Ord – Sida 30 – SVENSSONS SLÄNG

Löparlärdom nr 147

Löparlärdom nr 147: Läs en löpartidning.

Själv har jag i många år haft Springtime/Runners World som inspirationskälla. Det är den än, fast min entusiasm för bladet minskat. I några år fick jag äran att skriva krönikor där, det var stort. Läs mer om hur det samarbetet startade och även hur hur tidningen Springtime kom till: Mina löparguruer: Nils Lodin

Numera saknar jag Rune Larssons betraktelser i tidningen.

För två år sedan skickade jag in en lättsam text om mitt envetna projekt att springa alla gator i min kommuns tätorter, gatuplock som jag kallar det. Då fick jag svaret att de nyss gjort om tidningen, så den gick inte att publicera.

Tidningen är snyggare redigerad än på grundaren Nils Lodins tid, grundligare genomarbetad och med genomgående mer helsvenskt material än då. Men själen, själen! Alldeles för lite texter på ren motionärsnivå, för oss som också älskar att löpa men inte kommer att klara 42 195 meter på 2:40, ens i den platta staden Berlin.

Alldeles för få förvåningar.
Nästan inte ett leende.

### Apropå mitt skannande av kommunens gator. Kul när en av bloggarna på marathon.se berättade att nu hade han också börjat med gatuplock.
### Den träningsformen har alltså lilla jag namngivit.
### Jag var näst först med ordet på nätet. Google hade bara en träff till när jag lanserade det. En karl som skrev om dåligt knark han köpt på gatan… Vad är slikt gatuplock mot ett lyckligt runners high borta vid Brårudsmossen i Sunne?

Platt ingenting är sådant plock.

Det lysande svaret från en sverigedemokrat

Kill Your Darlings brukar vi säga på skrivarkurserna. Döda dina älsklingar. Det är ett gott råd.

Men ändå.

Saken är den att råd bör ges och goda råd lydas. Det står jag för, ty jag är en fullblodsbesserwisser och då finns inget annat sätt. Nu är det emellertid så vist ordnat att ett av råden jag alltid brukar ge är att du ska förvåna dig själv och busa med rådgivaren. Lyd inte alla råd, för Guds skull. Inte hela tiden. Då blir livet så tråkigt att klockorna stann… flyr.

Jag har alltså börjat göra en SD.

Nej, jag har inte gått och blivit Jimmian, inte rasist, inte främlingsfientlig ens. Aldrig i livet. Jag har blivit menändåian.

När han blir överbevisad
Råkar du stöta på en och annan sverigedemokrat ibland vid busshållplatsen eller på sociala medier? En sån där som tror allt han hör, för hans öron ljuger aldrig. Har du varit med när en sådan faktaresistent person faktiskt till sist blir överbevisad om en sak? Jorden är inte platt, det är inte kommunen som bestämmer om vargjakten, asylsökande får inte 88 000 kronor i månaden efter skatt. Har du hört vad han alltid svarar då, när fakta grinar honom i ansiktet?

– Men ändå.

Jag tycker det är ett lysande svar. Härligt korkat och ändå ett så fint bevis på personens fullkomliga tvärstönighet. Det sista är värmländska och betyder att du är helt oövertalbar. Men ändå.

Min nya älskling
Sedan en tid gör jag likadant, ty det är så vi menändåianer jobbar. Mitt nya svar fungerar i alla sammanhang och på alla möjliga sätt:

”Ni borde inte berövas rösträtten, ni som äter semlor för tidigt. Men ändå”.
”SSU-ordföranden gjorde inte jättebra reklam för kollektivtrafiken i Sälentrakten härom kvällen. Men ändå”.
”Kanske stavas dinosarie egentligen med u nånstans mitt i. Men ändå”.
”Tror du på skrock? Nej verkligen inte. Men ändå”.
”Är alla norskar dopade och deras idrottsläkare klok? Knappast. Men ändå”.

Sådär håller jag på dagarna i ända. Det gör alla debatter något utförligare tycker jag.

***

Sverigedemokraterna säger att de har nolltolerans mot rasism.
Det är vad de säger.

Men ändå.

Ordförklaring: Stönig – envis

Vemod över tysta kanoner

Ett annat år.

Det är en vemodig sak att mitt mest besökta blogginlägg 2016 var det här: En särskild plats i helvetet

Vemodigt för att det skrevs 2014.

Vemodigt för att det tydligen ansågs aktuellt i svenska skidspår i vintras med. Någon måste ha länkat det och fixat alla besöken, jag gjorde det inte.

Vemodigt när jag tittar ut på midvintergrönskan, vemodigt när jag dessutom vet att snökanonerna vid vår friluftsgård står tysta i vinter på grund av vattenbrist. Vemodigt.

Hot mot trivsam årstid
Vi får ta nya tag, inte bara mot det mellanmänskliga klimathotet, det finns ett hot mot en av våra trivsammare årstider också.

Gott Nytt Kampår, alltså. Nu vänder det.
Tjohoo!

### Rubriken på inlägget från den 1 februari 2014 är en travesti på Liza Marklunds & Lotta Snickares boktitel Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Löparlärdom nr 145-146

Löparlärdom nr 145: Det konstigaste nyordet i rännandets historia är löplopp. Ändå ser jag det överallt. Ordet låter som simsimning, hopphoppning och stavstavning. Vem hundan vill bli en lopplöpare?

Hu.

Löparlärdom nr 146: Ett påhitt i tiden som gör mig kluven är löpgrupper som kostar pengar. 1 495 kronor för att få vara med och springa med en träningsgrupp i Stockholm hösten, vintern och våren 2016-2017. 998 kronor för att få springa 15 gånger i Karlstad.

Vilka klämmigt ojämna summor förresten, hur kom ni på dom?

Folk måste leva, jag vet. Inte har jag några problem med att den eller den landslagslöparen tar betalt för ett inspirationsföredrag eller en tränare för en heldagskurs. Men halvannan tusenlapp per deltagare för en träningssäsong? För själva kutandet? Då börjar jag få dålig smak i käften. Aldrig skulle legendariska idrottsledare som Sören Johansson i min barndoms SK Örnen eller Christer Fabricius i min nuvarande klubb ta betalt för att leda oss vecka efter vecka. Fast de slitit år efter år efter år med sin förening. Den tanken är otänkbar för mig.

Nybörjare ska använda sina pengar till bra löparskor. Inte till fakturor från entreprenörer med logotyper.

Jag litar inte på löptränare som har en logotyp.

Försöker känna efter vad jag hatar

Kallt nät, kall tid.

Det hatas, ser jag i blad och på nät. Hatas att en sångförfattare från Amerika fick pris, en viss amerikansk sångförfattare. Hatas att ett varuhusbolag, ursprungligen från Dalarna, satte ut en Lucia som inte var skär i skinnet. Hatas även av somliga som anser att hela den affären var en konspiration för att få hatarna att skapa uppmärksamhet åt varuhusbolaget. Hatas att en moské ska byggas nedströms oss, hatas att britter röstade nej, hatas att folk försöker kämpa så de som jobbar med tv-programmet Idol ska få betalt för sitt arbete, hatas att någon skriver mansplaining, hen eller dem. Hatas ”kulturkoftor”, hatas ”PK-vänster”, hatas november, december och januari. Hatas att statsministern varit svetsare, hatas att vissa av oss ger pengar till tiggare, hatas bilder på katter som trivs.

Hatas att en som är barfota pysslar i ett hus.

En dålig människa
När jag googlar på ordet solidaritet får jag två miljoner träffar men strax därpå en och en halv miljard träffar på ordet hat. (Och allt handlar sannerligen inte om engelskspråkiga hattar). Arma medmänsklighet.

Förundrad sitter jag vid mitt köksbord och försöker känna efter vad jag själv hatar. Svaret blir att jag är en dålig människa, jag duger illa till hatare.

Orättvisor.
Det är allt.

### I mitten av december har jag gillat 14 500 gånger detta år, hälsar Facebook. Det är för lite, nu ökar vi.
### Vi som är för någonting. För mångfald, för rättvisa, för tryckfrihet, för demokrati på nära håll, för solidaritet.
### Kämpa, för-älskare.

Skatan och motljuset

Ute på lång skogspromenad med min vän M. De promenaderna ska jag berätta mer om en annan gång, om luren och gropen och … men det tar vi då.

Nå. Efter två och en halv timme i markerna kliver vi ut ur granskogen intill min gata. När vi passerar pulkakullen kommer en vacker kvinna i sina bästa år vandrande söderifrån med två hundar.

Kamrat M och jag ser likadant på livet, fotograf är han dessutom, så han utbrister spontant:
– Va grannt! Skata i motljus!

Kvinnan med hundarna ser inte att det verkligen går en pica pica med lång stjärt på toppen av pulkakullen (det är den han menar), men hör oss gör hon ju. Hon ser full i skratt ut.
– Ja på kullen ja! ropar jag.

Det räddar inte situationen.

Bob Dylans hälsning till Sara Danius 1966

Läser Bob Dylans Tarantula från 1966 och känner igen sättet att skriva. Var har jag sett det förut? Gjorde jag inte själv en del orädda försök i samma stil de där åren? Varifrån fick jag inspiration till det? Bildjournalen? Thomas Tidholm? Tidens musiktexter? Minns fortfarande ett udda brev jag skrev till en tjej.

Boken är inte lättläst men i efterordet är Peter Glas full av entusiasm:

”Dylans roman Tarantula har rykte om sig att vara svår att läsa, svår att begripa sig på.

Inget kan vara mer felaktigt. Boken är rena läsfesten och den går rätt in i hjärnan och hjärtat – bara man har kommit på knepet, bara man lärt sig Konsten att läsa Tarantula.”

Beskriver kaos med värme
Jag strävar på, efter att ha läst hans bruksanvisning. För Dylan är allt kaos, skriver Glas. Det stämmer uppenbarligen 1966, kanske fortfarande.

”Just accepterandet av kaos är det allra mest originella i sammanhanget, det ställer Dylan långt från andra banbrytande författare under 1900-talet, t ex absurdisterna, Becket, Camus, vilka alla upplever kaos och meningslöshet som fruktansvärda problem. I stället beskriver Dylan tillvarons kaos med samma amerikanske värme som t ex Whitman och Kerouac beskriver den fungerande världen med.”

Detta måste vi gömma för alla Dylan-resistenta
Jag strävar vidare. Författaren är originell, identiteterna är i upplösning, strukturerna med. Inte en kliché hittar jag, språket och bilderna myllrar.

Så, på sidan 81 i en av de dikter som avslutar praktiskt taget varje kapitel, hittar jag den. Hälsningen från mitten av det kaotiska 1960-talet till Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius år 2016. Bob Dylans eget inlägg i Varför kommer han inte hit-debatten:

”blev lite rörigt, men ni
känner ju mej, det gilla jag inte
alls. jag säjer ”hörru stumpan, jag sjunger
förej & så, men försök bara inte
köra med mej, hajaru?” jag har hört att
dom inte tänker bjuda in mej nån mer gång
för dom gilla inte att jag la an
på klubbmästarns tant, på det stora hela
klarar jag mej trots allt. har en ny sång
/…/
men du känner ju mej, det ska
fan så mycket mer till för att köpa mej”

Detta får vi absolut inte visa så alla Bob Dylan-resistenta ser det.
Göm boken. Göm den fort.

### Apropå tarantlar: Första kända bilden på en fågelspindel visar den i full aktion.
### Den äter på en kolibri.
### (Källa: skansen-akvariet.com)

Vänligen vänta

”Black Friday” imponerar inte i min del av världen.
Vem lurar vem?

Förr var slantarna runda för att de skulle rulla.
Nu står det ”Vänligen vänta” i kortmaskinerna. Jotack, vi vet vad som väntar efter svarta freda’n.

Här på trakten betyder black pank och offer offer.

Tjohoo.

Dessa tragiska gubbtroll

Hela den här historien är så himla rolig.

Du har säkert stött på företeelsen du med. Först säger klok kvinna smart sak, sedan går trumpögd karl in och förklarar överlägset hur det egentligen ligger till, fast inte lika smart formulerat och inte hälften så klokt förstått. (Men på något konstigt vis ändå med samma slutsats).

Mansplaining. Korkade karlars sätt att förminska kvinnor.

M-ordet
Ja. Ibland är jag en jädra besserwisser och ivrig sanningssägare. Mmmm, jag misstänker att jag gjort mig skyldig till m-ordet många gånger, suck. Att en aldrig lär sig att vara tyst.

Fast det finns gränser. Jag skulle aldrig komma på tanken att ringa till fackförbundet Unionens mansplainingjour och försöka förklara för begåvade kvinnor i luren vad mansplaining egentligen är. Lääääääääänge.

Skaffa distans
Att ett gäng karlar tydligen gjorde det är så illa bedrövligt dumt, närsynt och galghumoristiskt så jag nästan bryter ihop. Det är dags att ni skaffar er distans till er själva, gôbber.

– Vänta lilla gumman, så ska jag förklara för dig vad distans betyder. Jo förstår du, man tar…

Hela den här historien är så himla tragisk.

Att göra under Trumps första 100 dagar

Vad jag ska göra under Donald Trumps första 100 dagar som president.

Kolla nyheterna i datorn.
Äta frukost.
Mata fåglarna.
Läsa tidningen.
Springa.
Läsa ut boken som ligger på nattduksbordet.
Gå till biblioteket och låna fler.
Fika.
Laga mat.
Krama frun och skratta lite grand.
Krama barn och barnbarn och skratta lite grand.
Krama ett träd och skratta tre gånger till.

Svära över nån nyhet från Amerika jag läst på datorn.
Svära över nån nyhet från Amerika jag läst i tidningen.
Svära över nån nyhet från någon annanstans jag hittat.

Äta frukost.
Springa.
Skriva.

Vägra lära mig uttala den jävelns efternamn.

### Han heter Truuump, med Karlsta’uttal av u:et.
### Det ska höras från 15 centimeter uuutanför muuunnen, som från en Herrhagenbo född 1946 precis som han.
### Så får han se hur roligt det blir.