Min kommunskylt 4:

Om jag fick tag i koden till skylten vid kommungränsen, då skulle jag skriva i eldskrift:

Tvinga staten ge oss lov
att bekämpa våra mygg!

 

(Det är bedrövligt om det tar många år innan vi får lov att försöka göra slut på myggplågan norröver. Ta hit hela regeringen och tvinga dom att grilla utomhus en hel kväll i t-tröjor, när översvämningsmyggen är i form. Långt in på småtimmarna ska dom sitta där. Det är enda platsen den regeringen bör sitta på. Inte ens ett grillförkläde ska vi ge dom.

Här ska det egentligen vara ett förstärkningsord nu, som till exempel  ”människoplågarna”, och det är inte myggen jag menar. Men det får du tänka ut själv. Dejes myggproblem är i-n-t-e överdrivet).

Efter 115 år dog kärleken

Världens längsta äktenskap mellan djur har spruckit. Jättesköldpaddorna Bibo och Poldi i en djurpark i Österrike har ingen kärlek kvar längre. Det går bara inte att få dem att hitta tillbaka till varandra. 115 år, längre varade det inte.

Ledsamt. När det började så bra.

Har ni provat en romantisk weekend på spa, Bibo? Loka Brunn har varma, goa bassänger och maten är bra.

Det finns datakanoner också.

”Någon annan använder mitt konto”

”Någon annan använder mitt Spotify-konto”. Du kan inte ana hur många som söker på de sökorden eller ungefär dem och får träff på den här bloggen. Flera gånger i veckan är det någon. Jag skrev ju om när jag blev kapad.

Problemet måste vara stort.

Första frågan: varför gör inte Spotify något åt saken? Om jag märker det så ofta, hur ofta måste inte de göra det?

Andra frågan: borde vi drabbade göra något åt saken? Borde jag organisera det? Även om jag fortfarande väljer att tro att han som inte svarade på mitt mejl dock kapade mig av misstag.

Bra tjänst Spotify. Men deras säkerhetssystem stinker. Miljarderna räckte inte till.
Bra tjänst Spotify.

Veckan som var

Onsdag personalfest. Vår På spåret-tävling blev uppskattad. Resmål Lesjöfors, Skillingmark och Torsby. Själv fick jag ta kameran med mig och åka i förväg till tre värmländska orter med historia. Sahara, var det så svårt? I dag är den gamla klassiska bandyarenan överväxt av björksly, men en gång kom 5 500 personer för att titta på bandy här. Vägen fick stängas av.

I går traktade vi bort den begagnade virkeshögen med gamla trätrappan och begagnade trapptaket. Lade ut jord där nya häcken mot gatan ska planteras. Såg inte en enda fotbollsmatch.

I dag har vi lyssnat på Virtanens radiointervju med Stefan Löfven. Funderar allvarligt på att plantera vår blandade häck, men vädret tycker annorlunda. Min republikanska kommunskylt finner läsare.

Funderar över bokstavens möjlighet och eftertankens snabba spridning. Några av mina facebookvänner är bland de bästa bloggare jag vet, fast de skickar ut det via fb. Särskilt en, han är pensionär och säljer kalvdans.

Min kommunskylt 3:

Om jag fick tag i koden till skylten vid kommungränsen skulle jag skriva ett meddelande i eldskrift, så pendlarna kunde se:

Hur fick du jobb?
Kungen fick sitt
genom friktion.

(Om tusen år kommer svenskarna att tycka att deras förfäder var pinsamma. – Va? Hade dom en”Kung” år 2012? Som ärvde jobbet? Ärvde!? Hade han inga andra kvalifikationer än farsans sädescell? Det var låg utbildningsnivå i landet kan jag tro, demokratin hade inte införts förstås. Hjulet, var det uppfunnet? Hade dom jordgolv och utedass? Men kung? Stackars folk. Det är så 1000-tal).

Lördag: Stängt

 

…under tiden publicerar jag min favoritannons ur senaste numret av Köttblat. Till mina ironiskt sinnade vänner vill jag bara hälsa att jag menar fullständigt allvar.

Jag är glad att rullatorn är uppfunnen.

Jag är ännu mer glad åt att de nu arrangerar utflykter för innehavarna. Detta är också organiserad medmänsklighet. Rulla på, jag gillar’t!

När det sedan gäller själva bilden ska vi inte tänka att den är suddig. Vi ska tänka att det är bra att det finns mobiltelefoner som stressade bloggare kan fotografera med, även när de är darrhänta.

Hur det nu går till.

När människan spår men tumstocken rår

Ibland är det svårt att vara människa.

Rätt ofta är det svårt att vara regalskepp också. Nu hör jag på min favoritradiokanal att forskarna tror sig ha löst frågan om varför regalskeppet Vasa blev så skevt, för det blev hon.

Saken var den att det var svenska timmermän som byggde henne. Men också holländska. Nu tror forskarna att svenskar och holländare hade olika tumstockar. En holländsk fot och en svensk fot var inte lika långa.

Skit också, eller vad det nu heter på holländska. Båtar får gärna vara liksidiga, det vet alla som någon gång gått ombord på ett regalskepp.

Historien påminner mig annars om en arbetskamrat som skulle sätta upp ett prefabricerat fritidshus långt borta på skogen. För enkelhets skull gjöt han plintarna på sommaren och drog dit kåken på vintern, för då kanar prefabricerade fritidshus bättre.

Varenda plint stod rätt – men inte där fritidshuset ville. Min kamrats måttband hade råkat krympa, sedan han köpte det. Tyg gör gärna det.

Ibland är det svårt att vara plint.

De yrkesstolta

Jag tycker om folk som kan sitt jobb. De duktiga, yrkesstolta som vårdar sin kunskap och aldrig lämnar ifrån sig ett dåligt jobb. Jag möter dem hela tiden.

Truckföraren på sågen som kände virkesstaplarna och trucken lika bra som sitt eget vardagsrum.

Bärgaren som visste allt om vilka vägar och backar som blev hala, vilka bilnummer som fortfarande inte fanns, vilka bilar som var lättast att ta sig in i utan nyckel och vilka ställen långt borta i skogen där otrogna älskare brukade köra fast.

Tecknaren som ställde sig framför oss i lektionssalen och gjorde skämtteckning i dialog med oss, som i direktsändning.

Stensättaren vi hade här hemma nyss. Den förste vi har sett som lyssnar på en sten och får svar.

Fotografen som aldrig ger sig.

Du ser resultatet av deras arbete varje dag.

Poeter överallt
Bo Widerberg som gjorde filmen Kvarteret Korpen. Har det gjorts någon bättre på svenska? Werner Aspenström som skrev – allt det han skrev. Bodil Malmstens blogg finistere.se. De är de självklara exemplen. Men jag hittar poeter överallt och i alla yrken. Larmpoeter, traktorpoeter, tidtabellspoeter.

Arbetslusten lyser i deras ansikten och de vet inte om det.
De flesta vet inte ens att de är poeter.