag tänker att va’ hundan. Lite mobilfasta ska väl en gammal murvel tåla. Vi som var så emot både elektriska skrivmaskiner, datamaskiner och sån där desktop publishing di kallar. Vi ska väl klara en skvätt abstinens från en bärbar liten sketen maskin som tror att han är smart.

– Smart. Du ska få för smart … viskar mobilen långt där borta, 18 kilometer hemifrån, fågelvägen.
Jag tror åtminstone att det är det han viskar.
– Vänta får du se, människobarn, fortsätter han. Detta blir inte så lätt som du tror.

He he he.

Ingen barnlek för en missbrukare
Min enkla bärbara lilla manick med multipla färdigheter har förstås rätt. 18 timmars mobilfasta är ingen barnlek för en inbiten exmurvel med skrivklåda, långvarigt googelmissbruk, Sudoku-sinne, SMS- & messenger-faiblesse, elbilsappanvändarvana, klockkollartics, OneNote-beroende, extremt kartnörderi, nyhetsmani, surfmani, lustigfilmpånätetkollar-mani, SMHI-mani, Facebook-mani, SVT-play-mani, allmän klickmani samt – mani.

Först ska jag kolla tv-programmet på TV.nu. Nej visst nej.
Sen ska jag kolla vädret. Aj då.
Sedan mejlen. Hmmm…

Dagens blogginlägg på sven-ove.nu, var inte det ganska piggt? Lång men pigg text. Fick den många besök tro? Nej visst ja, det kan jag inte se, nej.
– Vi ska ju till stan i morrn. Jag ställer mobilen på ringning så vi kommer upp i tid.
– Gör du?
Så där fortsätter den sedan, min långa vandring i mobilskuggans dal. Sista nyhetskollen innan jag släcker ljuset: spricker. Klockkollen när jag vaknar på småtimmarna: spricker. Temperaturtitten när jag vaknar och har försovit mig: inställd.

Allt möjligt är inställt.

Detta är mycket nyttigt för den här kroppen. Men jädrar vad det rycker i högra handens fingrar, stup i kvarten.
Dom vill peta och perka och picka.

Kamrat B:s förutsägelse
En gång för många år sedan hade min arbetskamrat B på Räddningsverket varit i Amerika och besökt en större datormässa där. Han kom hem med en handdator i näven. En klok sak som fungerade både som personsökare och skrivenhet. Tangentbord ingick och du kunde även mejla och surfa med denna behändiga lilla device. Blackberry, hette den inte Blackberry?

– En sån här kommer vi alla att bära, sa B och höll upp sin nyköpta magiska tingest från norra Amerika. Den kan så mycket så vi kommer snart att bli beroende, varenda en.

Strax därpå kom den smarta mobilen som kunde ännu mer. Men i princip hade B rätt i sin profetia. Det skulle komma ett hjälpmedel som skulle förändra vårt sätt att leva. Inte minst gamla före detta teknikfientliga exmurvlars sätt att leva.

Får lust att krama den lille
Efter 18 timmars mobilfasta tar jag med darrande händer emot min älskade ”snuttefilt” igen. Jag kan ju inte stå och krama och pussa en telefon klockan tio i tolv mitt på dagen, mitt på Drottninggatan nere i stan. Folk kan ju tro att en inte är klok. Fast gudarna ska veta att jag har god lust att göra det.

– Din stackare. Du har väl inte slut på ladd nu bara? Ska vi ta och klicka på nåt, bara du och jag? Vad tror du om att kolla senaste löprundan? Vad hade vi för tid? Eller vill du hellre ta ett parti Sudoku? Näst värsta svårighetsgraden.

Sa jag att han går att ringa med också? Eller att han kan se hur många som tränar just nu på gymmet nere  i källarn på Deje badhus? Eller vad det är för temperatur på vägbanan på stora vägen uppe vid Sisu-gården? Eller om nån har ringt i natt mitt i tystnaden.

Min älskade lelle snutte.
Ska vi gå och fika?

### Bilden ovan är ett försök att återskapa den känsla av digital utsvultenhet som uppstår efter 17-18 timmars akut mobilfasta.
### Ett särskilt tack till min älskade mobil som förstod mig, tog bilden samt redigerade den. Nu efteråt.
### Stort tack, kamrat.