Ord – Sida 3 – SVENSSONS SLÄNG

Är jag en fullblodsidiot?

Det är det där lilla ordet trivs. Hur kunde just det bli min speciella signatur här i livet?

Ibland ser jag vänner använda det i olika sammanhang när de mår bra. De hänvisar till mig: ”’Trivs’ som Sven-Ove brukar skriva.”

Då ler jag kärt inombords.

Klimatet, flodkräftan och dagstidningen
Nej, jag är inte idiot. Inte fullblodsidiot i alla fall. Jag vet vad det ryska imperiet gör i Ukraina och ockupationsmakten Israel i Gaza och Libanon. Jag kan läsa statistiken som visar att det går 93 städerskor på en av de 50 rikaste börs-vd:arna här i landet, om vi räknar lön och övriga inkomster. 93-1, det är så bedrövligt. Jag vet att det dog 63 medmänniskor i fjol på svenska arbetsplatser.

Då har jag ändå inte nämnt klimatet, sillen, ålen, vitryggen, flodkräftan, pressfotografen eller dagstidningen. Jag kan sannerligen hitta skäl att vara både arg och ledsen.

Livet kunde ju vara så enkelt, utan de där hoten.

Den ljusa tonen
Tro inte en sekund att jag bara räknar de lyckliga stunderna. Vi har sannerligen haft smärta i våra liv. När jag vill kan jag höra den mörka tonen inombords. Jag fick ju förresten själv ett cancerbesked för snart två år sedan.

Men. Jag har inte bara den mörka tonen. Jag hör den ljusa tonen med. De flesta dagar hörs den högre.

Det finns självuppoffrande vänner som fraktar förnödenheter från Värmland till krigets Ukraina. Det finns fantastiska människor i svensk sjukvård som går till sina jobb varje dag och räddar livet på gubbar som jag.

Det finns solidaritet.

Ett under
I morgon ska jag ta en lätt löptur på stigarna uppåt Grossbolstorps höjder, har jag tänkt. Bara det – att jag kan göra det vid 73 års ålder – är ett under.

Då ska jag tänka på ett litet ord som livet lärt mig:

Trivs.

### Jag hör att en del som läst mitt förra blogginlägg bekymrat sig. Mår jag inte bra, när jag hade så lågt batteri tyckte löparklockan?
### Stort tack för omtanken! Jag mår förträffligt. Klockan visade rätt tomt kroppsbatteri i förrgår kväll med. Men det berodde på lycka.
### Jag hade haft glädjen att få läsa ur mina böcker för ett gäng trevliga människor på Klarälvdalens folkhögskola i Stöllet. Då tror klockan att jag är slut, när jag i själva verket går på små lätta moln, gjorda av endorfin.

Det finns folk som är arga

Det finns folk som är arga på elbilar.
Det finns folk som är arga på jägare.
Det finns folk som är arga på mobiltelefoner.
Det finns folk som är arga på att det blir vinter.
Det finns folk som är arga på katter.

Det finns folk som är arga på kajor.
Det finns folk som är arga på skruvkorkar.
Det finns folk som är arga på Pride.
Det finns folk som är arga på regn.
Det finns folk som är arga på cyklister.

Det finns folk som är arga på ordet börringevråk.
Det finns folk som är arga på Ernst.
Det finns folk som är arga på domarn.
Det finns folk som är arga på bålgetingar.
Det finns folk som är arga på felstavningar.

Det finns folk som är arga på felringningar.
Det finns folk som är arga på fotgängare.
Det finns folk som är arga på ordet vart.
Det finns folk som är arga på cirkumflexer.
Det finns folk som är arga på farbröder som kör för sakta.

Det finns folk som är arga på vajervägar.
Det finns folk som är arga på ofullständiga satser.
Det finns folk som är arga på hockeyfrillor.
Det finns folk som är arga på kvinnor som ammar på offentlig plats.
Det finns folk som är arga på uttrycket offentlig plats.

Det finns folk som är arga på modeordet toxisk.
Det finns folk som är arga på meningar som börjar med och. (Utom i Den Heliga Skrift. Ty sannerligen sannerligen säger jag Eder: Gud får lov!).

Detta och tusen andra futtigheter som de finner – är de arga på.

### När Vladimir Putin fortfarande sliter civila i stycken. När Hamas fortfarande sliter civila i stycken. När Benjamin Netanyahu fortfarande sliter ännu fler civila i ännu fler stycken.
### Då väljer de att hata skruvkorkarna.
### Hur var det gamle far sa?

”Dä finns fôlk te allt.”

Om det som jag längtar efter

Foto: Inger Nilsson

Jag tragglar på med min blogg, döpt efter krönikorna i P4 Värmland en gång. Ambitionen är den samma som då. Var tredje skulle vara kritisk, var tredje gullig och var tredje ett traditionellt kåseri.
Det lyckades sällan. Jag var för arg.
”Tragglar”? Det är inte sant.

Traggla är vardagligt och betyder att ständigt upprepa, att plugga eller läsa knaggligt skriver Svenska Akademiens Ordlista. SAOB tycker ungefär det samma och Svensk Ordbok tycker att det betyder tjata. Ordet är belagt sedan 1838 och kommer av dialektordet tragga som betyder gnata.

Går jag till Knut Warmlands värmländska ordbok så kan jag läsa att traggļe betyder envisas, tjata, kämpa. Är jag alltså en visserligen tjatig men också envis kämpe, nu när jag nyss passerat 2 400 inlägg här på bloggen? Vissa faktiskt både gulliga och arga.

Tack Knut.
Man får inte ge tappt.

Bra och förfärlig
Det är en bra tid för debattörer.
Det är en förfärlig tid för debattörer.

Många kanaler men inskränkt ändå
Med bra menas att sådana som jag har många möjligheter. Det finns en social kanal i varje vrå i mobilen och datamaskinen. Ibland når man många läsare.

Med förfärlig menas att vi inte har någon gemensam offentlighet. Skrev jag i vårt värmländska folkblad år 1983 så nådde jag nästan varenda människa jag ville nå. När dessutom lokalradion släppte in mig, så nådde jag resten.

I dag krymper pappersupplagorna. Dagstidningarna har förlorat flera generationer av prenumeranter. Till och med rika och skickliga NWT-koncernen måste spara 15 miljoner kronor i ett sparprogram, berättar de. Under tiden bubblar människorna runt i varsina bubblor. Möts de så möts de alldeles för ofta i hot och hat.

Då har jag bara pratat om plattformarna för debatten. Formen. Jag har inte nämnt ett ord om innehållet, om hur den värld ser ut som jag vill kommentera.

Dåliga tider
Nu skulle jag verkligen kunna traggla inhemska debattämnen som fladdrat förbi den senaste tiden. Jag avstår. Jag blir lite trött. Låt mig bara nämna några av de globala. Trump, Musk, Ukraina, Israel, Gaza och Libanon.

Det är dåliga tider för kåsörer, gullare och naturälskare.
Är det 50 000 som har dött i Gaza nu?
Hur mycket är ett liv värt?

Ett tidens tecken
Känner jag det då som att jag håller på och tragglar? Nej, jag gör ju inte det. Skrivandet är fortfarande en glad vana, ett positivt tvång. Det är inte ordglädjen det är fel på, det är tiden.

Ty visst är det ett tidens tecken att 2024 års nobelpris i litteratur går till en författare som har behövt ägna många år av sitt liv åt att berätta om massakrer i sitt hemland.
Massakrer.

Jag längtar efter en tid när skriftställare kan ägna sig åt att studera citronfjärilens flykt. Innan dess: att de ropar på revolution. Nåja, en snäll revolution, en stor jädra kärleksfull jämlikhets- och fredlighetsreform.
Reform.

En där inte muskarna och teslorna och trumparna bestämmer.
En där solidaritet blir ett modeord igen.

Beslut:
Vi får traggla vidare.
Tack för att du besöker min blogg.

Kram!

Kom gärna och lyssna!

Baktankar när veckoslutet börjar

Dessa viktiga frågor i livet.

Varför måste man ta bullen först?
Kan man äta en smörgås från fel håll?
Varifrån kom det första havrekornet?

Vad är meningen med bakfram, baktankar, bakelit, baklava, bakvatten, bakåtnick, bakteriell, häckspecialist och flättobak?
Kan man skriva ett väl genomtänkt livstycke?
Är bakskärmar gjorda av bakplåt?
Om erst betyder först på tyska och bak från början är ett germansk ord, betyder då bakerst först?

– Hur gör man ett baklängesmål?
– Med näsan fram.

Ännu mera arbetslivskunskap jag minns

Det är inte i de platta organisationerna som höga chefer säger att vi har en platt organisation.

Mera arbetslivskunskap jag minns

Jag hör vad du säger. Jag tar det med mig.

Vi ska sätta oss ner och titta på det där.
Ta höjd för.
Ta fram en paketlösning.
Vår kärnverksamhet.
Fokusera. Höja ribban. På agendan.

Vi tror att du är.

Men det var på den tiden.
Nu pratar de säkert inte alls så.

Arbetslivskunskap jag minns

Sådant som man lär sig på jobbet när äldre kollega är lite lätt irriterad då hon lägger på luren:

– Kyss mej där övverst plocker kröser.

När kaffet kom till Sverige

Linn från Gamla Kraftstationen har en fråga.
– Vill du skriva en text till vår kaffeutställning?

Det är klart jag vill. Vilken svensk har inte en relation till ordet kaffe och företeelsen fika? Ja tack, säger jag till Linn Sönstebö Mossberg, eldsjäl och verksamhetsledare för Gamla Kraftstationen – kultur och kafé i Deje.

Fast ordet fika var inte så allmänt som jag trodde i min skrivarkurs för kommunalare på 1990-talet.

I helgen var det vernissage på konstnärernas alster och min text. Barnsligt stolt skriver jag mitt namn på namnbrickan som husvärden Sandra Bornstedt räcker över innan vi går för att skåda.

– Sen tror jag att jag tar en Lustentårta.

LÄNK: Gamla Kraftstationen

Min kaffekrönika:

Rapport från Mellansvenska Hammock-universitetet

Jag ligger i hammocken och läser att mutkolv förr hette mutkorv och troligen kom av det gamla vedernamnet korv på vaktknektar och polismän.

Murvel är från början dialekt och betydde då inte alls tidningsman utan liten tjur, liten tjock pojke, argsint karl.

Trump, det har jag läst förr, betyder egen och tvär karl, hård metod och gevärskolv – på nynorsk.

Vedernamn kommer det att vara länge.

### Trump-gammal.
### Trump-kriminell.
### Trump-bokföring.

Nu sjunger trädgårdssångaren igen.
Det har jag lärt i år.

Han är lite lik en annan.
Han babblar.