De livsfarliga 100 000 – SVENSSONS SLÄNG

Det finns dagar jag helst vill glömma. Mammas och pappas dödsdagar, mordet på Olof Palme, 11:e september i Chile och New York. Almanackan vet fler.

Kärnkraftsolyckan i Fukushima är en annan sådan händelse i vår historia. Det behövdes bara en jordbävning och en tsunami, sedan var det kört. Jag får inte säga ”Vad var det vi sa”, jag får inte säga ”Vad var det vi sa”, jag får inte…

Ser i tidningen att Karlstads kommun måste öka sitt borgensåtagande med 65 miljoner kronor, för att bekosta en kommande avveckling av Oskarshamns kärnkraftverk. Kommunen är delägare i den vattenkokaren. Nu har kärnkraftskramarna kommit fram till att det blir dyrare än de trott att ta hand om avfallet.

Räck upp en hand, alla som blev förvånade.

Dyr gåva till era barn
Jag får inte säga ”Vad var det vi sa”, jag får inte säga ”Vad var det vi sa”.

Varför får jag inte det förresten? Kärnkraften var livsfarlig 1980, det hade den varit i många år innan dess och det kommer den att vara i 100 000 år efter att det sista verket har stängts av.

Det kan bli mer än 65 miljoner, kära karlstadpolitiker. Mer än det och mer än den halva miljard ni redan har bundit. Er älskade paroll Karlstad 100 000 får en helt ny innebörd, inte sant?

Först då är det ofarligt igen
100 000 år är många generationer. Räknar jag rätt, så kommer det en generation karlstadsbarn som kan pusta ut, när Oskarshamns avfall är ofarligt för människan igen. Räknar jag rätt så dröjer det visserligen ett tag innan den da’n är här.

Jag är nog borta då.

Ty när skulle kärnkraftverket i Oskarshamn vara ofarligt – om någon stängde av det i kväll? När går det för människan att umgås med bränsleresterna igen?

Jag får ta det en gång till. Svaret är att verket kommer att sluta vara livsfarligt för era:

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-

Sen är det lugnt.
Bara så ni vet.

8 reaktioner till “De livsfarliga 100 000”

Görrel skriver:

18 mars, 2015 kl. 16:59

Tack, den delar jag på facebook.
1. Sven-Ove Svensson skriver:
  
  18 mars, 2015 kl. 18:58
  
  Roligt!
  1. Inger Raaby skriver:
    
    19 mars, 2015 kl. 20:38
    
    Delar också! Tusen tack för denna kloka text!
    1. Sven-Ove Svensson skriver:
      
      19 mars, 2015 kl. 21:07
      
      Tack själv för ett bra tal på Soltorget i Karlstad!
Johan D skriver:

22 mars, 2015 kl. 23:19

Kärnavfallet är direktstrålande på ett farligt vis i ca 500 år. Därefter är det som vilken tungmetall som helst (ät det inte) med skillnaden att det med tiden blir mindre farligt. Det SKB ska göra är att gräva ner det 500 meter i stabilt urberg. Hur kan någon vara orolig för det?
1. Sven-Ove Svensson skriver:
  
  23 mars, 2015 kl. 05:54
  
  Det högaktiva ”bränslet måste isoleras från människan och naturen i 100 000 år”. Trevligt att du är optimist, men för mig är det en respektingivande tid.
  1. Johan D skriver:
    
    23 mars, 2015 kl. 07:47
    
    Men efter ungefär så länge är det bara farligt vid förtäring. Jag ser inte att du går man ur huse för att hindra de andra, betydligt större i antal och mängd, farliga ämnen. Bekräfta i alla fall att du förstår detta så kan du få fortsätta särskilja ut kärnavfall sedan.
    1. Sven-Ove Svensson skriver:
      
      23 mars, 2015 kl. 17:44
      
      Jag har inget behov av att bli husförhörd av anonymt folk. Själv kan du ju fundera över varför de som ska syssla med avfallet själva anger 100 000 år som gräns för det livsfarliga. Roligt dock att du läser min blogg, du är välkommen åter, oavsett vad du tänkt dig för matvanor för mänskligheten om 100 000 år.

Kommentarer inaktiverade.