Jag ska skicke dig så högt i vädre’ så kôrpera ska hinne bygge bo i rôva på dig innan du hinner ner.
Det är slute’ som går, sa bonnen när skithuse’ brann.
Det var svettigt sa skräddarn, slogs med ankonger’a.
Stort namn på litten by, hunn’ hette Håkan.
Alltid får en nôe mä, sa han som tugga ôt katta.
Fattig var far min men inte åt han möss.
Vädre’: vädret. Kôrpera: korparna. Rôva: röven. Ankonger’a: ankungarna. Hunn’: hunden. Nôe: något. Ôt: åt. Katta: katten. Mä: med.