Noll träff

Söker på ordet ”tölsvadd” på google. Noll träff.
Hurraaaaa!

Nu hävdar du kanske att den som själv är tölsvadd sällan har distans nog för att söka på det ordet. Allt medan den som inte är tölig, sällan har lust att göra det. Än mindre skriva om det på nätet.

Du har säkert rätt. Hör du inte vad jag säger, du har säkert rätt.
Tölsvadd.

 

Tölig = tjatig. Tölsvadd = tjatig person. I och med det här inlägget bör ordet snart vara sökbart på google. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort för DFTS.

PS, ett halvt dygn senare: Nu har jag lagt ut följande på facebook: ”En historisk seger! Jag är den person i hela världen som såg till att ordet ’tölsvadd’ blev sökbart på Google. När blogginlägget skrevs gick det inte att hitta där. Men – nu!”. DS.

 

Lågmälda klipphängare

Du använder dig av lågmälda klipphängare, skriver en vän på facebook. Uttrycket kräver sin förklaring. Lågmäld är jag stundom, även om det borde ske oftare. Klipphängare är den amerikanska filmtermen cliff hanger. Du vet, när bilen hänger och vaggar på klippkanten och kanske ska välta med tre personer i – eller kanske inte. Just då är den episoden av tv-serien slut.

Du får vänta en vecka på besked.

Jodå, jag har gått kurs i filmdramaturgi fast det var många år sedan. Vi använde förresten samma teknik för våra puffar på förstasidan på Smålands Folkblad, den fungerade där med.

Men lågmälda klipphängare, det är ett så klokt och snällt sätt att uttrycka saken på, att jag blir alldeles rörd. Jag som alltid har tyckt om uttrycket mjukhetens styrka, om maskrosen som växer genom asfalten.

Det här är samma sak, men med spänning inbakad – och nu har någon tyckt att jag skriver så. Tack, Per L. Den kommentaren lever jag på länge.

”Höjdhopp utan anlopp.

 

Första omgången
Lördagen den 13 juli

P. Adams, Förenta Staterna, E. Möller, Sverige, B. W. Adams, Förenta Staterna, C. Tsiclitiras, Grekland, R. L. Byrd, Förenta Staterna, L. Goehring, Förenta Staterna, klarade alla 150 cm., L. Ekman, Sverige, G. I. André, Frankrike, R. Smedmark och K. Bergh, Sverige, samt F. Fletcher och F. W. Belote, Förenta Staterna, 145 cm., A. Schwarz, Ryssland, R. Hammersley, Chile, och B. Brodtkorb, Norge, 140 cm., och B. H. Baker, Storbritannien, endast 135 cm.

Under tryckande värme gick försökstäflingen af stapeln redan kl. 9,30 f. m. Då de deltagandes antal var afsevärdt mindre än de anmäldas, sammanslogos de tre grupperna till en.

Redan på de lägsta höjderna märktes, att striden skulle komma att stå mellan bröderna Adams och greken Tsiclitiras. Det hade stipulerats, att de täflande för att komma med i finalen skulle klara 150 cm., och denna höjd gingo också 6 st. af deltagarna öfver. Redan på 135 cm. var emellertid den förste, engelsmannen Baker, ur leken, och på 140 cm. följde ytterligare tre hans exempel. 145 cm. blef för mycket för tre af de täflande, och denna höjd blef maximum för svenskarna Bergh, Ekman och Smedmark, fransmannen André samt amerikanerna Fletcher och Belote. Till finalen kvalificerade sig 4 amerikaner, en grek och svensken Möller.

Finalen
Lördagen den 13 juli

1. PLATT ADAMS ………. Förenta Staterna 163 cm
2. BEN ADAMS ……………… ”            ”             160 ”
3. G. TSICLITIRAS ……… Grekland 155 ”
Oplacerade:
E. Möller ……………………… Sverige 150 ”
R. L. Byrd …………………….. Förenta Staterna 150 ”
L. Goehring ……………………. ”              ”            150 ”

Ribban sattes till en början på 130 cm., hvilket alla de täflande utan svårighet klarade. Äfven 140 cm. var icke värre, än att den höjden ledigt passerades af alla utom Goehring, som i första försöket föll rätt ned på ribban och därför måste göra om sitt hopp. 145 cm. missade ingen på i första försöket, och det var först på 150 cm. omhoppen började. Här var det greken och Byrd, som måste göra om sina hopp för att få fortsätta vidare. Den egentliga stötestenen blef 155 cm., och här föllo tre tillbaka, nämligen Byrd, Goehring och Möller. Bröderna Adams och greken gingo alla tre öfver 155 cm. 160 cm. klarades af Ben Adams i första omgången och af brodern Platt i den andra, under det att greken äfven i tredje försöket misslyckades och således fick nöjda sig med tredje plats. Ben Adams förmådde ej klara mer än 160 cm., under det att Platt Adams i ett grannt hopp gick över 163 cm. och därmed vann segern. Ett försök på 166 cm. misslyckades dock fullkomligt.”

 

(Hela av snittet om höjdhopp utan anlopp ur Olympiska spelen i Stockholm 1912, officiell redogörelse, Stockholm, 1913. Av reglerna, som också publiceras i boken, framgår att ”Saltomortaler eller flygsprång öfver ribban äro ej tillåtna. Med ’saltomortal’ afses en volt över ribban och med ’flygsprång’ då en täflande hoppar öfver ribban med hufvud och händer först, bröstet mot ribban och så att bröstet kommer först mot marken”. ”Allt användande af vikter är förbjudet”).

 

Vad sker när vi läser?

Det finns böcker jag ständigt återvänder till. Frans G Bengtssons Röde Orm en gång om året för det kärnfulla språkets skull. Steinbecks Vredens druvor för att den är den bästa roman jag läst. Jan Guillous thrillers när jag vill koppla av eller har svårt att somna. Werner Aspenströms Samlade dikter för att livet blir tommare annars.

En annan återvändarbok handlar om mina verktyg. Olof Lagercrantz tunna och kloka Om konsten att läsa och skriva:

”Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.”

Då och då läser jag gärna om Höga visan med. Finns det vackrare kärleksdikt? Två andra vänner är mina slitna Lucky Luke- och Asterix-häften, en del av dem har jag läst tjugo gånger.

Minst.

Inte en läsekrets – många
Precis så tycker jag man ska göra när man skapar tidning och webbplats också, som med min läsblandning. Ge plats åt både den stora och den lilla tanken. Är du tidningsmakare måste du förstå att du har inte en enda läsekrets. Du har många. Dessutom är varje läsare en person på måndag morgon och en annan på lördag förmiddag.

Ta hänsyn till det.

Ibland behövs en Aspenström som tänker snabbare än sin egen skugga, ibland en ridkunnig karl som drar revolver ganska fort.

 

Ska det vara modellen, att träna varje dag?

Lördag. Molkoms marknad, stor tradition för mina barn men inte lika stor för mig, fast jag till och med fått inviga marknaden en gång. Vi ringde landshövdingen men han kunde inte, sa arrangörerna då.
– Å sen ringde ni mig?
– Ja. Kan du?
– Det är fel ordning.

Den här gången blev det av. Kalvdans från Ölme (farmor som kom österifrån skulle ha sagt kalvost), vitlökskorv från Vild-Hasse och en begagnad bok med i väskan hem. Sixten Jernbergs I vilda spår. Jag vet att jag läste den när jag gick i skolan och ville bli skidkung, men det är också allt jag minns.

Så här berättar Sixten i förbigående, i kapitlet om hur det gick till vid OS i Cortina 1956:

”Det har undrats och ifrågasatts, om det verkligen skall vara modellen, att träna varje dag som jag gör. Borde det inte räcka med de hårda tävlingsloppen och vila och koppla av på de tävlingsfria dagarna?

Anledningen till att jag tränar varje dag är kort och gott den, att min vilja får inte bli starkare än mina krafter. Om jag till exempel skulle träna hårt en vecka och sedan vila flera dagar före en tävling – jag har prövat den metoden – blir jag alldeles sjövild och resultatet blir att jag låser mig totalt. Att ladda upp för mycket krafter är inte bra, när det gäller skidor, och inte heller när det rör sig om löpning, skulle jag tro.

Under SM-veckorna med tävlingar varannan dag och träning dessemellan har det visat sig att jag blivit bättre och bättre.”

Själv åker jag hem till Forshaga och funderar på om jag inte borde ta en löprunda. Den viljekampen vinner vitlökskorven.

Metoden som Sixten beskriver verkar inte fungera. Nu har det gått mer än ett dygn och jag har fortfarande inte blivit sjövild.

Göran Greiders katekes

Det finns de som vet hur man formulerar sig. Göran Greider är en som ofta lyckas.

Läs hans katekes på Aftonbladet Kultur. Den är skriven i samma anda som fick August Strindberg att skriva Liten katekes för underklassen, 1884-1885. Sju delar ska det bli lovar Aftonbladet. Här är de fem första.

Göran Greider, Liten katekes för de ännu vanmäktiga
Del 1, samhälletdel 2, partiernadel 3, kulturendel 4, ekonomidel 5, kvinnan

Tillägg 21 maj:
Del 6, religion

Tillägg 28 maj:
Del 7, Politisk filosofi

”Förekommer inte bland damer”

 

 

 

 

 

 

”Kvinnorna utöva i stort sett samma idrotter som männen och med samma tävlingsregler, ehuru delvis med något lättare redskap. Endast ’kampgrenar’ som boxning, brottning och tyngdlyftning samt hårdare bollspel, t. ex. fotboll, är förbehållna männen. Typiska uthållighetsidrotter, som fordrar stor kraft, t. ex. långdistanslöpning, förekommer inte bland damer.”

Svenskt Husmoderslexikon, Band III (1955).

Ibland är det skönt att veta att världen går framåt. På vissa områden gör den faktiskt det. I dag skulle ingen svensk sportjournalist behöva skriva stycket ovan. Sedan texten skrevs i mammas uppslagsverk har tjejerna erövrat den busiga delen av gympan.

Välkomna. Det är som med baksätet i bussen, här är det roligast.

 

Om du rubbar ett sandkorn, så…

Nu tar jag påsklov, om inget oförutsett händer. Ska äta prinskorv och leka med barnbarn. Under tiden en funderingstext för dig som inte nöjer dig med helgens egna texter. Olle Holmberg var verkligen bloggare, långt innan webbloggen var uppfunnen.

Glad påsk! /Sven-Ove

 

”DEN LYCKLIGA UTVECKLINGEN. – I min ungdom hände det mig, och jag minns inte om det var före eller efter det att jag hos en filosof hade läst om att ett sandkorns rubbning återverkar på hela universum – hände det mig som sagt att jag länge kunde stå framför en strömbrytare i morgon- eller eftermiddagsskymningen, tveka om jag skulle tända eller ej, och undra vilka krafter jag med en dylik självgodhetens åtgärd skulle sätta i gång i världsalltet.

Nu är det redan länge som jag har tänt och släckt som jag tycker och strött sand omkring mig ur vilka sandhögar som helst. Jag har pengar på postsparbanken och är världens herre.”

Olle Holmberg, Tankar i en husvagn, Bonniers, 1969.