Jag måste erkänna att jag förundras över folkföraktet. Det som just nu strömmar genom mitt facebookflöde, när somliga kommenterar hur britterna röstat i sin folkomröstning.
Plötsligt har en massa goda demokrater förvandlats till plånboksegoister som bekymrar sig mer över den egna aktieportföljen än över engelsmännens rätt att välja sin egen väg.
Hånet tar sig många former, men hela tiden detta förakt.
Jag förstår det inte. Känner ni samma förakt inför 52,1 procent av värmlänningarna som röstade nej till svenskt EU-medlemskap 1994? 66,2 procent av torsbyborna, 65,3 procent av hagforsborna och 64,5 procent av edaborna.
Känner ni det?
Bra talat! Knivigt att veta, om röstresultatet är något att glädjas åt eller inte. Å ena sidan segrade UKIP och andra högerpopulister runtom i Europa, å den andra fick sig eliter och bankkapitalister en rejäl minnesbeta. Europasamarbete och demokrati är givetvis något eftersträvansvärt, men är det marknadsliberala, byråkratiska och lönedumpande EU vi lärt känna värt en mässa? Högst tveksamt.
Tack. För mig handlar inlägget om brittiska folkets rätt att bestämma själv.
I frågan, sedan, om unionens fördelar och nackdelar har jag min gamla åsikt kvar. För lite demokrati, för mycket plutokrati.
Den dagen Europa består av demokratiskt sinnade välfärdsstater ska jag gärna rösta för en union, om den byggs nerifrån och utan murar och klåfingrig överstatlighet.