Farligt främmande

KornknarrKattugglor, storlommar, kornknarrar, råbockar, nattskärror… Nog har mörkret sina skrämmande ljud, för den som inte lärt sig tolka och bli vän med dem. I Sibirien trodde de att storlommen for med bud mellan de levande och dödsriket, en sin tids snabbtelefon.

Det främmande skrämmer, så har det varit för många. Sedan kommer kunskapen. Jaså, är det råbocken som låter som ett mellanting mellan en skällande hund och en människa som kräks? Jaha. Det fina djuret.

Storlommen skrämmer inte längre, nu har han sedan länge fått jobb som svensk films vemod. Klipp in en sjö i september där solen håller på och går ner och kleta dit lätet från en sån där, vahetterä, lom. Funkar fint.

Rädda för rävar
När jag var barn var det Väserävar vi var rädda för. Folk på andra sidan sockengränsen kallades så (vi själva var ulvar) och vi hade hört att Väserävarna var busiga. Sedan hamnade vi på samma högstadieskola och där busade både ulvar och rävar när det behövdes, visade det sig. Klart vi blev vänner.

Jag sitter på flyget hem från en spansk vulkanö och reflekterar över det främmande, när jag skriver detta. Lommar och rävar. Lite självgod är jag men inte vet jag det. Bredvid mig sitter en ung man i en sådan där ful keps med platt skärm. Han tycker säkert att min snaggade skalle är lika oskön.

Ja ja, du blir väl vuxen du med en dag, tänker jag och ryser igen åt kepan. Då plockar högstadieynglingen upp en bok. Han har kommit igenom drygt halva och läser den med stort intresse, det är som om hela kroppen lever med.

Säkert en sån där ungdomsbok, ler jag för mig själv lite farbroderligt. Roligt med en ung man som ändå läser.

Då ser jag vad han slukar
Efter en kvart lägger han tillfälligt upp boken på det fällbara bordet och pratar med sin far i sätet bredvid, närmast fönstret. Då ser jag vad det är den unge läser så ivrigt. Mary Shelley: Frankenstein eller den moderne Prometeus.

– Den kom ut 1818 första gången, säger han till mig, fortfarande med skärmen bra långt ner över pannan. Innerst inne handlar den om främlingsfientlighet förstår du.

Sedan har vi en lång diskussion om hur lätt det är att vara rädd för det främmande, men hur onödigt.

Inte är den kepan så ful. Fula är det bara fördomar som är.
Och korkade 63-åringar.

Väntan

Här kan du läsa mer om hur man skapar ett monster och om några av de vanligare myterna om våra vänner från främmande land:

Motargument.seHur man skapar ett monster
Ossalla.nuMotargument mot myter om invandringen
Regeringen.nuVanliga påståenden om invandring

Bli inte lomhörd.

Per Stigman på ena axeln och Sixten Jernberg på den andra

OLYMPUS DIGITAL CAMERANu handlade inte min ungdoms idrottskultur bara om att träna mil efter mil i värsta Sixten Jernbergstil. Ibland kom Rekord-Magasinet i min hand och där fanns en annan sida av idrotten. Den fostrande.

När Edvin Ahlqvist startade tidningen kom han snart på att det skulle vara teckningar och porträtt av kända idrottsmän. Det skulle vara lagbilder. Samtidigt bad han en viss A M Marksman att börja skriva en följetong. Det blev historierna om Per Stigman. Platsen är det medeltida Sverige och Per Stigman och hans fredlösa vänner gör som Robin Hood, slåss mot fogdar och stormän. Tyska fogdar märk väl, berättelserna började skrivas under andra världskriget och A M Marksman visste vilken sida han höll på. Precis som Vilhelm Moberg använde den historiska berättelsen för att gissla nazisterna (Rid i natt) så gjorde Marksman det.

Författarnamnet var en pseudonym. Bakom den stod Nils Holmberg, kommunistisk politiker i Göteborg och redaktör för den antinazistiska Arbetartidningen. Historierna blev böcker sedan, de går bra att läsa utan världskrigsperspektiv om man vill. Spännande ungdomsläsning i svensk historisk miljö.

Sådant läste vi. För att inte tala om alla dessa tecknade serier om den unge debutanten i klubbens A-lag som får hoppa in och gör succé. I dag har den storyn blivit till en genre i sig, ofta använd som liknelse när något liknande händer i verkligheten. För det gör det ju.

Laganda. Det är rätt att kämpa. Även den lilla bruksorten kan få fram duktiga lag och stora stjärnor. Spring på sviktande stigar… Den andan var det vår ungdoms idrottskultur försökte ge oss. Sedan dess bär jag en Per Stigman på vänstra axeln. Han sitter där och dinglar med benen och viskar i mitt öra att det är rätt att göra uppror.

Som när du tillsätter cement i sand
På den andra axeln sitter Sixten Jernberg. Han får avsluta, citatet är än en gång från hans bok I vilda spår från 1960. När vi läst färdigt Rekord-Magasinet var det dags att träna igen och då satt Sixten på högeraxeln och manade.

I vilda spår”Sammanfattningsvis skulle jag vilja göra gällande, att det enda raka är året-runt-träningen. När tävlingssäsongen är avslutad, måste man se till att konditionen underhålls. Man sätter den liksom på sparlåga, tills man åter finner det dags att bygga upp den. Det sker då med en liten starkare dos träning för varje dag – ungefär som när man tillsätter cement i sand – för att till slut grundmura konditionen till något som liknar betong.”

Så drömde vi om att bli, den gången.
Som betong.

Allt är löparkulturens fel

Det var löparkulturen som fick mig att börja springa, den saken är säker. Mindre självklart är vilken del av denna kultur.

I vilda spårDen nedärvda, sedan hundratusentals år, som satt i pappas gener och sedan mina? Hör du inte hur kroppen skrattar när du rör dig så fort att båda fötterna flyger?

Den från sportsidorna och sändningarna? Alla som såg ” den svarta gasellen” Wilma Rudolph vid olympiska spelen i Rom fick löplust. Samma lust när Abebe Bikila vann marathonloppet. Barfota.

Den jag hittade i ungdomens idrottsböcker? En del av dem var förfärliga, ser jag nu, men inspirerar gör de än.

Den jag fick från vår färska idrottsförening? Absolut. Vill du bli bra på att tävla i löpning ska du tävla i löpning. Vill du bli bra på att gilla att göra det ska du träna på att gilla att göra det.

På den punkten är jag vältränad.
Det vattnas i munnen bara jag skriver det här.

Långpass i stövlar
Till sist några rader ur min idol Sixten Jernbergs bok I vilda spår.

Träningsprogram för november 1959
1/11 2,5 timmes skogslöpning med stövlar och fullt arbetsklädd (c:a 3 mil)
2/11 1,5 timmes skogslöpning med stövlar och i overall (c:a 15 km)
3/11 1 timmes landsvägs- o. skogsvägslöpning. Distansen varierades
4/11 1 timme löpning terräng och landsväg omväxlande
5/11 1 timme och 20 minuter löpning i terräng, bitvis svår
6/11 1 timmes löpning på skogsvägar med ryckinslag
7/11 1 timmes löpning i terräng
8/11 5 timmars löpning och gång (ute med hund och bössa)
9/11 1,5 timmes löpning i terräng
10/11 2,5 timmars löpning i terräng
11/11 Ingen träning med undantag av 7 timmars huggning i skogen

I början på 1960-talet fick små gossar löplust av sådant. Det får den här lille gossen än. Mor, var ställde jag stövlarna nu?

Tjoho.

Lägger di inte beslag på penningera så ärrä feskera

Skärmavbild 2014-03-20 kl. 10.35.06

 

 

 

 

 

 

 

 

Uddeholms vd tjänade 2,95 miljoner kronor år 2012. Konsum Värmlands vd 2,6 miljoner.  Kvinnliga chefer i landet tjänar 1 700 kronor mindre i månaden än manliga. Det finns 12 500 chefer i Värmland. En man i Värmland har fått sina akvariefiskar beslagtagna av länsstyrelsen.

Ibland är det intressant att läsa sina länstidningar.
Jaså tog de fiskarna.

Heja röda gröna bladet

Ny rödgrön dagstidningFredag kväll och Leonard Cohen smeker trumhinnorna medan en analys i Dagens ETC stökar runt i mina hjärnvindlingar. Den handlar om Ukraina och är några dagar gammal.

Jag tycker om att ett gäng tokstollar vågar sig på att ge ut en ny rödgrön dagstidning tryckt på papper år 2014. Den har redan över 7 000 prenumeranter och når 53 000 läsare varje dag, läser jag.

Det sista beror förstås på att den finns på nätet med.

Mitt första prenumerantexemplar kom i brevlådan den 4 mars. Jag måste erkänna att jag tyckte tidningen såg ut som en övningstidning på Journalisthögskolan, på den tiden det begav sig. Välment och valhänt. De som redigerat de olika sidorna verkade inte ha pratat med varandra, layouten for hit och dit. Bildmaterialet, som ofta varit spännande i ETC:s olika publikationer, var trött.

Det har blivit bättre med bilderna och den här läsaren vänjer sig sakta vid hur tidningen ser ut. Så där som det ofta blir när ny formgivning drabbar en. Fast nog är layouten fortfarande rörig stundtals. Ibland känns det som om vissa redigerare bara sett sin tidning på skärm men aldrig på papper. Det blir onödigt stora rubriker ibland, omotiverat spatiösa bilder. En del av dem fortfarande platta genrebilder utan mänskligt liv.

Ibland.
Men det går framåt.

När det gäller innehållet har jag retat mig på hur tidningen ser på det ryska intåget i Ukraina. Visst bryr jag mig om ifall det finns homofober och högerextrema krafter i den nya regeringen i Ukraina. Förvisso. Men är det inte den ryska invasionen av Krim som är huvudfrågan? Putin kränker landets suveränitet och håller på och stjäl en hel halvö av ett grannland just nu. Då vill inte jag att en hederlig rödgrön tidning ska stå vid sidan och lugnt se på.

Tar inte ställningI min läsvrå fortsätter Leonard Cohen sin berättelse om partisaner, om framtiden, om demokrati och om miraklet han väntar på. Stilla glider en fredagstimme fram, medan jag väntar på ett efterlängtat besök. I högen av Dagens ETC skriver grundaren Johan Ehrenberg och Sten Ljungberg om svensk välfärd som inte alls är räddad.

”Låt oss jämföra med BNP (BNP:s trend det vill säga vi tar bort stora upp- och nedgångar). Tittar vi på välfärdsutgifterna så finns ingen ökning alls sen 1992. Det utvecklingen visar är snarare att välfärden har svårt att hänga med andra sektorer av ekonomin, som andel av BNP. Efter 2008 sjunker det rentav.”

”De flesta i Sverige tycker nog att en tv blivit billigare. Då känner man att man fått det ’bättre’. Medan de flesta nog samtidigt vet att varken sjuksköterskan eller läraren blivit billigare. En tjänst, till exempel omsorg på äldrevården, blir nämligen alltid dyrare och dyrare när man jämför med en vara. De flesta tjänster har nämligen den egenskapen att de i liten omfattning kan rationaliseras. Det klassiska exemplet är att en konsert som tar två timmar att spela inte kan rivas av på en timme. Det låter inget bra.”

Stina Berglund intervjuar Özz Nûjen om hans nya föreställning.

”- När politikerna inte tar ansvar, när maktens män och kvinnor inte tar ansvar, när man ser att de beter sig som pajasar och media och journalister beter sig som clowner och bara vill frottera sig med makten. Då blir politiken en fars och vem kan farsen bäst? Jo, vi komiker.”

I avdelningen Oviktigt i veckan berättar ETC att ”Det är förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska”.

Förvåna mig, reta mig
Det kanske tar sig, det röda gröna bladet. En aning mer humor skulle inte skada men projektet behövs när svensk arbetarrörelse betett sig så aningslöst med sina medier det sista halvseklet.

Två saker sak begär jag av en bra publikation. Den ska förvåna mig regelbundet. Den ska göra mig upprörd någon gång så jag slipper hålla med hela tiden.

Jag vill gärna tro att de når dit. Precis som jag själv behöver byta till en kraftfullare spellista strax. Vad var det ETC kallade Simon & Garfunkel för många år sedan? ”Rockens folkpartister”. Snart börjar Cohen kännas likadan, den här kvällen. Ge mig en gitarr som sprätter skit.

Vänta – nu kommer vårt besök.
– Hejsan!

*

Ett tips för dig som är i Karlstad under lördagen:
Manifestation mot kärnkraft på Soltorget i Karlstad lördag 15 mars

Sex rädda liv

Gör du aldrig fel du? säger min inre röst. En gräddvisp är en gräddvisp är en gräddvisp. Alla kan ju inte veta var Torsby ligger. Nu råkade den hamna i Karlstad, det finns faktiskt folk som tror att det är centralt.

Gör du aldrig fel du?

Sex rädda liv eller

Skärmdump från en länstidning på nätet.

”Mycket skulle tigas om, om inte VF fanns”

Skärmdump från www.vf.se:

VF regnbåge

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Värmlands Folkblad tar ställning. Tack för det, solidariteten lever!

Människor har rätt att bli behandlade som folk när de arbetar och få lön när de ska. Människor har rätt att älska varandra, hur de än är skapta mellan benen.

De olympiska spelen har rätt att få bo på platser där mänskliga rättigheter bor.

Bäst i dag

Bästa citatet jag hittat i svenska medier i dag:

”Stora idrottsevenemang arrangeras numer tydligen företrädesvis av arbetarplågare i hel- och halvdiktaturer. Det känns bedrövligt.”

(Sven LO Johansson, krönikör i Värmlands Folkblad).

En vän till mig har startat facebookgruppen Vägra titta på OS i Sotji. När detta skrivs är de 185 medlemmar. Själv sliter jag med frågan, idrottsintresserad som jag är. Det lutar mer och mer åt att även jag stänger av tv:n och leker mina egna olympiska spel i stället, utan järnspett. Nån som ska med på lite slopstyle bortåt lekparken till?

Eller demonstrera mot hel- och halvdiktatorer.

Att låta sin massa swiren

Varifrån kommer uttrycket rulla hatt? Varför sa folk leva loppan förr? Hur uppstod frasen leva rullan? Vad kommer svira av?

Ibland är det spännande, vårt språk. Därför sitter jag i bästa tänkarfåtöljen, tidigt om söndagsmorgonen, och gör det som fjärdeklassarna kallar forska. Wikipedia? Nja, den sajten litar jag inte på. Inte sedan en ung man berättade att de var några killar på Chalmers som brukade roa sig med att lägga in fel uppgifter där. Wikipedias förklaring känns inte helt färdigforskad:

Rulla hatt är ett uttryck vilket betyder att roa sig på krog, diskotek eller liknande. Uttrycket borde härstämma från 1900-talets början då herrarna ofta var prydda med hatt och frack. Kupletter med dåtidens kändisar som Karl Gerhard,  vilka snurrade sin hatt runt pekfingret, kan vara upphovet.

Härstämma? Roligt ord i sammanhanget.
Förklaringen tror jag inte ett dugg på.

En hattmakarterm?
Då litar jag mer på Svenska Akademien. I ordboken skriver de att första noteringen för rulla hatt är från tidningen Söndags-Nisse år 1864. Inte början av 1900-talet som Wikipedia-gossarna tror.

Kanske är det en yrkesterm från hattmakarskrået? Hattmakarna hade rulljärn som de skålade hattarna med och pressade rulékant. Vad nu det är. Kanske var det de som först rullade hatt?

RucklaDe svirande lågtyskarna
Forskningen går vidare. Nu googlar jag på svira och leva loppan. Helgen har inte sett oss rulla mycket till hatt, tvärt om, jag ska strax ut och springa. Du kan svira då med för övrigt i halkan, i betydelsen kana omkring. Svira på lågtyska betyder fara hit och dit, det var från Tyskland vi fick ordet.

Varför jag söker på just de här uttrycken? Lugn, det är bara den kära vetgirigheten. 5:2-dieten går vidare, min kroppsmassa har parkerat under 80-strecket även vanliga matdagar nu, det är gôtt.

Då håller det inte att låta sin massa swiren.