Varje biskopstrogen predikan bör skrivas med stiftpenna.
Varje trovärdig årsberättelse för Fortum bör författas med reservoarpenna.
Varje insiktsfull färdplan för en Boeing 747 bör präntas med blå Pilot Fineliner.
Allt annat bör plitas med kulpenna. Gäller även korsord, sudoku, kärleksbrev, recept och partiprogram.
Radergummi är fegt.
Bandyreferat och utomhusbetraktelser vintertid skrives också med blyerts, men de har ju även andra likheter med predikotexter.
”Orsaken till kommunens inställning är att det finns studier som visar på att det är farligare att korsa gatan på ett markerat övergångsställe än att korsa samma gata där ett övergångsställe inte är markerat. Vi löper till och med större risk att dödas eller skadas svårt när vi korsar körbanan på ett övergångsställe än när vi korsar körbanan på annan plats.”
(Ingemar Johansson, trafikingenjör, Karlstads kommun, i insändarsvar i Värmlands Folkblad den 30 mars 2012).
Nej, jag kritiserar inte min gamle lumparkompis Johansson. Det är möjligt att han har rätt. Men vad säger det i så fall? Vad står det egentligen mellan raderna, om de farliga bilförarna i residensstaden?
Åk buss.
Småpartierna i regeringen är missnöjda för att de inte kommer fram. De moderata ministrarna är missnöjda för att de kommer fram.
Kraven på nästa försvarsminister är att han aldrig klagar och aldrig någonsin kommer fram.
Det samlade twittersverige ger sin instinktiva syn på saken.
Varje insiktsfull färdplan för en Boeing 747 bör präntas med blå Pilot Fineliner.
Varje trovärdig årsberättelse för Fortum bör författas med reservoarpenna.
Varje biskopstrogen predikan bör skrivas med stiftpenna.
– Den inrikes regeringens svar på Carl Bildt?
– Motbeviset mot det filosofiska påståendet ”tiga är guld”?
– Vårfågeln som inget kvittrar, inget säger, intet lyssnar?
– Bilden av väntan? 4 216 personer väntar och väntar och väntar och väntar och väntar och väntar och väntar, men mästaren tiger. Tyst som ett helt stadshus, småtimmen efter ett val.
– Stjärnorna twittrar det lika, om ministern är tyst eller hörs…
Vilken bild får du för din inre näthinna?
Bilden av ett riktigt påskägg?
Mitt i min musikaliska grundforskning händer det. Jag befinner mig i de centralare delarna av Mississippideltat, har just fått reda på att deltat som bluesen uppstod i inte alls är ett vanligt floddelta, utan… precis då stängs mitt Spotify av.
Bara så där.
Upp på skärmen dyker ett gult förargligt meddelande:
Spotify has been paused because your account is used somewhere else.
Paus i Spotify eftersom ditt konto används någon annanstans.
Jo tack, men inte här i huset, om du trodde det, Spotify. Nej, det är en karl i Karlstad. Jag vet till och med vem det är. Han bor i Karlstad, han har ett namn som på visst sätt påminner om mitt, han har… Asch, det kvittar. Jag är övertygad om att karln har en anförvant som lärt honom använda Spotify, men som råkade sätta dit fel e-postadress när han fixade kontot åt farsan. I stället lyckades han skriva in min e-post.
Det har gjort mitt förhållande till Telia rätt krångligt, måste jag medge. De har vissa svårigheter att ge mig det där Spotifykontot jag vill ha.
Det har gjort mitt förhållande till Spotify ännu krångligare. Vänliga mejl korsar cyberrymden, men vad hjälper det, när de redan har ett konto till min e-post.
Jag har till och med fått den där personens lösenord skickat hem till min mejl. Det är därför jag kan säga vem han är. Han har använt en variant på sin gatuadress som lösen. Sedan var det bara att lägga ihop ett och ett och få det till två. Nåja, jag googlade en halv natt, men till slut gick det upp ett ljus.
Delar av mitt namn, en variant på ett mycket ovanligt gatunamn – och se. Där är hans konto, men med min e-post till. Det som gör att det är dretknövvligt just nu för mig att få ett eget konto, kopplat till den e-postadressen. Vi har helt enkelt kört dubbelt några månader, kamrat NN och jag.
*
Jag kunde förstås kapa ditt konto, kamrat. Eller skaffa en annan e-postadress bara till Spotify. Men det bär mig emot.
Du borde förresten kolla födelsedatumet du uppgett. Det är fel det med.
*
Sens moral: låt gärna barnen hjälpa dig komma igång med Wordfeud eller Spotify. Men låt dem aldrig hitta på din signatur i wf – och låt dem definitivt inte sitta och gissa vad du har för e-postadress.
Du kan förlora en kund och hamna i hans blogg.
Förra fredagen: Fryser mer och mer, börjar få halsont. Kravlar mig med möda iväg till apoteket för att köpa blodtrycksmedicin som tagit slut. Fryser.
Förra helgen: 39 graders feber, ”klassblöta” lakan, halsont.
Den gångna veckan: till slut så ont i halsen att det hugger till när jag sväljer en klunk vatten. Sover i portioner dygnet runt, vaken då och då, sitter och dumstirrar på facebook, skriver något inlägg, trycker några Gilla, orkar knappt läsa tidningen. Googlar på ord som halsfluss, halsböld och dränering. Fortsatt feber. Somnar om. Dränering? Fy fanken.
Onsdag: ont i halsen, käken och örat, särskilt på natten. Svårt att få i mig föda. Inser att kroppen kanske inte tänker klara det här själv med bara den vanliga svenssonska storstönigheten. Ringer vårdcentralen. Hamnar i en lång telefonkö, men så kan det ju vara. Själaglad när sköterskan inte stänger av telefonen exakt då telefontiden är slut. Tio minuter senare är det min tur. Respekt!
Torsdag: tid hos sköterskan. ”Ja, du har nog satt diagnosen själv, som du sa”. ”Det är värsta sortens patient, det” svarar jag. Halsprov, träff med två läkare som försöker titta neråt halsen på den här känslige poeten. Kan inte påstå att min insida är tillmötesgående i det fallet, med alla reflexer. Klok doktor ordinerar kåvepenin i dubbel dos. Jag hämtar på apoteket, stoppar i mig pillren, sover. Två piller till, sover igen.
Fredag, i går: vaknar 02.00, utsövd. Svettats rikligt hela natten. Innan morgonradion går i gång har det gått åt fyra t-tröjor, utan att jag har feber. Men hallå, vänta, det är nåt som inte stämmer. Min hals gör inte ont längre.
*
När du skriver krönikor får du inte passera den fina gränsen mellan privat och personligt. Det är samma sak med blogginlägg. Därför kommer slutsatsen nu:
Det är klokt att organisera samhället så, att vi hjälper varandra när det behövs. Tack alltså vattenverksgubbar och gummor som gav klart, gott vatten i kranen, när jag lyckligt skulle kolla i går att vattnet gick att svälja igen utan smärta. Tack gatukontoret för gatan som gjorde att jag kunde åka ner till vårdcentralen. Tack sköterskor, doktorer och annan personal, som tog hand om min hals. Tack, ni på apoteket.
Jag kunde tackat fler. Men min poäng är väldigt enkel. Privatisera inte sönder det som inte blir bättre av att privatiseras. Bevara vår kloka, vackra svenska organiserade medmänsklighet.
Tror jag ska dricka lite vatten igen. Det gör inte ett dugg ont. På måndag eller tisdag k-a-n-s-k-e jag kan börja jobba igen.
För full hals.
… vänta förresten, tror jag avvaktar lite. Jag åker till stan och hjälper dom. En vill inte göra dom bet. Inte kan jag pensionera mig, bara för det blir OS i Rio om fyra år.
Jag far till stan och hjälper dom. Vi får tänka på Reinfeldt med. Vad sa han, 75 år? Då är jag nog en pigg och uppdaterad webbredaktör.
Då har en nyrekryterad 68-åring nyss lärt mig html-koda.
– Lägg ut! Lägg ut!