Den tomma stolens politik

Min vän Viktor Root har bett mig publicera en ny dikt här, som han har skrivit.

Viktor tycker att en av våra politikers viktigare uppgifter är att prata politik med väljarna. Därför har han svårt att förstå den som väljer till politik att prata politiskt om att välja att inte prata politik med väljarna av politik. Särskilt när han vet vad andra politiker väljer. Väljarna. Politiken. Pratet.

”Motsatsen till vissas språkrör är andras tigpropp” suckar han, med en hastigt hopkommen rörmokarliknelse, och fingrar vemodigt på sitt 1 maj-märke från 1963. ”Axel Danielsson skulle aldrig ha tigit”, suckar Viktor. ”Hellre satt han i fängelse. Han teg inte där heller”.

 

Sanningen om
den tomma stolen

Risken mä å ställe in
en tom stol
i tv-debattera

– är att du aldrig får
sitte.

I regeringen heller.

Viktor Root


Fikonspråk

Det är inte bara min nuvarande bransch som håller sig med fikonspråk. På sågen hölls vi med OS, kvinta, tvåtumfyra och justering, i tidningsvärlden lämnade vi några mackor till ett knäck som sedan utgjordes och blev till produkt med hjälp av finurligheter som typometer, cicero, sats och korr. Som frilanskrönikör på tv gjorde jag någon enstaka synk. När jag var SOS-operatör fick jag prata ibland om ca-patienter, X, tia-attacker och defibrillatorer. Och i jobbet på Räddningsverket fick jag en och annan gång säga ”automatlarm, ej brand”, Rakel, RB 90 och IVPA.

Alla de där orden och uttrycken behövdes. Ibland. Vi själva behövde dem. Ibland. Men inte så ofta som vi trodde själva.

Det som inte behövs är fikonspråk när vi pratar med vår omvärld. Själv har jag ofta varit allergisk mot yrkesjargongen även internt. Hur var det han sa, Gunnar Sträng? Använd inte utrikiska ord när det finns en adekvat inhemsk vokabulär…

Varför fick vi inte säga falsklarm förresten? Det sa ju alla andra.

Vem är särskiljd?

”De säger att vi är segregerade, men här ute finns alla nationaliteter förutom svenskar. Egentligen är det svenskarna som är segregerade där de bor. Vi känner ju folk från alla länder.”

Rapparen och förortsbon Aleksi ”Aki” Swalow i tidningen Fokus, nr 46/2011.

Inga trix

Manipulerad, säger någon om bassängbilden i förra inlägget. Aldrig i livet, svarar jag. Jag har bott ihop med fotografen i 37 år och hon har aldrig visat minsta tendens till att kunna photoshopa. Allt annat kan hon.

Det är ljuset som bryts i Lokavattnet, ser ni väl.

Fast jag kunde behöva sådana lår, om jag ska tillbringa mina lördagsmornar i Loka brunns nordöstra backe.

Kvällsdopp i salongen

Fredag kväll. Kommer sakta joggande genom byn Loka, asfaltgatan norrifrån. Vid stranden av Loken ligger nya Vattensalongen i dimman och mörkret, som en lysande förlängning av sjön. Ljuset glittrar i uppvärmd utomhusbassäng, mitt i vargreviret.

Springer några kilometer längs elljusspåret, hade glömt att det fanns trivsamma uppförsbackar även där. Marschaller flämtar, dimman gör allting mjukt. Går in och kryper ner i en 34-gradig bassäng med glittrande kristallkronor i taket.

Skorna luktar skog och lycka.

Hr Svensson badar utomhus 19 november.

 

 

 

 

 

Bild från dagen därpå. Förr hade jag klena lår,  men lördagsmorgonens backträning i Loka gjorde skillnad.

Ord

Jag är i telefon – jag har krupit in i mobiltelefonen, det var jäkligt besvärligt, men det gick.

Jag drar ett mejl – jag skriver ett elektroniskt brev till dig, sedan sätter jag min dator på en släde som jag lånar, och så drar jag datorn hem till dig, så du kan läsa brevet.

Utrikesministern är uppkopplad – excellensen har en elledning instucken i ändan, vet inte riktigt varför, men personen som gjorde det var relativt uppretad på allt hr Bildt har sagt, ända sedan SACO-konflikten 1966. Nu lyser han bättre än en oljelampa.

Ord

Branschen jag arbetar i är precis som alla andra. Vi håller oss med ord och uttryck som menar väl men riskerar att förvirra de medmänniskor vi pratar med. Jag syndar själv ibland. Här är några uttryck ur hemliga språket: en buss ”angör” busstationen, du får åka med ”mot uppvisande av giltigt färdbevis”, vi säljer ”produkter” och vi ”ser över stoppstrukturen”.

Vi borde våga försöka lite oftare med att bussen ”kommer till”, ”om du visar upp en biljett eller ett periodkort som gäller”, vi säljer ”biljetter och kort” och ”vi håller på och funderar på om tågen ska stanna vid den stationen varje gång”.

Värst är ”mot uppvisande”. Hur i allsin dar gick det till när det uttrycket föddes? Jaså, är ni emot att man visar upp?

Fast det är klart, nu för tiden hör jag politiker som säger att de jobbar mot minskade klyftor.

Inte för.