Gammal 90-talsfavorit för negervitsare och blondinskämtare

Högerns gamla etikett på vänstern, ”PK”, far fortfarande runt i sociala medier ibland. Så här skrev Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal om uttrycket när han utsåg ”politiskt korrekt” till 2006 års främsta skällsord. Han skrev om motsatsen också.

Tack och bock”Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ’Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.”

Niklas Ekdal, Skällsordens tio-i-topp, Dagens Nyheter, 3 dec 2006.

Högern behöver det där slagordet för att försöka göra negervitsar, blondinskämt och andra cynismer rumsrena.

Det hjälper inte.

”Löparlopp”? Öhhh?

Nyhetsmagasinet Fokus är ett av mina favoritblad, det har jag berättat förr. Men ibland slår det slint även för Fokus rubrikpåhittare. Den som skrev den här rubriken har inte tagit många löpsteg i livet:

”Löparlopp i terräng”.

Medge att den sätter igång associationer. Vad tänker du själv på? Fotbollsspelarfotbollsmatch? Politikerpolitisk panelpaneldebatt? Tidningstidning? Fokusfokusfokus?

Motvilligt viskar jag tyst för mig själv: man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, det är som med äktenskap, kan löckes…

Löparlopp i fokus

 

 

 

 

 

Genväg över skogen från Mårbacka

Lördagsfrukost med extra allt. I dag ska vi ut i skogen och hämta mat. Sedan ska vi äta den. Småningom far vi till Mårbacka på teater, vi är nu en gång hemligt förälskade i fröken Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Västanå teater har premiär på Farmors historier, magen pirrar redan.

Det har varit bloggens bästa besöksvecka. Allra mest klickade ni fram det här inlägget, en dag slog det alla rekord. Jag är barnsligt glad.

Annars är mitt ödmjuka förslag till lördagsläsning denna krönika, som däremot nästan ingen klickade fram via bloggen. Jag som var så nöjd med den roliga poängen (som min kära vän hade hittat på)…

I kväll är det Körslaget på tv. Själva måste vi först hinna hem i tid. Kan man gena från Mårbacka till Grossbolstorp? Gässen på trakten har inte visat någon överdriven lust att frakta folk över skogen den senaste tiden.

Munkfors sak är vår.

 

Farmors historier

Farmors historier, premiär i kväll. Hanna Kulle, Adriana Savin och Margit Myhr från Västanå teater berättar några av de gamla historierna, tillsammans med värmländska folkvisor. Foto: Jacob Hultcrantz Hansson.

Min färska diagnos

I lördags kom jag på ordet, jag är anekdotiker.

I RörosDu måste bara sätta igång mig först. Då kommer det. ”Ja just det, sätta igång ja. När jag var ung hade vi en traktor som man måste veva igång. En gång slog veven tillbaka så det slog axeln ur led på…”

En äkta anekdotiker berättar varje sådant minne minst fem gånger i ett normalt fikarum. Det kan vara någon som var borta de första fyra gångerna. Man får veva på.

”Jo, vi hade en traktor när jag var barn, en Fordson Major, med vev på. En gång…”

Blogganmärkning: Kära språkforskare, kom ihåg var ni läste ordet ”anekdotiker” först i en svensk text på nätet. Här. Samma plats där Google allra först hittade ordet ”tölsvadd” också. Mycket viktigt. Inga samband i övrigt.

”Det här var inte lätt”

”Det fattar inte jag heller egentligen. Skriv inte det för guds skull, då åker jag ut efter den här artikeln. Då får vi en till vilde. Det här var inte lätt. Kan jag få svara på det senare?”

SAOL från mosaisk till moskébyggnadSvaret från Ulla-Britt Åsén, ende kvarvarande kommunfullmäktigeledamoten för Sverigedemokraterna i Borås, när Borås Tidning frågar henne vad som är problemet med ett nytt moskébygge i staden.

Det fattar inte hon heller.

Titta på facsimilen från Svenska Akademiens Ordlista. Där får tre religioner glatt plats bredvid varandra, på bara några centimeter. I det svenskaste som finns, nämligen SAOL.

Gissa var de vackraste mosaikerna finns, Sverigedemokrater.

Munkfors sak är vår

Jag är en enkel människa. Ibland läser jag dravel i både böcker och blad och om helgkvällarna händer det att jag ser på tv-program som tittar sig själva. Två krav har jag dock. Det ska inte skrikas och gapas om detta inte behövs för handlingen. Programledare och andra ska inte göra narr av vanligt folk.

Därför går alla program av typen Idol bort, för där är juryns halva uppgift att förnedra. Därför zappar jag iväg från all den reklam som handlar om att se människor som utbytbara. Därför går de flesta ringprogram på radio av typen Hassan bort, precis som de flesta varianter av Dolda kameran på tv.

Jag får ont i magen av folkförakt.

Ett program är särskilt lätt att zappa förbi. Tv-programmet Robinson. Så har det varit i alla år för mig. Jag klarar inte ö-råd. Som jag ser det har Robinson varit med och ökat den egoistiska andan hos vissa i mitt land.

Då föredrar jag underhållningsprogram där folk gör det de är bra på och får uppskattning för det. Program som Så ska det låta, där artisterna får sjunga i stället för att fjanta sig. Där har någon insett att det verkar vara sång som sångare är bra på.

En favorit på tv är Körslaget. Caroline af Ugglas påhitt som nu rullar för sjunde säsongen i fyran. Att upphovskvinnan gillar körsång märks tydligt. Det som också märks är att formatet (det kallas så i tv-sammanhang) inte tillåter att programledare och andra förnedrar de medverkande. Dramaturgin är lagom lördagskvällslättsmält, när du får se kör efter kör växa fram och sakta men säkert bli till en sammansvetsad grupp, där det som händer är mer än sång.

Då vaknade slöfocken
BookI kväll är det dags igen. En av körerna kommer från Munkfors. Platsen där jag började min bana som journalist och dit jag långt senare kom tillbaka som informatör. Min favorit bland bruksorter. Team Book från Munkfors består av fullt med bekanta, bekantas bekanta och bekantas barn.

Till min förvåning upptäcker jag att jag, som är en sån slöfock i tv-soffan, har börjat ringa och rösta på kören. Prova du med. Caroline af Ugglas körslag är ett förträffligt chips- och vindruvsprogram och varför skulle inte en trivsam liten ort uppströms Klarälven få vara i centrum många lördagar till?

Munkfors sak är vår.
TV4 behöver några äkta människor ibland.

Gamla filmer

En trevlig sak med riktigt gamla filmer är att folk inte bär omkring på mobiltelefoner.

En trevlig sak med ganska gamla filmer är alla dessa gigantiska mobiltelefoner folk pratar i.

Färska filmer ser jag sällan.
Hur gör folk i färska filmer? Sitter på rad och pickar på små skärmar?

 

 

 

 

 

”Kan du inte läsa …”

Vissa texter är bara möjliga i cybervärlden:
”Kan du inte läsa meddelandet, klicka här!”

Hur vet jag det om jag inte kan läsa meddelandet? Kan jag ens läsa ”Kan du inte läsa…”? Bör jag klicka på allting i fortsättningen för säkerhets skull? Tänk om det finns ett dolt meddelande, en undertext som jag inte ser men borde ha klickat på?

Ständigt dessa frågor. Undertexter som är så viktiga.
Jag får klicka på allt.