Efter gårdagens blogg:
”I dag tänker jag på ordet egendom.”
Säkert fanns det privategendom även i jägar- och samlarsamhället. Sin egen skinntröja är rätt praktiskt att ha. Eller stenslunga. Men jag tror det var i bondesamhället människan första gången ritade upp en gräns och sa att den här jordplätten är min. Här ska jag så mitt utsäde.
Min. Mitt.
Detta var på sätt och vis förståeligt. Jag vill verkligen inte göra om svenskt jordbruk till en sovjetisk kolchos. Ändå var det med den första gränsstolpen eller röset som mycket gick snett. Nu gick det att samla makt och ägande i generationer. Någon kunde bli skamlöst rik och någon fattig, utan mat.
Någon fick inte råd att följa med på skolutflykterna.
Alla murars moder
Några kunde bli isolerade och inskränkta, med. Första gränspålen var samtidigt grundstenen till det som skulle bli Berlinmuren 1961, Israelbarriären 2002 och USA-Mexicomuren 2006.
Min jordplätt. Kom inte hit.
Vi bor i den bättre halvan.
Enkel sak
Lösningen är precis så enkel som alla alltid har vetat: Jämna ut, minska klyftorna, fördela, ha en del saker ihop. Vårt, tillsammans. Fransmännen formulerade grundtanken bra redan 1789, fast de glömde systerskapet.
Skinntröjan kan du behålla.
Amerikanska muren.
Enkel lösning? Ungefär lika enkelt som att avskaffa människans egoism? Majoriten i Sverige tycker ju att skatterna varit för höga. Och USA ska vi bara inte prata om.
Franska och ryska revolutionens försök manar ju inte till efterföljd. Även skinntröjan och tyvärr den som var i den gick ju ofta åt.
Utjämning kan väl göras genom att ta eller att ge? Eller att man är så mycket kompis eller famlilj att det är självklart att man jobbar för varandra. Det senart låter bäst. Jag vill hoppas att det inte bara är en utiopi. Enkelt verkar det inte.