När det blev inspektion på Inga Årnings sjukgymnastikfirma

– Vi vill komma å titta på dina journaler, Inga Årning.
– Nej, dä bidde en intervju i tidningen i stället. Där berättar jag att det är olagligt.

– Det är det inte alls. Både VF och NWT citerar lagen, vi från landstinget får visst komma och…
– Ja då så, då är ni välkomna Tödde. Kom om en liten vecka.

– Nu är det måndag, Inga Årning. Nu har det gått en liten vecka. Visa oss alla dina fina journaler nu. Oj va vi vill se dina fina journaler. Du kanske inte ska ha alla pengarna. Nu när du inte betalar hyra heller har vi hört.
– Nej, dä bidde ingenting, Tödde. Ja hade ingen aaaaaaaaaaaning om att ni skulle komma, dä bidde inte ens en fingertutt. Har jag några journaler så inte har jag dom på firman, där jag gör det som jag beskriver i journalerna sen, om jag nu faktiskt har några papper någonstans och om jag verkligen hade gjort det som skulle ha stått i papprena om jag hade gjort det. Dä förstår du väl Tödde.

– Jaså, ja ajö då Inga Årning. Då kommer vi tillbaka te vecka.
– Ajö då Tödde.

Fritt efter den färska verkligheten.

 

Spela roll

– Du spelar en roll, sa Radio Värmland-medarbetaren när han bandade en av mina krönikor.

Jag nekade. Aldrig. Jag är mig själv. Krönikan heter Svenssons släng och jag läser den på dialekt, men mig själv är jag. Tro inget annat.

Han hade rätt. Det tog ett tag att inse det, men visst hade Lars-Gunnar Olsson rätt. Precis som jag spelade en roll, när jag stod på scenen och kåserade. Det var ju inte ens helt och hållet min egen dialekt jag talade. Ibland blandade jag in lite jössehärska eller fryksdalsmål eller särskilt brett kallstamål, när det passade. Ibland medvetet, ibland omedvetet.

Det är ingenting konstigt med det. De flesta av oss spelar olika roller, beroende på i vilken grupp vi hamnar. Fråga mig som varit kursledare (och deltagare) så ofta. Varje kurs har sin hjälpfröken och sin rolighetsminister. Ibland har jag kunnat notera att samma person fått olika roll i olika grupper.

En enda sak är viktig som fri skribent: att vara trogen mot sig själv. Aldrig säga något du inte kan stå för, aldrig skriva på beställning, aldrig smila inställsamt.

Helt säker är jag inte, det får andra bedöma. Men jag tror att det bara är det där med inställsamheten jag brutit mot som krönikör. Står du på scenen och har viss förmåga att få folk att skratta är du livsfarlig för dig själv. Det är så lätt att falla i fällan och göra skrattet till huvudsak, inte det folk ska skratta åt.

Formen vinner över innehållet.
Clowner ska inte bara skratta.

 

Reinfeldts flykttunnel

Svenska järnvägar lider svårt av trängsel och dåligt underhåll. Då vill statsministern bygga tunnelbana till Nacka.

Bra försök, Reinfeldt, bra försök fast det blev fel. Prova en gång till, säg efter mig:
– Utanför tullarna, utanför tullarna, utanför tullarna.

Inte under.

Jag vet att du har gjort fler till underklass. Absolut. Det var ju meningen med hela omgörningen av gamla Högerpartiet. Du där uppe, vi här nere, som folk säger. Men det betyder inte att hela underklassen bor i underjorden, Reinfeldt. Många bor i den där gröna vackerheten bortanför Bålsta också. Det finns en lång bit norr om Täby och en rätt lång söder om Huddinge. Det är också Sverige. Vi är miljoner som bor där och försörjer din stab. Och stad.

Lägg spåren på marken, prova med det. Sverige är värt ett bättre öde än de senaste tjugo årens hjärtlösa …

… infarktstruktur.

 

Nacka ligger aningen utanför tullarna, sant. Men ska Reinfeldts flykttunnel räcka ända fram måste han börja sitt grävande långt in under huvudstaden.

Väder? Så bra

Det är så bra att jag inte har slitit ut solglasögonen. Nu räcker de ett år till.

Det är så bra att jag inte klagar på vädret. Nu kan jag använda mina klagomål till något annat som jag kommer på.

Det är så synd att så många är så upptagna av vädret men så få av klimatet.

Medan svenska folket klagar på några millimeter regn smälter polarisarna.

 

 

Moderat understödstagaranda

Den moderata understödstagarandan i övre Klarälvdalen kräver sin dagliga dos av sjukgymnastik.

1. Värm upp
2. Övning ett: hyr en mottagning gratis.
3. Vila.
4. Övning två: åk på politiskt möte i Karlstad och ta samtidigt emot 20 patienter där hemma, 17 mil från mötet.
5. Vila.

Gå till banken och hämta ut bidragen från landstinget. Skratta hela vägen.
Ta emot 20 patienter till samtidigt.

Vila.

Jan Björklunds val

Folkpartiledaren Jan Björklund var rolig i sitt sommartal:

”Stefan Löfven är rädd för två saker just nu. Det ena är att gå till val 2014 utan ett rödgrönt gemensamt alternativ, det andra är att gå till val 2014 med ett gemensamt rödgrönt alternativ.”

Själv är Björklund lika rädd för två saker 2014, säger min vän Telefonören när han ringer:
Att svenska folket ska gå till val.
Att svenska folket ska gå till val.

 

Nackdelen med att få diskbråck

Det har sina nackdelar att få ett sju-åttaårigt avbrott i löpandet. Inte för att jag var bra förr heller. Men när jag kunde börja springa på allvar igen efter diskbråcket i nacken hade det gått en och en halv minut.

Sju-åtta år och 90 sekunder.

Jag pratar om min tid per kilometer vid löpning i samtalstakt. Förr var det lätt att räkna ut hur långt jag sprungit, för siffran var enkel och takten jämn som på ett urverk. Nu krävs det gps-klocka och visst mod när jag tittar på den. En och en halv minut sämre. Jag vill inte. Gör mig inte detta, kropp!

Det hade varit lättare att acceptera åldrandet om det kommit gradvis, inte från ena träningsrundan till den andra. Nu blev det en frisk runda år 2000 och en försiktig, ryggskallrande tur många år senare. Nittio sekunders skillnad.

Nå, jag är en glad optimist, särskilt med löparskorna på och när svettningen kommit igång, så det brukar inte göra så mycket. Man behöver ju inte skriva folk på näsan hur långsam man är. Det viktiga är att springa och må bra.

… eller så kan man träna fler pass i juli än något år tidigare, med Den Rödögde Tävlingsdjävulen på höger axel.

Det gjorde susen. Träning gör ofta det. Tillbaka är jag inte, kroppen är som sagt äldre. Men senaste passet, nu i augusti, lyser solen över ängen några hundra meter hemifrån, nära friluftsgården. Fjärilarna dansar över timotejen, gräshopporna hörs ett år till och stigen bort mot busshållplatsen slingrar sig inbjudande. Spring mig, ropar stigen. Spring mig, Svensson!

Juli gjorde susen. Juli och den nyinköpta t-tröjan med klubbnamnet på ryggen. Jag kan ju inte löpa omkring över ängar, längs skogsstigar och genom tätortens gator i alltför lusig takt när det står SISU Forshaga SK mellan skuldrorna. Sådant förpliktigar. Fortfarande kör jag i samtalstakt men nu är den takten 45 sekunder snabbare per kilometer än i juni.

Jaså, ni trodde gubben var körd? Glöm det. Nu är han på gång. I vinter blir jag farlig på skogsstigarna väster om stora vägen. Snöpulsning i uppförsbacke, tjoho!

 

Bilden på cykelskylten har inget samband
med snöpulsning. För lite snö.