Etikett: Historia

Förmöget folk som har råd att göra stora konkurser

Hur var det Gustaf Fröding skrev, efter att en av stadens godare borgare ställt till med ekonomisk skandal i småstaden Karlstad?

”Ja, det är en välsignad sak, att vårt folk är förmöget folk, så att det kan dricka vin till middagarne och åka droska och spela vira med hög poäng och göra stora konkurser ibland med ståtliga hundratusenkronorsskulder i.”

Nu är det 2012. Nu har företaget som hämtar dagskassor hos hårt arbetande småföretag gjort sin präktiga konkurs. Panaxia, jo man tackar, spåren känns igen. Hur många mackar och småbutiker får nu själva gå omkull, om penninghämtarbolaget trixat in kundernas pengar på eget konto? Skickliga är de inte på Pantrixia, för inte ens så fick de sin egen debet och kredit att gå ihop.

Ett förmöget folk på samhällets topp… Är det en halv miljard kronor som har försvunnit den här gången? Kanske nästan en hel ståtlig miljard? Förmöget folk, som för säkerhets skull kallar osäkerheten för ”säkerhetsbranschen”, även när sedlarna hamnar i egen box.

Fröding skulle ha känt igen sig.
Det skulle det lurade småfolket med.

Allt går igen.

 

Filmcitat i varenda hörn

”Nobody puts Baby in a corner” står det på Karlstads universitet. Fint, låt oss nu fortsätta med att skruva upp skyltar med filmcitat.

”Toto, I’ve got a feeling we’re not in Kansas anymore.”
Vid infarterna till Värmland. Citatet från Trollkarlen från Oz, 1939.

”You talking to me?”
Dalens sjukgymnastik, Sysslebäck. Taxi driver, 1976.

”May the Force be with you.”
Gässlingens vindkraftpark, Vänern. Löfbergs Lila Arena. Star wars, 1977.

”Frankly my dear, I don’t give a damn.”
Tingvalla isstadion. Borta med vinden, 1939.

”I’m going to make him an offer he can’t refuse.”
Samtliga Miljöpartiets kontor i Värmland. Gudfadern, 1972.

”Du jobbar ju med data!”
Landstingshuset, avdelningen för kontroll av utbetalande av miljoner till privatpraktiserande sjukgymnaster. Masjävlar, 2004.

”Here’s looking at you, kid.”
Betongtornet på Ulf Lundells granngård i Skåne. Casablanca, 1942.

”I think this is the beginning of a beautiful friendship.”
Rudskyrkogården, Karlstad. Casablanca, 1942.

”Passa på nu. Man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.”
Mariebergsskogen, Forshaga Folkets park, Älgsjövallen, Nöjesfabriken, Café August, Olssons brygga, Höljes motorstadion, Tyrstugan, Karlstads kommunfullmäktige. Den bästa sommaren, 2000.

Karl-Bertils fader
Det var de första nio. Var ska vi sätta ”Go ahead, make my day” och ”Jag har närt en kommunist vid min barm”? Fundera på det. Tänk gärna en stund på den där svenska repliken som jag inte vill skriva ut också, för att jag är för blyg.

Världen är full av bokstäver som måste upp.

 

Pekpinnevädertittarstormen

Jo du pôjk, dä ska ja säge dig att ja ä så illa gammel så ja minns välditt tydligt vicket väsen dä ble i Svea rike den kvällen som meteorologen på tv plötsligt inte använde pekpinne.

Fôlk va stôllige.
– Han peker ju mä hanna!

 

Fakta: Pohlman fick 50 pekpinnar med posten under tittarstormen.
Översättning: Jo du pojke, det ska jag säga dig att jag är så illa gammal så jag minns väldigt tydligt vilket väsen det blev i Svea rike den kvällen som meteorologen på tv plötsligt inte använde pekpinne. Folk var stolliga. – Han pekar ju med handen!

PS. Födelsedag. I dag tänker jag på han som skulle ha fyllt 90 år om han levat. Pappa. Det händer fortfarande att jag får impulsen att ringa honom och diskutera någon färsk dumhet i världen. Inmarschen i Tjeckoslovakien skedde på hans födelsedag, ännu en av dessa dumheter vi ständigt påmindes om. DS.

 

 

Då gryr morgonens timme

Möter gamla vänner. Några har jag inte sett på 40 år. Vi skruvar lite generat på oss, först. Maten vi äter är dyrare. Vad åt vi den gången förresten, nåt måste vi väl ha ätit på 70-talet?

Sedan är det igång igen, samtalet. Vi är en evighetsmaskin.
Om några år ska vi sjunga Svarta tupp i närmaste PRO-kör.

Svarta tupp, när du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.

Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

 

Hona av sjurygg

Fynd i akademins ordlista: Krabbso – hona av sjurygg.

Vi behöver inga författare, journalister eller bloggare. Det räcker med svenska folket, så får språket liv.
– Jo, den här fiskens hona tycker ja’ vi kallar krabbso.
– Bra. Å hanen kallar vi sjurygg.
– Åkej. Va’ ska vi kalla benbågen?
– På folk?
– Mmmm.
– Knä, tycker jag.

Atleter, atleter, överallt atleter

Telefonnätet blev automatiserat och jag var med.
Faxen kom och jag var med.
Skrivmaskinen fick en kula, blev elektrisk och fick ett åtta teckens minne och jag var med.
Datorn kom. Datamusen. Gopher, World Wide Web, Altavista, Netscape, Google, Skype och Wordfeud.
Jag var med.
Jag var med när kameran blev utan film och telefonen kunde börja skicka tysta bokstäver hit och dit.
Jag var med.

Men nu har det hänt. Svenska Akademiens Ordlista har bestämt att atlet får betyda friidrottare. Inte bara stark man, tyngdlyftare m. m. som tidigare. Tveksam, trött och förtretad försöker jag få min trut att säga efter mig:

Ut-
Veck-
Lingen
Kräver
Det.

Ut-
Veck-
Lingen
Kräver
Det.

Ut-
Veck-
Lingen
Kräver
Det.

Men han är inte med.

 

Två viktiga iakttagelser framför tv:n

1.
Bordtennisspelarna torkar bordet, curlingspelarna sopar isen. Hela tiden. Varför klipper aldrig Zlatan gräset under match? Har nån sett Foppa på en ismaskin?

2.
Fotbollsmålvakterna får ta många steg med bollen i handen. Seten i bordtennis går inte till 21. Tyskland eller Spanien vinner inte i fotboll. Allt ändrar dom på.

Stavarna är inte av bambu. Marathonlöparna tar sig i mål själva. Korgboll heter nåt engelskt.

Allting. Precis allting.
Gu’ va gôtt.

 

 

 

 

 

Notiser från norska resan

Semester väster- och nordväst åt. I Morokulien trängs en busslast förvånade kineser runt den obevakade riksgränsen mitt i byggnaden. Låter sig fotograferas en efter en framför borden och flaggorna, med vänster fot i Norge och höger fot i Sverige. Obevakade. Gränsen en decimeterbred vit rand i golvet.

Förundrade kinesiska ord byter ägare. Vi vet inte vad de säger. Vi vet precis vad de säger. Vi håller med.

*

Bilar genom ett välmående norskt jordbrukslandskap. Varenda loge välbehållen, här och där en nyodling. Nordens mest decentraliserade samhälle.

*

Trafikrytmen är behagligt lugn, som i norra Kalifornien. Hemma skulle jag storkna över att behöva köra i 60-70-80 kilometer i timmen mil efter mil efter mil. Här finner jag mig och trivs. Inte en människa kör om. Jo, nu kom det en.

*

Vägarbeten efter Mjösa. Gick verkligen vägen här 1977 när jag kom på motorcykeln? Besviket inser jag att jag inte kan visa den kära vännen sjölandskapsutsikten från då. I Hamar är vi svultna, äter pepparstek, blir folk igen. Sitter i jernbaneparken och pratar om den norske poeten Rolf Jacobsen, som jag läst dikt för en gång i stadens bibliotek. Jag – för honom!

*

Röros. En pärla bland trästäder i vår miniturné de senaste somrarna. 333 års kopparhantering är slut men historien lever. Guiden som vandrar oss runt är kunnig, kan berätta och har humor. Glöm inte de som slet redan som barn och byggde samhället, säger han. Gå hem och läs Falkberget.

*

Sedan åker vi hem. Fikar på nya verandan och pratar om det dyra, kära Norge. Rondane var vackert med dramatiska bergformationer, plana fjällvidder och allt sitt porlande vatten. Fönsterlaven och renlaven (tror jag det var) gjorde marken helt vit på tallmoarna innan Folldal.  Fåren, lugnt tuggande gräs efter väg 27. Slagghögarna vid Sleggveien i Röros, 300 år gammal scenografi till pjäsen Elden som Leif Stinnerbom regisserat.

Alla renarna som fick oss att köra särskilt försiktigt i kurvorna strax innan Sveriges högst belägna by Högvålen, 830 meter över havet.

*

Nästa år en ny liten stad. Följer du med mig till biblioteket och frågar efter Johan Falkberget? Han var åtta år när han började arbeta i Christianus Sextus, en av koppargruvorna på Rörosvidda. 1901 kom första boken.

Röros har en gata som visar världen. I den ände där överheten bodde var Bergmannsgata 24 meter bred. När hon bytte namn till Mörkstugata, efter häktet, var hon till sist fyra meter bred. Perspektivet blev snyggt – men orättvisan tydlig. Gatan finns kvar, än finns mycket att göra, om världen ska bli som Falkberget drömde när han klev upp ur gruvan och började skriva.

Vem drömmer inte den drömmen.

När ska man börja slå med käppar mot staket?

Jag tycks bli äldre varenda dag. När är det sagt att man ska börja klä sig i purpur och slå med käppar mot staket?

*

Hur tar man en bra bild på en spannmålsbonde? Frågan har satt sig på min hjärna. Jag ligger på nätterna och vakendrömmer om bilder på bönder i sädesbingar med havre till hakan. Bara huvudena sticker upp, sex-sju bönder per binge. Inte ett hårstrå på deras rynkade, bekymrade huvuden. För varje gång jag knäpper med kameran blir det dubbelt så många huvuden med dubbelt så många rynkor i havrebingen. Jag fortsätter och fortsätter och fortsätter. Bekymren i bingen bara ökar.

*

Snart är det OS. Hoppas inte våra spjutkastare och längdhoppare också tänker börja passa bakåt. Det skulle visserligen ge visst underhållningsvärde i just de grenarna, men rätt så få medaljer.

*

Tror du du har rätt att få medaljer får du rätt få medaljer. Segrar fås inte, segrar vinns, förlorare är det få som minns. Det är som med revolutioner.

*

Snart är det olympiska spel, olympiaden är över, hälsningar Messerschmitt.

*

Vad var det mer man skulle göra? Använda folkpensionen till genombrutna handskar och sandaler av satäng, provsmaka i affärer och säga att vi inte har råd med smör?

Säg nu då, när är det dags?