I dag är det två år sedan jag startade bloggen. Då var jag mest stolt över att ha fått igång den alldeles själv, rent tekniskt. Numera blir det ett inlägg om dagen utom vissa helger och enstaka veckovilor. Det är för tätt men jag har svårt att få stopp på skrivaren inom mig. Världen är för skrivbar.
Elva läsare var vad jag väntade, efter en enkel undersökning i förväg. Nu vet jag att det blev fler, i 50 länder och fem världsdelar.
Om någon känner värmlänningen som ska till Antarktis på jobb ett år eller vad det var, så be honom gärna klicka sig hit. Han får väl ta av sig vantarna.
Flest besök blir det när texten är personlig och bra, det är ju hoppfullt. Allra flest när någon delar på facebook. En sådan benådad oktoberdag hade jag fler läsare i Munkfors än Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen tillsammans. Andra dagar är ni ungefär lika många som NWT har läsare i Randers, tror jag. Eller Kolding. De dagarna är lika viktiga.
Här är några inlägg ni har gillat:
Mina löparguruer: Erik Bengtson
Vi är 589 stycken som längtar
Då ska ni nog inte cykla på offentlig plats
Historiens värsta soptipp och mina barns barns barn
Sveriges första värstingresa
Och så en liten sprallig en:
Sprinterinfall
Varje gång jag funderar allvarligt på att sluta kommer det lämpligt nog några vänliga läsarreaktioner, utan att jag sagt något. Tack för det, jag blir lika glad varenda gång. I morgon ska jag göra en pudel, detta konstiga uttryck. Jag har fegat.
Trivs.
Ja, folk är konstiga som dag efter dag läser det dravel man skriver. Missas en dag tror folk man dött. Den natt min sambo gick bort tangerade läsarna 1000 men oftast håller det sej mellan 85 – 200. När min förra hund skrev i Arvika Nyheter var det många som köpte lösnummer bara för att få veta vad han hittat på. Märkligt!
Människan har gjort några bra uppfinningar. Väskan som gjorde att jägarna-samlarna kunde bära med sig så mycket mer hem till de andra i gruppen. Cykeln som gjorde att folk kunde sticka bort till grannsocknen och se hur de levde där. Och så skrivspråket. Det som kan göra att hundar skriver i tidningen och vi tror på det.