Jag skrev ju om folk som går i skidspår i lördags. Det gjorde jag med glimten i ögat och i tron att det ändå är av oförstånd några få förstör för de många. Vi tappade faktiskt mycket skidkultur alla vintrar när ingen snö kom. Dessutom är det förvirrande för en del, med skatespåren vid våra friluftsanläggningar.
Reaktionerna blev mer omfattande än jag trodde. Hela söndagen tickade besökarna in på bloggen, fast jag inte länkat alls den dagen. Besökare som dessutom hade vänligheten att dela inlägget vidare. Vilka som gjorde det vet jag inte, men för den här lilla bloggen var de många.
Folk höll med. Andra blev trampade på tårna. Det får du räkna med när du sticker ut hakan, även om det görs med glimten i ögat.
De som framhärdar
Vad som förundrar mig är inte att folk höll med, ledsna som jag när några få förstör vad ideella krafter försöker skapa för de många. Inte heller blev jag förvånad över att andra kände sig träffade och reagerade utifrån det. Jag blev inte ens överraskad över att några på båda sidor blivit arga och skällt, där ute i spåren.
Det är inte så konstigt. Jag försvarar inte vreden och storskället från någondera hållet, men vi är bara människor allihop.
Nej, det som överraskar mig är de medmänniskor som framhärdar. De som med stort allvar förklarar att de minsann har både lagen och moralen på sin sida, när de tänker fortsätta att promenera till fots i friluftsgårdarnas skidspår.
Fast Sverige är så stort och vintern så kort.
Oj då.
Allvarligt så trodde jag att det där gjordes klart redan nångång på 70-talet.
Springa och gå på sommaren och åka skidor på vintern.
Har någon gjort sig mödan att göra upp ett skidspår så GÅR man inte i det.
Eller springer eller rider eller åker spark eller snöskoter.
Jag trodde att det var så.
Bestämt och klart.
Sen är det en annan sak att jag saknar möjligheten att springa min lilla runda vid sisu. Och att jag är grymt besviken på att jag åker skidor så dåligt…
Men jag antar att det kommer en vår efter vintern 🙂
Om skidspåret låg någon annanstans … men det är ju en motionsanläggning (tråkigt ord) där människor jobbar ideellt med att fixa i ordning.
Menar du att det finns folk som ändå tycker att man får GÅ i dom skidspåren?
Näe…
(Och jag har inte så stor rumpa så att det går att göra ett vettigt rodelspår med. Jag jobbar vidare på det där med slätstrukna och tråkiga kvinnor utan humor. Det får bli min uppgift.)
Kanske ska man inte hota med helvittet ändå.
Utan vänligt informera om hur spåren används och vem som fixar i ordning dom.
Det gav bra resultat i en annan by.
Nångång på 70-talet.
(Där var det några hästar som inte fattade grejen. Eller om det var dom som styrde hästarna 😉 )
Don’t be lessna alla motionärer.
Ut och prata med varann 🙂
Man får vara ledsen, Cyndi.
Man får försöka uttrycka den ledsenheten.
Ja.
Såklart.
Jag har inte fejsbok.
Där verkar det som om folk trampar väldigt hårt i andras mentala skidspår ibland.
Eller kör över varandra med snöskotern och spårsläden.
Men det kanske bara är en känsla jag har … 😉
Kvinnlig humor.
Inte gå i skidspår.
Känns som att jag behöver GÖRA nåt.
Men jag vet inte vad …
Jo.
Jobba 🙂