Då föredrar jag folkvett

Mitt jobb gjorde att jag lärde känna många tunga lokala och regionala politiker. Det var nyttigt, för jag fann en kår som slet hårt och oftast hade både humor och vett att skratta över partigränserna.

Ibland skulle det röstas men i mitt sammanhang, kollektivtrafiken, hände detta sällan. Det var mest de sista åren, fast då tillhörde jag inte den inre cirkeln på firman och slapp titta på.

Jag tycker alltså om många kommunpolitiker, såväl röda som gröna eller alliansoranga. Gillar dem som människor.

Tänk om de skrivit så om sitt gatukontor
Vad jag däremot har svårt för är hur några av dem beter sig offentligt. Ingen av dem skulle någonsin komma på tanken att skriva ett långt kritiskt inlägg mot en av sina egna kommunala förvaltningar. Aldrig får du se en tung socialdemokrat i en kommun nära Karlstad skriva ilsket på Facebook mot sitt gatukontor. Aldrig får du se en ännu mer garvad socialdemokrat i en kommun söder om Forshaga göra det.

Det vore oartigt, korkat och politiskt fel. De orden studsar ju tillbaka på dem själva.

Men. Om det handlar om det kommunala bolag som kommunerna i länet skapat tillsammans för att köra buss och tåg då är detta plötsligt tillåtet. Detta och mer därtill. Då kan du stundom läsa just det där ilskna inlägget mot bolaget som hon eller han själv är medansvarig för, som politiker. Då kan du var och varannan dag läsa grisiga, näbbgäddiga, malliga, oinformerade eller bara elaka nålstick mot det egna bolaget:

– Jag sitter på tåget.
– Jaså, ja det är väl försenat förstås.

Hela tiden deltar de i detta blodiga stickande, fast de som politiker bär ansvaret både för det som är bra och det som är dåligt i kollektivtrafiken. De har ju själva nominerat bolagets styrelse och bestämt vilka som ska styra hos ägaren, regionen, och hur trafikförsörjningsprogrammet ska se ut.

Jag blir ledsen redan när det sker från borgerligt håll, där de ändå har en mer återhållen kärlek till gemensamma lösningar. Jag blir än mer besviken när det kommer från folk som påstår att de kämpar för en gemensam sektor. Den kollektiva.

Påstår, sa jag.

I Värmland är det några politiker med röd eller rätt röd partibok som hårdast och mest regelbundet skadar bussens och tågets rykte. Se där en politisk paradox.

Föredömet Lidén
Finns det då inga positiva föredömen i frågan i sociala medier här på trakten? Jovars. Han heter Per-Inge Lidén och är miljöpartist. Troligen kommer jag aldrig att rösta på honom, fast vi är överens om mycket. Men jag kommer alltid att högakta en karl som gärna är kritisk på vissa punkter men samtidigt hela tiden har vett att mana på sina facebookvänner i kommentarerna:

– Vi måste värna om Värmlandstrafik.

Även jag är kritisk ibland. Kära nån, du känner väl mig? Men aldrig att jag sänker mig till det tvärpolitiska gnällgängets eviga ”Jaså är tåget i tid? I dag ja”.

Då föredrar jag hederliga politiker som tar reda på vad förseningen beror på och gör något åt den. Folkvett är en underskattad politisk färdighet i populistiska facebooktider.

Ändå är det den som vinner respekt i längden.

# Börja underhåll våra järnvägar.
# Bygg fler mötesspår och dubbelspår.
# Samla information om alla turer, tider, biljetter och hållplatser i Sverige på ett ställe.
# Skapa ett gemensamt biljettsystem med enhetliga regler i hela landet och sänk priserna på många håll.
# Fundera på vad som bör behållas av avregleringen av den svenska järnvägen. Kanske finns det något?

Läs mer i morgon:
Samordningsvinst på värmländskt sätt