Mitt i vardagen, mitt i steget, får jag ett infall ibland. Den här morgonen råkar blicken stanna till vid en formulering i vårt lokala annonsblad. ”Kom med skrattet i maggropen farten i fötterna så kör vi!”. Ja-a, dit ska jag, om jag så ska behöva arbeta för det.
I samma stund tittar den kära vännen över min axel. Jaså, du ska börja med showdans i höst, viskar hon och ler hon kärt.
Aj du, var det en danskursannons. Showdans? Den kära vännen vet vilken exakt koordinationsförmåga mina ben har. Koordination timmerupplag. Skymtar jag ändå något drömmande i hennes blick? Vad tänker hon på? Ser hon framför sig kommande fredagskvällar, där jag röjer undan alla möbler i vårt vardagsrum och visar de senaste movsen vi lärt oss på Medborgarskolans prova på-pass för ungdomar 13 plus? Med skrattet i maggropen farten i fötterna.
Just nu är jag mycket frestad att anmäla mig. Jag får väl skaffa falskleg.
Släng dig i väggen, Fame.