Kallt nät, kall tid.
Det hatas, ser jag i blad och på nät. Hatas att en sångförfattare från Amerika fick pris, en viss amerikansk sångförfattare. Hatas att ett varuhusbolag, ursprungligen från Dalarna, satte ut en Lucia som inte var skär i skinnet. Hatas även av somliga som anser att hela den affären var en konspiration för att få hatarna att skapa uppmärksamhet åt varuhusbolaget. Hatas att en moské ska byggas nedströms oss, hatas att britter röstade nej, hatas att folk försöker kämpa så de som jobbar med tv-programmet Idol ska få betalt för sitt arbete, hatas att någon skriver mansplaining, hen eller dem. Hatas ”kulturkoftor”, hatas ”PK-vänster”, hatas november, december och januari. Hatas att statsministern varit svetsare, hatas att vissa av oss ger pengar till tiggare, hatas bilder på katter som trivs.
Hatas att en som är barfota pysslar i ett hus.
En dålig människa
När jag googlar på ordet solidaritet får jag två miljoner träffar men strax därpå en och en halv miljard träffar på ordet hat. (Och allt handlar sannerligen inte om engelskspråkiga hattar). Arma medmänsklighet.
Förundrad sitter jag vid mitt köksbord och försöker känna efter vad jag själv hatar. Svaret blir att jag är en dålig människa, jag duger illa till hatare.
Orättvisor.
Det är allt.
### I mitten av december har jag gillat 14 500 gånger detta år, hälsar Facebook. Det är för lite, nu ökar vi.
### Vi som är för någonting. För mångfald, för rättvisa, för tryckfrihet, för demokrati på nära håll, för solidaritet.
### Kämpa, för-älskare.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra
Hata är ett sånt förskräckligt ord men visst hatar jag men då är det illa, riktigt illa. Pedofili tex, det hatar jag.
En ska vara rädd om sin entusiasm, den ska räcka hela livet – var det någon som sa. Jag försöker göra likadant med hatet, portionera ut det bara där det är helt nödvändigt.