Hur du talar inför folk

Först ska du ha nåt att säga, det är viktigast. Sedan ska du göra manus eller stolpar. Därefter kommer rampfebern. Två dagar senare leder de upp dig på scenen (bildligt talat). Då darrar du på rösten först, gärna omärkligt, och sedan börjar du ditt prat med en rolig men betydelsebärande bild eller historia.

Betydelsebärande sa jag. Inget meningslöst trams, sådant genomskådar varje publik på högst tre sekunder. Rekvisita är allra bäst, men då ska den berätta något.

Nu är du igång. Säg det du vill ha sagt, glo dem i ögonen, var dig själv och inte något scenjag. Kläm in en och annan belöning åt åhöraren, precis som när du skriver en längre text. Det kan vara en åfanism, en rolig formulering, en anekdot som stödjer budskapet.

Sluta med nå’t bra.

Behåll publikkontakten under slutapplåden. Se nöjd ut, låt dem märka att du tror på det du sa.

Åk hem. Var hög på endorfiner halva natten.

***

Värre är det inte. Folk har mycket sällan med sig ruttna tomater. Har de ändå det kan du berätta om dem nästa gång.

Ta med en tomat och visa.

### Betraktelse, apropå förra blogginlägget.
### Här är hur det började på Röva i Göteborg. Mer erfarenheter kring att tala hittar du här (min favorit), här, här och här. Den här är väl vemodig?
### Den 11 november framträder jag vid en författardag på biblioteket i Forshaga. Huvudattraktion är Aino Trosell.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson