Familjen – Sida 15 – SVENSSONS SLÄNG

Lilla fotokursen för ettriga

Dagens inlägg har en sensmoral. Sälj dig aldrig till Mammon och inte till någon annan djefvul heller. Det straffar sig.

Såhär är det. Just när coronan kom till trakten fick jag min kallelse från sjukvården. ”Kom till hudmottagningen, nu är det dags.” Någonting i den stilen stod det. Hudförändring på ryggen. Jag for till stan, intygade i entrén att jag inte hade hosta, feber eller snuva och släpptes in. En trevlig doktor bedövade, skar och sydde tre stygn. Sedan såg han mig djupt i mitt före detta hårfäste och ordinerade salva, solskyddsfaktor 50 och en vacker solhatt.

Han sa så. En vacker solhatt.

Nu är jag sådan skapt att jag lyder doktorer. Efter en afton på nätet hittar jag den. Vacker solhatt, 224 kronor. Lycklig går jag till brevlådan tre dagar senare och hämtar kartongen. Provar, blir kär vid första påtagningen, trivs.

Det ligger ett reklamblad i kartongen också: – Lägg ut bild och rätt hashtag på Instagram så kanske du blir den som får din hatt gratis.

På så vis.

Fnittrig ber jag den kära vännen om hjälp. Min solhatt ska få sina 15 minuter av berömmelse.
– Kan du ta en bild av mig och hatten? Bakifrån. Det är hatten som är huvudsaken.
– Hattar brukar vara det.
– Ja ja, knäpp nu.

Sedan börjar en äktenskaplig cirkus, trädgården runt. Ju längre tid det tar, desto mer stressad blir jag. Nej, inte riktigt så mycket byggnad i bakgrunden. Nej, försök få med mer hatt och gör bakgrunden renare. Nej vänta, bilden behöver att det händer nåt. Mer kratta. Mer hatt och kratta!

Jag är stressad för att grannarna ska se mig. Inte ser vi hur bilden ska bli när vi tar den heller, sol på skärmen gör att inget syns här utomhus. Till sist muttrar jag, ja jag gnäller högljutt faktiskt. Står där på knä med en krattjäkel i näven och skäller på henne jag älskar.

Den bilden blir bra. Den tar vi. Tack! Fort in nu.

***

Två dagar senare ser jag vad jag har missat. Det är då jag upptäcker hur bra hennes första foto blev, det som jag skällde på. Där är solhatten, där är krattan, där är lekstugan. Allt. Bilden är perfekt. Hela fotot vibrerar av längtan i coronans månad. Hon har tagit årets bild och jag såg den inte.

Ser du inte hur gubben med krattan riktigt suktar efter ett slut på pensionärskarantänen, längtar efter liv i trädgården igen, vill att vi åter ska bli tre generationer, inte en?

Ursäkta, har jag sagt vilken lyhörd och fin bild du tog?
Den är underbar.

Längtan våren 2020. (Foto: Inger Nilsson).

Att undvika sociala kontakter – lektion 2

Sök förnyad kontakt med täcke, lakan och madrass

Gå upp och gör din morgontoalett, toapapper har du ju.

Lös sudoku som vanligt. Samma plats.

Ät frukost.

Gå och lägg dig igen.
Läs en bra bok.

Osebol av Marit Kapla är en bra bok.
Sidan 11 är fin. 99 med:

Ring en vän.

Att undvika sociala kontakter – lektion 1

Sök kontakt med närmaste skog i stället

Fotografera blad som vill ut.

Välj väg varsin gång, där stigarna delar sig. Varje gång gör ni så. Vandrar du ensam, låt tärningen välja väg. Varje gång.

Ta bild på kullar och parallella linjer.

Träna din blick.

Försök gå nära årets första citronfjäril.
Nåja, han tyckte det var nära.

Fika.

Filma en bäck.

Gå hem.

Dretvintern, morgonrocken och de alternativa popcornen

Jodå, platsen finns.

Detta är en service till dig som av någon anledning väljer att inte se på tablå-tv från ottan och framåt lunch i dag, söndag.

Vi andra vet vad som gäller. Man ska sitta i morgonrock och äta långfrukost framför tv:n, från start till mål, och sedan ska man ut på årets första grusrunda. Springandes.

Hmmm, mutter. Dretvinter.

Popcorn för skidallergiker
Nå, servicen var det. Jag hade tänkt mig att ni skidallergiker kunde ägna er åt några videofilmer med den gamla klämmiga biten Popcorn song. Varsågod govänner, klicka och trivs:

Svenske kocken i The Muppet Show. Vansinnigt roligt inslag tycker både jag och den unge mannen som tipsade mig.

Bengt Grives långserve i frack. Filmen innehåller en del annan pingpong också men missa inte långskruvserven.

Hot Butter Pop Corn (dance). Dansversion som åldrats.

Popcorn song goes metal. För all del men klicka gärna på kockvideon igen. Och igen. Lyssna noga på vad han säger.

Rutor för Facebookallergiker
Till sist några facebookrutor jag publicerat. Förresten, varför tittar du inte på Vasaloppet?

Dretvinter.

Till salu: Lärare i ojämlikhet

Min kommun funderar på att sälja en av våra få återstående historiska byggnader.
Slottet.

Jo, vi har ett slott i Forshaga, vår familj hyrde lägenhet där en sommar och det huset kunde ha lärt kommande generationer mycket om vem som fick betala för ojämlikheten:

”Så här såg klassamhället ut för drygt hundra år sedan. Här uppe är pigkammaren. Här i stora salen är snöret som Frun drog i när hon kallade på tjänstefolket. Här borta bodde trädgårdsmästarn.”

Nu säljs historien. Kanske är det nödvändigt men likafullt är det sorgligt.

Förnekelser bit för bit

Arkivbild: Dretvä’r.

Snöbristen hotar Svenska rallyt och Vasaloppet, stormen stoppar trafiken på väg och järnväg, Grossbolstorps gräsmattor grönskar.

När törs vi se att vädret bytt om till klimat?

***

Lösningen när den globala uppvärmningen lagt ner Vasaloppet: Vadaloppet. Klimatet är dopat, varenda en får vada.

Suck.

***

Förnekelsen går bra nu. Jag tänker förneka allt åldrande efter 42, alla muskelbristningar i vader samt varje deltävling i Mello plus finalen och andra chansen.

Nämnde jag coronaviruset, urbaniseringen, all plast i havet, min morrontrötthet och modet med trasiga jeans? Jag förnekar allt.

***

”Klimatet? Har du sett ett sånt program efter Rapport, kanske? Det heter Vädret, du. Varenda dag. Vädret. Blir det nån skillnad så säger säkert John Pohlman till, det vet jag. Han har aldrig sett bekymrad ut.

Synd bara att han slutade med pekpinne.”

### Bortsett från snöbrist och klimatförnekelser är 18 februari en fin dag i år.
### Ett helt år framåt kan jag ropa Ulf Lundells refräng när jag letar efter den kära vännen:
### ”67, 67, var harru tage vägen nu?”

Stunden då en vill ge upp

Grillfoto: Ludvig Hansén

När jag var barn var bland det mysigaste jag visste att grilla korv i skogen.
Nu är jag 69. Det är fortfarande bland det mysigaste jag vet.

I går var det besvärligare än vanligt. Ettrig vind vid sjökant som blåste ut elden i början (gång på gång), inga späntade stickor fick vi med oss och grillplatsen var placerad i kanten av ett naturreservat där man inte får plocka tändved på marken.

Tror jag.

Till sist tänkte jag gå hem och värma kôrven i en stekpanna. Du vet, när det är sådär som för Sven Hedin. ”Kamelerna dogo för oss, de infödda bärarna rymde, kniven var för kort och dronten alltför utrotad.”

Då slog det mig än en gång att jag är ju faktiskt upptäcktsresande. ”Men vi gåvo icke tappt.”

Fick helt enkelt lov att få fyr.
En är ju sportlovsmorfar också.

– Mera kôrv, nôn?

Så blev mitt 10-tal

Jag har förstått att det glada 10-talet måste summeras, annars finns man inte.
Såhär blev det:

Jobbet
Bad att få sluta som chef efter drygt fem roliga år.
Blev så småningom pensionär.

Löpningen
Blev lite långsammare.
Bytte från odubbat till broddar till icebug.
Kanade inte men långsamt.

Löparspråket
Uppfann träningsformerna svampjogg och gatuplock.

Politiken
Välfärdens avvecklare och klyftornas vidgare lade ut jobbet på entreprenad till en motvillig.

Hemmet
Under gräsmattan fanns en äng.

Bloggen
Började blogga.
För varje besökare som hittade Slängen hittade Facebook på en ny algoritm som gjorde den mer ohittbar. Ett påhitt som fick mina hittare att bli bara bättre och bättre. År efter år.

Jag ville inte bli stor.

Skrivandet
Stångades fortfarande med bokstävlarna och älskade det. Det sista året återupptog jag …

… asch, det tar vi sen.

Fritiden
Fritid? Jag är pensionär.

Trivs.

Fotnot: med pensionär menas i det här fallet en gôbbe, 68, med fast och jämn avföring, vilken pratar politik och slikt om måndagarna, går i skogen i grupp om torsdagarna, springer hit och dit i terränglådan ensam eller med en dragvillig några dagar i veckan, skriver blogg, leker på Facebook och Instagram, läser i bokcirkel, läser annat med, minst en klassiker i månaden men i verkligheten fler (Hamlet är cool), sitter i styrelsen i ett par kulturföreningar, säljer böcker på bokmässan, hittar på banor och sätter ut stolpar i skogen i friskvårdssatsningen Hitta ut, kåserar och pratar allvar på diverse scener, är med och administrerar två facebookgrupper (en om det viktiga ordet Jäspalt, en ännu viktigare om alla människors lika värde), skrattar tillsammans med fru, barn och barnbarn, talar allvar ihop med dem, gillar Västanå teater i Rottneros, Gamla Kraftstationen i Deje, Konsum i Forshaga samt demokratisk socialism, Werner Aspenström, sidensvansar, dumsnutar, Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty MacColl och ordet solidaritet.

En typisk tiotalist.

God Jul!

… önskar penntomten och hans vänner, särskilt Viktor Root och den där bloggarn på Grossbolstorp.

Tjohoo!

### Regler för hur jul får firas
Inlägg nr 2 022. (c) Sven-Ove Svensson, men dela gärna.

Varför är det så ont om bin?

‪I dag är det möte med vår bokcirkel, romanen heter ”Binas historia” och är skriven av Maja Lunde. Jag tycker om den.

‪Varför det är så ont om pollinerande bin?

‪Titta på de här båda bilderna från min barndoms småjordbruk. På 1950-talet: gott om mindre åkrar med smultrondiken emellan. På 2010-talet: nu består vår forna gård bara av två skiften, det på västra och det på östra sidan vägen och brukas tillsammans med andra ägor.

‪Den förändringen är högst rationell ur maskinsynpunkt. Problemet är bara att pollinerarna inte gillar sådana monokulturer.

‪Situationen är inte den enskilde bondens fel, men däremot brukningsmetodens. ‪Utan bin får vi pensla själva, spår romanen jag läser. Läs den.

‪1950-talet.

‪2010-talet.

### I sommar organiserade Naturskyddsföreningen Operation Rädda Bina.
### Över 10 000 räddningsinsatser genomfördes.
### 4 721 vildbihotell sattes upp, 2 653 blommande ängar släpptes fria och 2 886 bivänliga planteringar planterades.