Nyss blev jag uppringd av den effektive mannen från Röda Korset på orten. Vill du komma och prata på samhällsorienteringen för en ny grupp? De flesta är från Syrien.
Det finns dagar när jag tänker att min blygsamma medverkan i vår lokala integration är det viktigaste jag gör, dessa år. Då har jag ändå ett civilt jobb som jag hoppas gör nytta.
– Vill du att jag berättar om svenska medier och tryckfrihetslagstiftning som vanligt?
– Ja och yttrandefriheten. Vad den betyder och vilket ansvar den kräver av oss.
Tack för att du frågar igen, Aakash. Jag kommer. Du vet hur jag tänker börja samtalet:
– Välkomna till Forshaga.
# Flyttgröt. Den gamla seden att gå till nyinflyttade med mat, förr ofta gröt eller salt och bröd.
## En symbolhandling som visar att du vill att de nya inte ska lida brist på livets nödtorft.
### Förrförra gången jag talade inför våra nya invånare var det en afghan i salen som hade jobbat åt CNN. Han lyssnade intresserat när jag berättade att jag varit lokalredaktör i Vaggeryd. Jag bet mig i tungan när jag tänkte säga ”blytiden”. Fundera över varför.
Önskar att jag var lika effektiv.
Och att jag kunde sånt där som du tänker prata om.
Men jag är med på ett hörn ändå.
Vanligt prat blir det.
För att få lite koll på språket.
Och kanske blir vi vänner.
Jag hoppas det.
Jag kanske lånar din inledningsreplik 🙂
Den inledningsrepliken får alla låna. Jag har lånat den själv, av generation efter generation med folkvett.
När jag flyttade kom en granne med mat och hälsade mig välkommen. Jag blev naturligtvis överraskad och mycket glad. När jag tackade översvallande svarade hon ”Jag vet min plikt som granne” Det var så fint <3
Fin sed!