Kategori: Skrivande

Noll träff

Söker på ordet ”tölsvadd” på google. Noll träff.
Hurraaaaa!

Nu hävdar du kanske att den som själv är tölsvadd sällan har distans nog för att söka på det ordet. Allt medan den som inte är tölig, sällan har lust att göra det. Än mindre skriva om det på nätet.

Du har säkert rätt. Hör du inte vad jag säger, du har säkert rätt.
Tölsvadd.

 

Tölig = tjatig. Tölsvadd = tjatig person. I och med det här inlägget bör ordet snart vara sökbart på google. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort för DFTS.

PS, ett halvt dygn senare: Nu har jag lagt ut följande på facebook: ”En historisk seger! Jag är den person i hela världen som såg till att ordet ’tölsvadd’ blev sökbart på Google. När blogginlägget skrevs gick det inte att hitta där. Men – nu!”. DS.

 

Lågmälda klipphängare

Du använder dig av lågmälda klipphängare, skriver en vän på facebook. Uttrycket kräver sin förklaring. Lågmäld är jag stundom, även om det borde ske oftare. Klipphängare är den amerikanska filmtermen cliff hanger. Du vet, när bilen hänger och vaggar på klippkanten och kanske ska välta med tre personer i – eller kanske inte. Just då är den episoden av tv-serien slut.

Du får vänta en vecka på besked.

Jodå, jag har gått kurs i filmdramaturgi fast det var många år sedan. Vi använde förresten samma teknik för våra puffar på förstasidan på Smålands Folkblad, den fungerade där med.

Men lågmälda klipphängare, det är ett så klokt och snällt sätt att uttrycka saken på, att jag blir alldeles rörd. Jag som alltid har tyckt om uttrycket mjukhetens styrka, om maskrosen som växer genom asfalten.

Det här är samma sak, men med spänning inbakad – och nu har någon tyckt att jag skriver så. Tack, Per L. Den kommentaren lever jag på länge.

Efterspel till Bonde i maten

Jag skrev om en alltför vanlig företeelse i svenska tidningar härom dagen. Fotot på en bonde som står till knäna i ett sädesfält och bildligt talat trampar i maten.

Nu är fotografen, den duktiga som tog bilden, upprörd. ”Det måste vara dina egna fördomar om bönder som spökar” skriver hon till mig på facebook. ”Jag kan garantera att den havren han står i inte kommer att hamna på ditt köksbord.”

Hon skriver en massa annat tänkvärt också.

Fördomar om bönder? Nå, jag har arbetat ungefär lika mycket med bönder som med fotografer, även om jordbruksarbetet var i riktigt unga år. Alltså ganska mycket. Båda är yrkesgrupper som jag gillar och respekterar. Producera mat är viktigt, producera bilder som berättar är också viktigt.

”Jag är lite nyfiken på hur DU hade tagit bilden till denna text??” skriver hon.

Den frågan tål att tänka på. Jag skulle inte ha tagit den symboliska bilden med storstövlarna mitt i maten. Inte fotograferat den gode bonden snett underifrån heller. Men hur? Hur tar man en bild på en spannmålsbonde som förvånar, berättar, illustrerar, roar, oroar och samtidigt är sympatisk mot mat och modernäring i ett blad som vill vara folkets?

Det tål att tänka på.
Bilder talar till magen, känslan.

Fördomar om bönder? Roligt. Hon kan ju inte veta att gôbben hon skriver till är uppväxt på ett småbruk och aldrig riktigt har lämnat den gården, i sinnet. Det bor en bonde i varje svensk och i den här svensken bor en särskilt stönig småbonde. Med en farfar som blev arg, den gången jag var barn och kutade ut i en havreåker på Almar.

Orden som farfar Einar sa då sammanfattar mycket av min syn på livet och arbetet. ”Man trampar inte i maten”. Det är därför jag tycker den eviga bonde-mitt-i-åkern-bilden är så förfärlig. Tänk dig att den klassiska bilden på en ambassadör vore att han alltid stod och eldade upp sitt fosterlands flagga. Så är den havrebilden för mig.

Ambassadörer ska inte elda upp flaggor.
Bönder ska inte hälla ut mjölk eller trampa på havre.

Den enda anteckningen

Städade papper på jobbet i fredags, semesterstädningen. Utskrifter, brev, anteckningar. I ett kollegieblock fanns en enda anteckning. ”Avvakta”.

*

Ibland när jag läser på facebook inser jag hur ”tölig” jag är. Så fort det är en intressant diskussion får jag lust att blanda mig i. Ofta gör jag det också, objuden, blåögd, entusiastisk. Ibland blir jag så trött.

*

Inskickade nyord till Språktidningen: Internaut. Svensk motsvarighet till franskans ’internaute’, som betyder internetanvändare. (Av: Martina). Ful-TV. Samlingsbegrepp för den avart av tv-program som går ut på att människor hängs ut och förnedras i olika former. (Av: Michael Frankius). SMSter. Antingen att man sms:ar under arbetstid istället för att arbeta, eller att man sms:ar till sina arbetskamrater under sin semester. (Av: Folke).

*

Sociala medier gör mig asocial.

*

– Tror du på ett arbetsliv efter semestern?
– Avvakta.

Vad sker när vi läser?

Det finns böcker jag ständigt återvänder till. Frans G Bengtssons Röde Orm en gång om året för det kärnfulla språkets skull. Steinbecks Vredens druvor för att den är den bästa roman jag läst. Jan Guillous thrillers när jag vill koppla av eller har svårt att somna. Werner Aspenströms Samlade dikter för att livet blir tommare annars.

En annan återvändarbok handlar om mina verktyg. Olof Lagercrantz tunna och kloka Om konsten att läsa och skriva:

”Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.”

Då och då läser jag gärna om Höga visan med. Finns det vackrare kärleksdikt? Två andra vänner är mina slitna Lucky Luke- och Asterix-häften, en del av dem har jag läst tjugo gånger.

Minst.

Inte en läsekrets – många
Precis så tycker jag man ska göra när man skapar tidning och webbplats också, som med min läsblandning. Ge plats åt både den stora och den lilla tanken. Är du tidningsmakare måste du förstå att du har inte en enda läsekrets. Du har många. Dessutom är varje läsare en person på måndag morgon och en annan på lördag förmiddag.

Ta hänsyn till det.

Ibland behövs en Aspenström som tänker snabbare än sin egen skugga, ibland en ridkunnig karl som drar revolver ganska fort.

 

Svenska för facebookanvändare, SFA

 

Välkomna till första lektionen. Vi börjar med några grundläggande begrepp och vissa mer speciella.

 

Bra där
När någon är bra på ett enda ställe, se förmåga till punktinsats.

Är på stan med bästa NN
När du bara känner en med det namnet. Hon är sämst också.

Njuter ett glas rött
När du dricker väldigt mycket rödvin.

Och där kom…
När något händer som inte har med äktenskapligt samliv eller anländande att göra.

Checka in
När du ber telefonen berätta var du är, så nån ska veta vid eventuellt eftersök, se statlig räddningstjänst.

Check in-spotters
Tjuvar som noterar när du checkar in i Örebro, på Kreta eller Konsum Forshaga.

Dela
När du visar hur begåvade formuleringar du nästan har skrivit själv.

Statusuppdatering
När du berättar vilken fantastiskt falukorv du just har tillagat (se även semestermål med solrykte samt överlevande blomplanteringar). Detta är enda tillfället då en rätt vaggad svensk får lov att skryta.

Statussymbol
När du lyckas knappa dit ett hjärta på statusraden.

Det sista undrar jag så hur man gör.

Början till boken om datan

 

 

 

Att googla är hjärnans svar på att gurgla.
Häll i, blanda runt och skicka omkring, ett tag bra djupt ner
– och spotta ut.

En gång nekade mig firmabilens alkolås att starta bilen, eftersom jag hade gurglat med Listerine minuterna innan. Det klarar inte Google.

*

Att dubbelklicka är pekfingerns svar på att jumpa på isflak.

*

Surfa är fel ord. Det borde heta jumpa.

*

I början sa vi en data, flera dator.
Hur många megabyte hade vi sparat om vi fortsatt med det?
Per sekund.

Redaktionell anmärkning

Tänker skaffa ett mer avspänt förhållande till bloggen. Nu tar jag bort Google Analytics, så jag slipper sitta och kontrollera hur många besökare varje inlägg får. Gilla-knappen på sidan behövs inte heller.

Roligt att ni finns, vänner, inte behöver jag räkna er hela tiden. Nu kan jag koncentrera mig på skrivandet.

Inte måste jag skriva varje dag heller, bara när skrivklådan runnit till. Det gör den ändå rätt ofta.

…och jag måste definitivt inte alltid lägga ut facebooklänk om varenda inlägg klockan sex varje morgon. Käre nån, jag är nattuggla inte morgontupp.