Farfar har bytt ner sig, fast det fattar inte jag. Apertin var Värmlands största gård, säger farmor. Öman som ägde herrgårn ville att han skulle rida omkring i vit skjorta och bestämma över dom som hässjade höet.
– Det ville inte din farfar. Jag är arbetande rättare sa han och tog på sig arbetskläder.
– Bestämde han?
– Jo du.
Apertin var på 729 hektar, säger farmor. Det är stort. Almar, där ni barn är födda, var på 196.
– Nu då?
– Nu är första gången vi äger en gård.
– Men den här är mindre va?
– 52 hektar.
– En fjortondel av Apertin, säger mamma. Den här går du över fortare.
Eller rider, tänker jag.
Vi har en häst, Pelle, en militärhäst. Jag ser aldrig farfar rida på den heller, men farmor har ett kort när han gjorde lumpen på en häst.
Vit skjorta bär vi bara på kalas.
Vi blir inte bjudna på så många kalas. Vi bor för långt bort och är inte släkt.
(Text under arbete. Tid: 1950-tal).
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 654, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).