Ett trevligt sätt att vakna är när du ser två skrattande ansikten framför dig, varav han som äger det ena håller på att bygga om dig till robot och han som äger det andra har lagt dig underst i ett kuddtorn som redan är en meter högt.
Fantasin till makten. Plastskruvmejslar är mjuka men fantasin är starkare än all den tid som har funnits och all tid som ska komma. Just nu blev du omskruvad till robot.
– Titta, nu vaknar morfar.
Nu får vi se om det har funkat.
Telefonören ringer. Han gjorde slag i saken under midsommarhelgen, berättar han stolt. Tog en hel helg helt fri från dator, mobil, sms, e-post, instagram (där finns han inte annars heller), twitter, surfplatta (det har han ingen), surfande, youtubande, facebookande, ja, allt sånt. Inte det minsta lilla dubbelklick från hans hand på hela helgen.
– Oj, kan man göra så? säger jag. Det låter verkligen skönt. Vad gjorde du i stället?
– Tittade på text-tv.
Hamnar bakom en medmänniska med släpkärra på Storgatan i en lagom stor kommunhuvudort. Mitt framför kommunhuset tappar han en hel del av sin last. Två torra julgranar.
Det är mycket nu.
Snart är det midsommar också.
Sydtysk bokstavsdiagnos med glasögon i synen. Så kallat eurogrin.
Telefonören har blivit riktigt pigg av att folk pratar så om hans hundstorleksteori. Låg lön hög hund. Flera av gubbarna på bänken utanför ICA ville prata om saken både i går och förrgår, utan att han själv började. Det brukar vara han som börjar. Efteråt ringer han mig.
– Dä finns en regel till, säger han, har jag sagt det?
– ?
– För varje år blir en ägare mer å mer lik sin…
– … hund?
– Hundkräk? Nej nej. Sin biiil.
Sedan håller han på i sjutton minuter och ska förklara för mig. Om glasögonfronter, raggare med vingar och jag vet inte allt. Ravrann å kringdaller, säger han. Fjädrar och fladder. Dom som kör cabb har korsdrag i skallen. Renaulägare älskar franskt. Lastbilsägare köper flak.
– Själv körde jag Saab en stor del av mitt liv, säger jag. Förklara det du.
– Lätt, svarar Telefonören. Du tror du ä’ litte frihjul, men titt’ hur du ser ut. Å en gång trodde du att lösningen fanns i Kina.
He he.
Telefonören ringer. Han har kommit på en sak, säger han:
– Ju högre lön desto mindre hund.
– Dårfink, svarar jag.
Sedan pratar vi om vädret i stället. När solen skiner och gräset växer så det bubblar, då har den fattige inte ett strå, förklarar han. Telefonören är så där ibland. Aldrig att jag hört honom säga ”klasskamp”, ”klyftor” eller ”djupt orättvist”.
Han tänker ut sina tankar själv och formar dem av egna ord.
Jaså, har de småhundar de.
Mitt år är ett hjul med fyra tårtbitar i varsin färg. Vit, grön, orange, grå. Varv efter varv har det snurrat mig fram genom decennierna. Under tiden har jag fått byxor med gylf, någon att kyssa, några att vagga och några till. Körkort, Med mera-kort, röstkort och nyckelkort till en arbetsplats. Telefon utan sladd, tv utan teakluckor, bil utan fönstervevar. Vit, grön, orange, grå.
En gång åkte jag segelflygplan. När vi tog mark hade sommaren landat.
– Tar ni kort?
Torsdag, på väg för att grilla korv i skogen med två av dem som ska ta över detta vackra klot. Trädpiplärkan sjunger, grönskan har hundra nyanser och liljekonvalerna hälsar att de snart vill göra ett par barnanävar svettiga. Men först säger jag till min unge vän:
– Nu är du så gammal så du kan tälja din grillpinne själv. Här är kniven. Tälj bort från kroppen, inte in mot dig.
Det är den bästa av förmiddagar. Lyckligare blir jag inte. Bara lika lycklig någon gång.
Dessa mobiler spelar mig hela tiden. Är det inte musik de spelar mig så är det spratt. Jag måste sluta skriva ”OK” till folk, det blir ”ÖL” varenda gång och pilsner messar jag aldrig om. Nyss skulle jag skriva ett kärnfriskt värmländskt ”Asch da” när någon råkade berömma mig.
Mottagaren undrade mycket över vad jag kunde ha menat med ”Aschberg da”.
Fast spännande kommunikation blir det. Vilka felord har du fått av din mobil?
Ibland är man på kurs. Inspirerande kurs. Ibland får man då se en film som man inte har sett förut. Ibland tänker man att ens vänner kanske inte heller har sett filmen tidigare?
Länk: Den här filmen
Vad tror du kursen som jag gick i går handlade om?
Rolig idé som riksdagskandidaterna Annalena Hultman (M) och Håkan Svenneling (V) fick, när de gjorde en podd ihop. Tala om att bryta ramar. Fast 42 minuter var lite långt …
I dag skojade jag till det och tog bananskivor till filen i stället för müsli. I vintras odlade jag skägg en lång stund. Vem har sagt att inte en annan är förändringsbenägen?
Få se nu, kan man ta på sig omaka strumpor och vända skjortan bakochfram på fredagar, jämn vecka? Kan det va’ nåt?
Kom igen, framtiden. Nu vänder det.