Kondition är fötter som vill i väg
och lungor som håller med.
Kondition är fötter som vill i väg
och lungor som håller med.
Muskler är svett som skrattar.
1. Café August, Kanikenäset, Karlstad.
Pannbiffen, miljön, Vänern, musikarrangemangen. Hele härligheta’.
2. Mamas taverna längst söderut på Telendos.
När de hade ställt ut vårt bord en halv meter från kajkanten, under bar himmel, vid födelsedagsmiddagen. Oliverna, fetaosten, tsatsikin, souvlakin, de grekiska köttbullarna, all den andra maten, efterrättbollarna, vinet, den varma kvällningen. Fiskarna nere i vattnet en meter från oss. Befolkningen på 45 personer som alla kände oss på Greklands lugnaste ö utan en enda bil.
3. La Bodega, Paseo del Faro, nära fyren, Maspalomas.
Personalen. Det är relativt få kypare som med låtsasbarsk min kan tvinga min kära vän att äta upp sista minipannkakan innan han bär in nästa rätt.
4. Grön Ko, café & saluhall, gamla stationshuset, Värmlandsbro. Här gillar jag allt. Miljön, den hållbara idén, maten du äter på plats, köttet du köper med dig hem. Östermalmshallen i miniatyr, förflyttad till en järnvägsraka strax nordost om Säffle.
5. Greek Taverna, San Augustin.
Ska du äta grekisk mat utanför Grekland är det här ett trevligt alternativ. Även om restaurangen nu råkar ligga i ett köpcenter på Gran Canaria och inte vid en kajkant vid Egeiska havet…
*
Då har jag inte nämnt räksmörgåsarna på Heaven 23 i Gothia Towers. Forsärlan på andra sidan rutan med Klarälvsutsikten från restaurang Älvgläntan på industriområdet i Forshaga. Utsikten långt in i Norge från restaurangen på Tossebergsklätten eller långt in i både Norge och Dalarna från restaurangen på Långberget. Den där måltiden i Rom som var mitt livs bästa. Innehavaren på Kanikeköket som alltid ska gissa vad jag vill ha och alltid gissar rätt.
Jag har enkla vanor, enkla krav på livet. De flesta vardagar är min favoriträtt Nästgårds falukorv och kokt, en aning mjölig kravodlad king edward-potatis.
Vi brukar äta hemma, det brukar vara vardag.
Tittar du på min blogg någon gång? säger jag till en kär vän.
– Nej. Jag pratar ju med dig.
Jaha.
Det kanske kan fungera det med.
Nu bryter han sin långa tystnad, poeten och expertkommentatorn Viktor Root, efter att ha funderat över sambandet mellan den nya prinsessans namn, prinsens påse och ett underligt jobb i huvudstaden. Här är hans dikt, en arbetsmiljöskildring.
Sanningen om prinsessans namn
Det kan väl hända att
Estelle
låter som en chipspôse
Men hur låter det att
högste svensken får sitt jobb
tack vare friktion, ett ägg
och en simtävling?
Är inte det värre?
Och att statsministern sen måste
undersöke
att ongen verkligen ser ut
som en blandning
uttå Ockelbo och Pontecorvo
Så skulle inte ja ville ha’t på jobbe’
*
Hur gör han den undersökningen?
Lägger han dom bre’ve’ varandre
på gôlve
och kiser med öga och jämför?
Hele släkta
Det är så mycket en inte vet
om jobbena bortanför Filipstad
Viktor Root
Chipspôse = chipspåse. Ongen = ungen. Uttå = utav. Ville = vilja. Bre’ve’ = bredvid. Gôlve = golvet. Kiser = kisar. Öga = ögonen. Släkta = släkten.
Strålande söndag. Min kära vän och jag gör som vid Maspalomas nyss. Skickar mig före, löpandes, och henne efter, gåendes. När vi möts på min tillbakaväg bortanför Löved har jag sprungit bättre än på tolv år. En minut fortare än vanligt per kilometer i början.
Tack och lov att jag kan löpa igen, trivsamt att träningen dessutom ger resultat, om än på min blygsamma nivå. Våren är e’ fina ti’!
På hemvägen kaffe och smörgåstårta på byn och värsta vuxenvarningen. Vi räknar på pensioner och funderar kring dragkrok och koffertstorlek på den bil vi möjligen köper om fyra-fem år. Vuxenvarning, sa jag det?
När vi kommer hem ställer vi in snöskyffeln och barnbarnspulkorna.
Du kan komma nu, stare. Ta med dig lärkan. Februari är det nya april.
Den isländske författaren Hallgrimur Helgason har kommit med en ny roman, Kvinnan i 1000 grader. Där berättar han hur de nordiska språken uppstod. Svenskarna smackar på efter bästa förmåga, skriver Hallgrimur, och fortsätter:
Isländskan kom till genom att islänningarna lovade bevara det gamla språket, bara de fick vara i fred när vi andra började fjäska för tyskar och fransmän. Danskan tog folketinget beslut om: ”Ja, så ska vi tala. Detta kan andra aldrig lära sig!”. Norskan skapades när ett helt folk bestämde sig för att försöka att inte tala danska.
Språkhistoria är en bransch för di hårde.
Det finns en hashtag på twitter: #swedishsayings. Tanken är att du ska översätta svenska uttryck till mer eller mindre bra engelska. En del twittrare är riktigt skickliga på att visa den språkliga skillnaden mellan engelska ord och svensk innebörd. Take it piano. No danger on the roof. Put onion on the salmon. Now the boiled pork is fried. Self is best farm hand. Can we this now or what? That, the cat knows.
Då provar jag själv: Dont give you on mountains when there are small stones. #swedishsayings
Nej, jag är nog inte den typen. Mitt favorittalesätt hittade jag upptecknad i en tidig 1800-talsbok på Sunne bibliotek. Stort namn på litten by, hunn hette Håkan. Tror inte det skulle göra sig på brittiska. Det är bara så roligt att leka.
Vänta, den här då? Everything in its place, the skates in the refrigerator. #swedishsayings
Jaså, inte den heller nej.
I förorten Solna har det fötts en ny svensk. Grattis. Det har det gjort på många orter i Sverige i natt. Grattis till er alla.
Och leve republiken.
Nej, jag är inte från förorten. Jag är från före förorten.
Ni hade ju asfalt och kiosk, hiss och sopnedkast. Vi hade grusväg, trätrappa och storspov. Inte en enda människa snodde några cyklar. Vi ville inte, men det skulle ändå inte ha gått. Grannarna kände igen dem. Hur skulle vi ha kunnat knycka andratränarens cykel? Vi hade ingen förstatränare ens.
Men storspov, gott om storspov.