”Att skriva med hjälp av AI är som att ta bussen” skriver Karin Milles, professor i svenska och krönikör i Språktidningen.
Inte lika härligt som en solskenspromenad men bättre än att traska fram genom ett tjockt täcke slaskig snömodd, fortsätter hon.
”Chattbotten kan hjälpa den osäkra eller ovana skribenten, precis som den kan hjälpa den skickliga skribenten att bli ännu bättre.”
Passar inte alltid
Jag håller på och försöker lära mig hur AI-skrivande fungerar. Då är Karin Milles bok till god hjälp.
”Det är alltid du, inte AI-verktyget, som är ansvarig för texten.”
”Du ska skriva till chattbotten som om du kommunicerade med en människa.”
”AI passar inte för allt skrivande.”
”Tänk på AI som en genomsnittligt smart kompis med vissa problem med sanningen – någon du kan bolla idéer med och få inspel från, men vars påståenden du alltid tar med en nypa salt.”
”Nykter och pedagogisk”
När jag gjort den första genombläddringen, läst innehållsförteckningen och de inledande sidorna skriver jag följande prompt (som instruktionen kallas) till min gratisversion av ChatGPT: ”Skriv en kort anmälan av Karin Milles bok Skriva med AI.”
Inom någon sekund kommer svaret i min mobil:
Kittlande svar
Nu ska jag läsa vidare och se om han har rätt i sin beskrivning av boken, den där AI. Killgissaren, struktureraren och allmänna hjälpredan.
– Skärp dig! skrev jag en gång till AI när han skrivit dumheter.
– Förlåt. Jag ska skärpa mig, svarade han.
Då kittlade det i den här gamle skrivkarlen.
Maskinjäklarna har börjat be om ursäkt.
Snart ringer han mig väl också.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 545, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).