Vi har åkt runt i Sverige på semester. Där var det LOPPIS. Svenska folket lever på att sälja sina begagnade drömmar till varandra.
I Nyhammar fanns det bar.
Etikett: Utrustning
Stolen i Karlstad
En dag bara står den där. Vi är till sta’n och där har en människa plötsligt ledsnat. ”Uh va’ trött ja blir, ja’ vill inte…” sa hon. Jag tror hon sa det. Kanske var det något som chefen hade bestämt, kanske en kund som klagade eller så var det bara första dagen efter semestern. Den där sortens måndagsmorgon när du måste men inte vill.
Jag tror på det sista alternativet.
Kontorslandskap kallar jag bilden. Det är en stol, en riktig skrivbordsstol. Den står långt ute i vattnet, där Klarälven precis har svängt vänster vid Sandgrundsudden. Solen i Karlstad glittrar, det är 28 grader varmt i skuggan, just där har det aldrig stått en stol förut. Någonstans, i ett rum, fattas den stolen.
I dag är det första dagen efter min semester.
Mobilen full med blixtar
En blixt skär genom luften, efter tre sekunder kommer mullret. Förr trodde folk på Tor och innan dess på andra arga krafter. I dag tar vi fram mobilen och tittar på SMHI:s blixtkarta. Javisst det åskar, berättar bilden, fullt med rött på kartan. Hon kommer västerifrån. Det ser ut som om det ska bli värre.
Vill jag ha all denna kunskap hem till min altan när regnet gapskrattar? Vill jag det? Kunde inte meteorologerna ha en snällversion för åskrädda?
”Det ser ut att bli en aaanings aning regn”, kunde de börja, lite försiktigt. ”Kanske ganska mycket regn…”
Så man fick en chans att vänja sig.
De bryr sig inte
Underliga tider vi lever i. Förr drog jag till skogs klädd som jag gick och stod. Möjligen iförd stövlar. Numera behöver jag allt detta för en enkel svampjogg en vanlig semesterdag:
Löparoverall av märke R90. Sämmerlöparskorna. Gps-klocka så jag hittar dit igen. Mobiltelefon i plastpåse modell mindre. Vätskebälte med H2O från kranen. Blöt keps som det står San Francisco på.
Efteråt naken fästingbesiktning av den kära vännen.
Kantarellerna bryr sig föga. De gör som de alltid har gjort.
Plan för hantering av växt- och handlingskraft de närmaste veckorna
Kan ju inte säga att jag plågat mig genom de senaste dagarna. Jag har ett roligt jobb. Fast nu är det semester. Den första veckan ska jag ta ut gräsklipparen. Veckan därpå tanka den. Tredje veckan starta den. Resten ger sig nog själv, skulle jag tro.
Om grannarna innan dess skulle få för sig att jag ”glömde” en snygg oval på framsidan, sist jag klippte, så kommer jag envist att hävda att det är en fröodling av klöver. Klöver är nyttigt, fråga vilken humla som helst.
Tjo!
Skottet i Rottneros
(Fryksdalen, 1980-tal).
Det är en mycket tjusig sal. Själv är jag sällan tjusig och definitivt inte den här eftermiddagen, efter att ha tillbringat förmiddagen på en skogsdag i Östmark, långt norrut i bevakningsområdet.
Jag är lokalredaktör på Värmlands Folkblad i Sunne sedan några år och nu har det tagit alldeles för lång tid i skogen. Östmarks skogar kan bli duktigt leriga när det regnar. Jag hinner inte byta om. Den trevliga grevinnan Horn af Åminne har bjudit in tidningen till Rosens dag i Rottneros parks fina spegelsal. Trädgårdsexperten Lars-Eric Samuelsson ska tala och salen kommer att vara fylld av vackra människor i bästa gåbortkläderna, det vet jag redan innan.
Nyss var jag glad att jag inte hade gjort samma misstag som i fjol och tagit lågskor till skogsdagen. De var då det. Nu har timmarna gått och jag inser att om situationen ska räddas, så måste jag klampa in bland speglarna, rosorna och gåbortkostymerna iförd blöta stövlar. Nödtorftigt avtorkade, men dock stövlar.
Tar betäckning
Föredraget har redan börjat när jag kliver över tröskeln. I det samma smäller ett pistolskott. Samuelsson tystnar mitt i meningen, en gammal militär tar betäckning och varenda människa vänder sig förskräckt mot inkräktaren. Mig.
Jag tycker inte om när 200 bätterklädda människor tittar på mig, särskilt inte om jag är sjöblöt och ska försöka glida in diskret. Grevinnan känner igen mig bakom leran och kommer rusande.
– Du ser blek ut, vad är det som har hänt?
Jag visar henne handen, den är svart och värker, då ropar hon:
– Finns det någon läkare i salen?
Skriker högt
Egentligen skulle jag inte berätta mer här nu, så fick ni moderna tiders barn fundera över varför det lät som ett pistolskott när jag klev in till det vackra folket. Ni har ju mobilkameror allihop och kan aldrig i livet åstadkomma en sådan smäll som den jag skapade.
1980-talets lokalredaktörer hade kameror med film i, inget konstigt med det. Viktigare var att vi dessutom hade stora blixtaggregat med ackumulator i en axelremsväska. Rejäla don, det får jag lära mig denna dag. Kläderna är blöta, händerna med, och just på tröskeln blir det överslag. De som var med påstår att jag skrek högt när blixten slog ner i min hand.
Skriket minns jag inte. Handen är kolsvart mitt i och visst finns det en doktor i salen. Han bär slips och kostym och ger mig snart arbetstillstånd. Blixten ställer grevinnan undan.
Klippet finns kvar. Rosexperten Samuelsson ser mörk ut.
Ofrivillig och frivillig klädkod
Mina längsta anställningar har varit som journalist och därefter som informatör. Detta är lärdomarna:
Att vara journalist är att råka ha fel kläder på sig.
Att vara informatör är att ha på fötterna.
Någon gång har jag brutit mot båda.
Viktigt beslut
Funderar allvarligt på att lägga undan broddarna för säsongen.
Det är nog riskfritt nu.
Jag hoppas så att det är rätt beslut.
*
… och i dag kom det i Värmlands Folkblad:
Mitt svar till Gunnar Odhner
Vaknar under ombyggnad
Ett trevligt sätt att vakna är när du ser två skrattande ansikten framför dig, varav han som äger det ena håller på att bygga om dig till robot och han som äger det andra har lagt dig underst i ett kuddtorn som redan är en meter högt.
Fantasin till makten. Plastskruvmejslar är mjuka men fantasin är starkare än all den tid som har funnits och all tid som ska komma. Just nu blev du omskruvad till robot.
– Titta, nu vaknar morfar.
Nu får vi se om det har funkat.
En surffri midsommar
Telefonören ringer. Han gjorde slag i saken under midsommarhelgen, berättar han stolt. Tog en hel helg helt fri från dator, mobil, sms, e-post, instagram (där finns han inte annars heller), twitter, surfplatta (det har han ingen), surfande, youtubande, facebookande, ja, allt sånt. Inte det minsta lilla dubbelklick från hans hand på hela helgen.
– Oj, kan man göra så? säger jag. Det låter verkligen skönt. Vad gjorde du i stället?
– Tittade på text-tv.