Kategori: Politik

Den tomma stolens politik

Min vän Viktor Root har bett mig publicera en ny dikt här, som han har skrivit.

Viktor tycker att en av våra politikers viktigare uppgifter är att prata politik med väljarna. Därför har han svårt att förstå den som väljer till politik att prata politiskt om att välja att inte prata politik med väljarna av politik. Särskilt när han vet vad andra politiker väljer. Väljarna. Politiken. Pratet.

”Motsatsen till vissas språkrör är andras tigpropp” suckar han, med en hastigt hopkommen rörmokarliknelse, och fingrar vemodigt på sitt 1 maj-märke från 1963. ”Axel Danielsson skulle aldrig ha tigit”, suckar Viktor. ”Hellre satt han i fängelse. Han teg inte där heller”.

 

Sanningen om
den tomma stolen

Risken mä å ställe in
en tom stol
i tv-debattera

– är att du aldrig får
sitte.

I regeringen heller.

Viktor Root


Vem är särskiljd?

”De säger att vi är segregerade, men här ute finns alla nationaliteter förutom svenskar. Egentligen är det svenskarna som är segregerade där de bor. Vi känner ju folk från alla länder.”

Rapparen och förortsbon Aleksi ”Aki” Swalow i tidningen Fokus, nr 46/2011.

Ord

Jag är i telefon – jag har krupit in i mobiltelefonen, det var jäkligt besvärligt, men det gick.

Jag drar ett mejl – jag skriver ett elektroniskt brev till dig, sedan sätter jag min dator på en släde som jag lånar, och så drar jag datorn hem till dig, så du kan läsa brevet.

Utrikesministern är uppkopplad – excellensen har en elledning instucken i ändan, vet inte riktigt varför, men personen som gjorde det var relativt uppretad på allt hr Bildt har sagt, ända sedan SACO-konflikten 1966. Nu lyser han bättre än en oljelampa.

Sina drömmars mö

Semester, sitter på en sten bortom en stig ovanför Ängbråten och dricker kaffe ur en kåsa. Lyssnar till skogens novemberljud, känner lugnet i bröstet och kommer att tänka på en annan naturvän. 1895 skrev han detta:

Men kan en socialdemokrat älska ”våra strömmars brus”, så länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom, älska ”bäckarnas språng”, så länge endast strändernas ägare få fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska ”den mörka skogens dystra sus”, där baggbölarens yxa förjagat skogsnymfen och andra poesier, älska ”stjärnenatten”, varunder en här av utplundrade proletärer hacka tänderna av köld, och ”sommarljuset”, i vars sken de få arbeta sig svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han endast kan nå på en lång och mödosam stig.

Axel Danielsson heter skribenten. Han var inte så dum den stavnäspôjken.

Utsikt från min fikaplats.

 

 

 

 

Telefonbild: Utsikt från min fikaplats.