Nationalencyklopedien har en tjänst där du kan kryssa i några av dina egenskaper, för att se vilken historisk person du är. Jag testade tre gånger, allt eftersom självkännedomen växte. Svaret blev att jag är Ingmar Bergman, Pablo Picasso eller Mao Zedung.
Appkonstruktörer är inte kloka.
I lärdomsstaden Uppsala diskuterar de en skylt. Det är bra, är det något människan bör prata om när hösten kommer så är det skyltar. Texten de har fått syn på sitter på universitetet och är skriven av poeten och filosofen Thomas Thorild:
”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”.
Bra eller dåligt skrivet? Inte särskilt bra. Slagkraftigt men farligt. Vi som tror att vi stundom tänker självständigt brukar föredra både tankens frihet och…
Här tar jag mig en ordentlig funderare mitt i meningen. Stämmer detta? Är de lika mycket värda, rätten att tänka fritt och tankens förmåga att hitta rätt?
Verkligen. Det är i den balansen det sitter. Historien kan sannerligen visa upp samhällen där makthavarna försökt få sitt folk att tänka rätt. Rätt men inte fritt. Då blir det aldrig rätt för en demokrat. Tanken behöver sin frihet för att orka hitta rätt, dag efter dag, natt efter natt. Hjärnor är inte till för att tvättas, villigheten är bäst om den är fri.
På samma sätt kan historien också visa upp rätt många vildhjärnor som tänkt fritt så det stänkt om det, men inte haft en millimeter rätt. Vem som ska avgöra vad som är rätt? Det är en annan diskussion. I politiken är svaret – demokratin. Människans röst.
För att krångla till det för uppsalabor och andra har det som är rätt en förmåga att variera med tiden. Gårdagens bundsförvanter blir morgondagens trätobröder. Fredagskvällens buttra tes blir måndagsmorgonens fnittriga antites. Ibland är sanningen som en miljöpartist i Karlstads kommun. Du tar honom inte där du sätter honom. Så har friheten sin säregna charm och demokratin sin förkärlek för den krokiga vägen mellan två punkter. Det blir likafullt bäst när friheten och rätten håller varandra i handen när de traskar den vägen fram. Därför var det med Lenin det gick åt skogen och med kamrat Zedung hack i häl om du så vill.
Nästa gång ska jag försöka bli älgen Hälge, det vet jag en som blev i testet hos Nationalencyklopedien. Vackra fria djur. Fast jag tror det blir mer rätt om jag väntar några veckor.
Nobody put´s baby in a corner, i neon är ju väldigt mycket bättre, eller inte……
Nobody puts… är en utmärkt skylt men i det fallet tyckte jag bara inte det hade verkshöjd som konstverk.
Tänkte Du rätt eller fritt då du tog beslutet att ’befria dig, från katten?
Själv har jag ofta ingen initialprocess där jag väljer huruvida jag skall tänka rätt eller fritt… det blir nog flera ”fritt” än ”rätt”. Att slå ner en uppslagsbok är väl i ditt fall en miss-tanke.
Att hänga läpp är trist. Att hänga tvätt är värre!!
Svår fråga, Lennart. Ska jag tänka med hjärtat var det fel. Ska jag tänka som gammal Räddningsverkare var det fel. (Kunde ha orsakat en misshandel, svår att förklara för värmländsk sjukvård och rättsapparat, käre nån jag darrar än vid tanken). Ska jag tänka rationellt var det rätt. Drömkatten ville ju inte släppa.
Initialprocess? Finns inte när katt biter, skinn svider och sinne svallar.