”Ditt konto används någon annanstans”

Mitt i min musikaliska grundforskning händer det. Jag befinner mig i de centralare delarna av Mississippideltat, har just fått reda på att deltat som bluesen uppstod i inte alls är ett vanligt floddelta, utan… precis då stängs mitt Spotify av.

Bara så där.

Upp på skärmen dyker ett gult förargligt meddelande:
Spotify has been paused because your account is used somewhere else.
Paus i Spotify eftersom ditt konto används någon annanstans.

Jo tack, men inte här i huset, om du trodde det, Spotify. Nej, det är en karl i Karlstad. Jag vet till och med vem det är. Han bor i Karlstad, han har ett namn som på visst sätt påminner om mitt, han har… Asch, det kvittar. Jag är övertygad om att karln har en anförvant som lärt honom använda Spotify, men som råkade sätta dit fel e-postadress när han fixade kontot åt farsan. I stället lyckades han skriva in min e-post.

Det har gjort mitt förhållande till Telia rätt krångligt, måste jag medge. De har vissa svårigheter att ge mig det där Spotifykontot jag vill ha.

Det har gjort mitt förhållande till Spotify ännu krångligare. Vänliga mejl korsar cyberrymden, men vad hjälper det, när de redan har ett konto till min e-post.

Jag har till och med fått den där personens lösenord skickat hem till min mejl. Det är därför jag kan säga vem han är. Han har använt en variant på sin gatuadress som lösen. Sedan var det bara att lägga ihop ett och ett och få det till två. Nåja, jag googlade en halv natt, men till slut gick det upp ett ljus.

Delar av mitt namn, en variant på ett mycket ovanligt gatunamn – och se. Där är hans konto, men med min e-post till. Det som gör att det är dretknövvligt just nu för mig att få ett eget konto, kopplat till den e-postadressen. Vi har helt enkelt kört dubbelt några månader, kamrat NN och jag.

*

Jag kunde förstås kapa ditt konto, kamrat. Eller skaffa en annan e-postadress bara till Spotify. Men det bär mig emot.

Du borde förresten kolla födelsedatumet du uppgett. Det är fel det med.

*

Sens moral: låt gärna barnen hjälpa dig komma igång med Wordfeud eller Spotify. Men låt dem aldrig hitta på din signatur i wf – och låt dem definitivt inte sitta och gissa vad du har för e-postadress.

Du kan förlora en kund och hamna i hans blogg.

 

Lön för Lööf

Centerledaren Annie Lööf föreslås få sänkt lön eftersom hon är ny på jobbet. Går förslaget igenom får hon bara 75 procents ingångslön. Det vill säga i hennes fall 113 749 kronor i månaden, inte 151 666 kronor som det först var sagt.

Det viktiga är att hon kommer ut på arbetsmarknaden.

 

De beiga männens fel

Hittar en artikel på nwt.se som jag missat tidigare. ”Beige man orsakade olyckan”. Ja-a, det är det jag alltid har sagt. Det är de beiga männen som är orsaken till mycket här i världen. Varav en del blev ganska gott, för övrigt.

De färgstarka karlarna tillhör underhållningsdetaljen, men bygga land och riken är de sämre på. Den grå vardagen kommer aldrig i tidningen, dock skapar den värde hela tiden.

Färgstarka kvinnor? Det är en annan sak med dom. Där skapas det sannerligen. När blir världen rättvis? När blir kvinnodagen helår?

Hela härligheten

– nio tankar om livet och tiden

Svett är muskler som gråter.
Av glädje.

Muskler är svett som skrattar.

Kondition är fötter som vill i väg
och lungor som håller med.

En bra text är tid som suckar och ler.

Statistik är tid som någon tagit.

Härligheterna i livet är sju.
En för varje sinne samt minnet.

*

Rikedom är andras muskler som gråter.
Fattigdom? Ekonomi som går fel.

Klassamhälle är statistik som gråter.

*

Svårare är det inte.
Omskakas, serveras kall eller varm.

 

Klyftorna ökar, sa Borg

Klyftorna ökar inte, säger Fredrik Reinfeldt. Klyftorna ökar, säger hans finansminister. I tidningen Dagens Industri gör finansminister Anders Borg samma bedömning som LO. Det blir större och större skillnad på inkomsterna i vårt land:

”Så är det i nästan alla industriländer och det är naturligtvis besvärligt, men Sverige och de nordiska länderna tillhör de länder som har minst klyftor och det är bra”, säger han.

Den ene försöker dölja. Den andre försöker försköna. ”Sedan vi tog över 2006 så har det inte skett några vidgade inkomstklyftor”, sa statsminister Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio i januari i fjol.

Ja du. Och tomten finns och moderaterna uppfann cykeln.

Bakgrund: hur vi gör i Sverige
Man kan göra tvärt om också. Man kan gå till de som tjänar på orättvisorna och se hur de har det. Jo tack, rätt bra verkar det som. Det är härliga tider högst upp i näringskedjan.

Först en bakgrund. Så är det med oss svenskar, att om vi är tre stycken som delar ett intresse så bildar vi förening, startar tidning och skaffar en webbplats. Tänk efter i ditt eget liv, känner du inte igen mönstret? Idrottsklubben, hembygdsföreningen, din udda fritidssysselsättning – allt är mycket välordnat i tre steg. En förening, ett blad, en sajt.

Här är en sådan svensk förening, nu med nära 500 medlemmar och det kärva medlemskravet 25 sittningar per år. Ute. Nog vet de vilken sida av Sverige de inte tillhör.

Översidan.

Spinner sitt nät
Varför skulle Sveriges miljonärer vara annorlunda? Naturligtvis har de också sin förening. Den heter Connoisseur Club, har 11 500 medlemmar och ökar hela tiden. Redan är var tredje miljonär i landet medlem. Här får de inbjudningar till det som miljonärer kallar ”events”. Här kan de ”utöka sitt personliga nätverk” och ”interagera med andra inflytelserika personer”.

Interagera? Ja, precis som gubbarna i Dorotea gör på sitt utedass, bredvid ordförandens magasin. Interagerar och tittar på spindlarnas nätverk i taket.

Medlemskravet är kärvt för miljonärer med. Du måste vara en av dem som får tidningen Magasin Connoisseur. Den får du bara om du är miljonär. Fel, ”finansiellt framgångsrik”, kallar de det.

Den har en sajt, sa jag det? Den får vem som helst titta på än så länge.

Men ska du få tidningen måste du tjäna minst 1,2 miljoner kronor om året eller ha en förmögenhet på minst 5 miljoner. Det klarar nästan en procent av svenskarna.

Två bon eller fler
Det har gått bra för Magasin Connoisseur. Tidningen har 73 000 läsare per nummer, upplagan är 41 500 exemplar. Genomsnittsläsaren är 51 år och till 54 procent man och 46 procent kvinna. Hans snittinkomst är 2 473 747 kronor. Till 49 procent bor han i Stockholm, till 11 procent i Göteborg, 7 procent i Malmö och en tredjedel av honom är bosatt i övriga landet.

Dock inte ofta i Dorotea.

69 procent av läsekretsen reser privat 4 ggr per år eller oftare. 68 procent har två boenden eller fler. 25 procent planerar att köpa ett utlandsboende. 70 procent har två bilar eller fler. 51 procent har Private Banking som tjänst (vad nu det är, har den firman kontor i Grossbol?). 54 procent har köpt något genom Connoisseur och i genomsnitt äger han 4,4 stycken klockor.

För att få tiden att gå.

Nu är inte Magasin Connoisseur den hårdhänte granskaren. Tvärt om, tidningen ”hyllar historien och traditionen bakom världens finaste varumärken”. Samtidigt som ”individen lyfts fram i personporträtt med framgångsrika företagare, näringslivsprofiler och engagerade personer med speciella livsöden”.

Fyra nummer om året. februari, maj och oktober och specialnumret i december. De kan ju inte sitta och läsa hela tiden, de ska ju på ”event” också.

Och hinna titta på klockan.

Inte rädd för Löfven
I tidningen Dagens Media nummer 3 i år blir miljonärstidningens förre chefredaktör Peder Lamm intervjuad. Han är inte chef längre, men skriver fortfarande i magasinet. Du har säkert sett honom på tv. Han ser trevlig ut.

– Det är jättekul, säger Peder Lamm i intervjun. Vi har nött på i flera år med att försöka höja kvaliteten, att göra en läsvärd produkt som folk vill spara.

Riktiga journalister säger så där. De säger inte tidning, de säger produkt. Vi har breddat innehållet, säger han. Målgruppen är ju bred, allt från den 73-årige skogsägaren i Norrland till den coola tjejen på Stureplan som handlar Gucci.

Nu frågar intervjuaren om hur det skulle gå för miljonärsmagasinet om socialdemokraten Stefan Löfven kastade ut Reinfeldt från Rosenbad. Är du rädd för en Löfven-effekt då? Nej, det är inte Peder Lamm. Men borde inte en borgerlig politik skapa fler miljonärer? Absolut. Magasin Connoisseurs läsare vet vem de ska rösta på, säger Peder Lamm.

– Men historiskt sett så har socialdemokraternas politik aldrig varit ett hot mot kapitalet. Se bara på Sträng och Wallenberg, vilka kompisar de var.

En arbetares livslön per år
Klyftorna ökar inte, sa Reinfeldt. Jo, sa Borg. Hur är det nu med det? Landsorganisationen i Sverige, LO, har undersökt saken. De kom också fram till att framtiden verkar ljus för svensk miljonärsrörelse. Fast riktigt så säger de förstås inte.

Rättvist är det inte.

LO berättar om klyftorna i sin rapport Makteliten – kommer igen. Här har de undersökt omkring 200 maktpersoner inom ekonomi, politik och byråkrati. Närmare bestämt anställda makthavare, de stora kapitalägarna ingår inte. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och LO-ekonomerna Jeanette Bergström och Torbjörn Hållö skriver mer om rapporten i DN debatt den 29 februari.

År 2010 tjänade makteliten i landet i genomsnitt över fem miljoner kronor per person och år, före skatt. Industriarbetaren tjänade 300 000 kronor. Maktelitens inkomst motsvarade i snitt lönen för 17 industriarbetare. Den skillnaden ökade jämfört med året innan. Då tjänade makteliten lika mycket som 16 industriarbetare.

Tittar vi på den ekonomiska eliten, toppdirektörerna, så är klyftorna ännu större. År 1950 tjänade den ekonomiska eliten lika mycket som 26 industriarbetare. År 1980 var inkomsterna i denna grupp som lägst, 9 industriarbetarlöner. Under denna period i början på 1980-talet var inkomstspridningen lägst i Sverige.

År 2010 fick de 50 undersökta direktörerna en inkomst på 46 industriarbetarlöner i snitt. Det motsvarar vad en industriarbetare får ihop i ett helt liv.

Prata med Reinfeldt, Borg!
Anders Borg får gå hem och prata med Fredrik Reinfeldt om sanningen. Sanningen är att klyftorna ökar. Sanningen är att det väl var meningen.

Men så säg det då.

 

Svartjobb i förnamn

En man från Märsta har ansökt om att få heta Svartjobb i förnamn. Men Skatteverket säger nej. Det kan väcka anstöt eller leda till obehag för den som ska bära det.

Fast det är redan kört. Han bör ha fått skattemyndigheterna på sig för resten av livet, hoppas jag. Jag har hört att det behövs gator, vattenledningar, avlopp, räddningstjänst och poliser även i Märsta med omnejd. Förskollärare, kirurger och bussförare också.

Undrar vad han hade tänkt heta i efternamn? Guling?

(Guling eller svartfot är gamla beteckningar på strejkbrytare, svikare).

 


 

Jobb via friktion och simtävling

Nu bryter han sin långa tystnad, poeten och expertkommentatorn Viktor Root, efter att ha funderat över sambandet mellan den nya prinsessans namn, prinsens påse och ett underligt jobb i huvudstaden. Här är hans dikt, en arbetsmiljöskildring.


Sanningen om prinsessans namn

Det kan väl hända att
Estelle
låter som en chipspôse

Men hur låter det att
högste svensken får sitt jobb
tack vare friktion, ett ägg
och en simtävling?

Är inte det värre?

Och att statsministern sen måste
undersöke
att ongen verkligen ser ut
som en blandning
uttå Ockelbo och Pontecorvo

Så skulle inte ja ville ha’t på jobbe’

*

Hur gör han den undersökningen?
Lägger han dom bre’ve’ varandre
på gôlve
och kiser med öga och jämför?
Hele släkta

Det är så mycket en inte vet
om jobbena bortanför Filipstad

Viktor Root


Chipspôse  = chipspåse. Ongen = ungen. Uttå = utav. Ville = vilja. Bre’ve’ = bredvid. Gôlve = golvet. Kiser = kisar. Öga = ögonen. Släkta = släkten.

 

Jobba hårdare sa den late

Fredrik Reinfeldt tycker att vi ska jobba tills våra kroppar är 75 år gamla. Jo tack. Varför inte 85?

Nu är det visserligen så att jag inte tror att ens moderaterna kommer att vilja ha honom kvar tills han fyller 75. Snart kommer det någon pigg förmåga som vill att de ska satsa på De Ännu Nyare Moderaterna.

Då åker han.

Nu är det dessutom så att jag mycket sällan har sett någon platsannons om generaldirektör, utrikesminister eller ens statssekreterare sökes, där främsta kravet är att den sökande ska vara i dryga 70-årsåldern.

Jag har dessutom hört att det finns både en och annan undersköterska i riket som sliter ut ryggen långt innan hon är 65, till och med. En och annan servitris som sliter ut knäna långt innan hon är 65. En och annan tjänsteman i offentlig förvaltning som inte orkar jobba 50-60-timmarsvecka alltför länge efter 64. Allt detta har jag hört.

Framför allt tänker jag på Tage Danielsson. Hur var det Tage skrev, när kapitalägarsläkten Wallenbergs äldste fyllde 75?

”Kapitalismens överlägsenhet som skapare av ett bättre människosläkte bevisas väl bäst av den enkla sanningen att det finns få 75-åriga gruvarbetare som kan klå Marcus Wallenberg i tennis.”

Fundera på den du, Fredrik. Fundera på vad Tage menade.
Det kanske finns folk som sliter, där ute i verkligheten?