Författare: Sven-Ove Svensson

Vad skulle jag själv ta med mig?

Råsunda rivs och fansen har varit där och fått ta med sig grästorvor och stolar hem. En del ville till och med ha krokarna från omklädningsrummen. Sådant gillar jag. Historien är viktig om vi ska förstå nutiden. Så vad skulle jag själv ta med mig från mina egna gamla miljöer?

Facit privaten, reseskrivmaskinen som jag skrev på varje dag i trettio år.

Typometern från journalisthögskolan och notischefssöndagarna på Smålands Folkblad, flitigt använd när bilder skulle mätas och sidskisser ritas.

Faxen från Värmlands Folkblads lokalredaktion i Sunne, den där vi fick tejpa ihop manusen om de var längre än en matsedel.

Composern från när vi satte texten till kulturtidskriften Rallarros. Magisk sak som kom ihåg åtta tecken vid radbyte, om jag minns rätt. Det har aldrig varit så roligt att komma till rads ände.

Snörbordet från SOS-centralen, 40-talsväxeln som larmade alldeles utmärkt ända in i slutet av 1980-talet.

Skarsnön från de vårvintrar då det gick att cykla gent över Stormossen på väg till skolbilen bortom Smedkul’ om mornarna.

Alla flygblad, skoltidningar och andra utomparlamentariska blad jag var med och gjorde.

Sony rullbandspelaren från 1966, med samma poplåtar på i min ungdoms eviga blandband, inspelade med mikrofonen mot radiohögtalaren.

Det äkta potatismoset från Teatergrillen i Karlstad, 1970-tal.

Lönekuvert från sågen i Molkom, 1967. Första checkhäftet från 1983, mottaget i protest. Första bankkortet långt senare, lika motvilligt skaffat.

Marathonplaketten från Göteborg 1983, tvättsvamp från Berlin Marathon 1990, alla löparskor, alla tävlingslinnen, alla nummerlappar, alla kompasser och orienteringskartor. Tallbarr från moarna på femdagarsetappen vid Riddarhyttan. Segerbucklan från Molkom…

– Sluta nu, skrivare.
– Varför det?
– Du har ju redan det mesta av det där sparat.
– Fel. Det är mycket jag inte har kvar, det vet du.
– Jag har lite mopedbensin från 1966 kvar, vill du ha?
– Skojar du?
– Ett ställbart munstycke då?

Javisst gör det ont när väskor fattas

Vissa sverigedemokratiska riksdagsmäns formkurva:
Fattig
Frälse
Rör-else

Den som inte har en aning om hur kloka, sociala och renliga djur grisar är grymte första grymtet. #rörinteminväska

SD-ledaren Jimmie Åkesson väntas nu lansera partiets nya kampanj för nolltolerans mot vältande rullstolar. #rörinteminväska

Riksdagsmannen Lars Isovaara (SD) har polisanmälts för att han uttalat sig kränkande mot en riksdagsvakt av utländsk bakgrund. Bland annat ska han ha grymtat som en gris mot vakten. Strax innan trodde Isovaara att han blivit rånad på sin ryggsäck, när han välte med rullstolen på väg till riksdagshuset. Ryggsäcken hittades senare kvarglömd på den restaurang som Isovaara besökt. På twitter uppstod hashtaggen #rörinteminväska

Annars är allt som förut.

Tittar på sådana som äter

Sitter vid köksbordet med kikare i näven och skådar blåmesarna vid fågelbordet och grönsiskorna på marken. Då slår det mig hur synd det är att fåglar inte skådar mänska vid matlåda. Det kunde ha blivit en rolig syn med fjorton fåglar som glor in när vi ställer våra lådor i micron.


Samling södra fönsterblecket utanför alla svenska lunchrum varje dag klockan 12.00. Glöm inte rapportera dina obsar till folkkryss.se

 

Å då skrev räven…

En norsk räv har tagit mobilen för en norrman som la ut den i skogen för att locka just räv, med hjälp av det inspelade ljudet av en döende hare. I Frankrike gör en Zlatan-docka succé i tv. Tusen värmländska affärsmän har satt sig på en färja i Österled för att göra affärer – med varandra för säkerhets skull.

Själv ligger jag sjuk men världen går på friskt i sina gamla vanliga ulltofflor. Skillnaden är bara att nu vet vi vad norska rävar sms-ar när de får chansen: jlv I ø\a0ab 34348tu åaugjoi zølbmosdji jsøg ijio sjiw

Jo det är sant, räven inte bara stal mobilen för norsken. Han svarade när denne ringde också och sedan började han messa från skogen: jlv I ø\a0ab… ja, du vet.

Fritt översatt från nynorskt rävmål är detta vad han skrev:
Trodderu ja skulle gå på den lätte? Skadad hare jaharu. Ring inte mig, ja ringer dig. Nu ska jag ta mig en lur.


 

 

 

Googlar i framtiden

Nu har det hänt. I natt tog jag bort ett elakt inlägg, några timmar innan det skulle ha publicerats.

Det handlade om socialdemokratiska spinndoktorer som missat att det redan fanns ett Framtidspartiet i Sverige, bildat den 8 augusti 1995. Otur för dem, men inte det största världsproblemet inser jag.

Vi får hoppas att de googlar bättre nästa gång.

Tröst i dagar av tvivel

Det finns dagar då jag tvivlar, då horisonten känns trång och skrivandet mer än vanligt obegåvat och meningslöst. Då är det bra om man blir bekräftad och orkar fortsätta sin träning ett tag till.

Härom dagen kom den här bekräftelsen. För skojs skull kollade jag några av de sökord som folk använt för att hamna på bloggen den dagen. Käre nån, är denna webbplats så allsidig? Då är det nog bäst att fortsätta, jag kan ju inte ställa folk helt bet.

Reflexbyxor, när fanken skrev jag om reflexbyxor?
Ja visst ja.

 

 

 

 

 

Stackarna på Östermalm

Jag tycker så synd om alla dessa människor på Östermalm som inte har någon inkomst att deklarera. Stackars alla nolltaxerare. Vad de måste skämmas när de ska utnyttja sjukvård, vägar och annat som de inte varit med och betalat för.

Spontan insamling till dom, någon?

 

Länk till artikel om stackarna som bor där flest nolltaxerare tvingats samlas:
http://www.direktpress.se/ostermalmsnytt/Nyheter1/Har-bor-flest-nolltaxerare/


Vår tid

Tacosen. Vår tids nävgröt.
Skrivaren. Det svenska kontorets altare.
Smartmobilen. Pekbok för ängsliga.
Tv-reklamen. Utsänd av urinblåsans vänner.
Nolltoleransen. När en sverigedemokrat låtsas att han inte är rasist fast bara lite.

Tystnaden. Vår tids jämlikhet. Vore bra att ha men finns inte.