Nu har jag kommit på hur vi ska få några poliser att visa sig i Forshaga. Jag tror metoden kan fungera fint på andra mindre tätorter med. Vi gör en attrapp av Jimmie Åkesson och ställer ut på torget. Då kommer här att vimla av poliser.
Så får det bli. En platt en med pappskalle.
På valdagen tar vi ner honom ordentligt.
Det finns tre sorters mänskliga dykare.
– De som fridyker.
– De som dyker med hjälpmedel.
– Arjen Robben.
Bara en av dessa sorters dykningar är värd förakt.
(Fryksdalen, 1980-tal).
Det är en mycket tjusig sal. Själv är jag sällan tjusig och definitivt inte den här eftermiddagen, efter att ha tillbringat förmiddagen på en skogsdag i Östmark, långt norrut i bevakningsområdet.
Jag är lokalredaktör på Värmlands Folkblad i Sunne sedan några år och nu har det tagit alldeles för lång tid i skogen. Östmarks skogar kan bli duktigt leriga när det regnar. Jag hinner inte byta om. Den trevliga grevinnan Horn af Åminne har bjudit in tidningen till Rosens dag i Rottneros parks fina spegelsal. Trädgårdsexperten Lars-Eric Samuelsson ska tala och salen kommer att vara fylld av vackra människor i bästa gåbortkläderna, det vet jag redan innan.
Nyss var jag glad att jag inte hade gjort samma misstag som i fjol och tagit lågskor till skogsdagen. De var då det. Nu har timmarna gått och jag inser att om situationen ska räddas, så måste jag klampa in bland speglarna, rosorna och gåbortkostymerna iförd blöta stövlar. Nödtorftigt avtorkade, men dock stövlar.
Tar betäckning
Föredraget har redan börjat när jag kliver över tröskeln. I det samma smäller ett pistolskott. Samuelsson tystnar mitt i meningen, en gammal militär tar betäckning och varenda människa vänder sig förskräckt mot inkräktaren. Mig.
Jag tycker inte om när 200 bätterklädda människor tittar på mig, särskilt inte om jag är sjöblöt och ska försöka glida in diskret. Grevinnan känner igen mig bakom leran och kommer rusande.
– Du ser blek ut, vad är det som har hänt?
Jag visar henne handen, den är svart och värker, då ropar hon:
– Finns det någon läkare i salen?
Skriker högt
Egentligen skulle jag inte berätta mer här nu, så fick ni moderna tiders barn fundera över varför det lät som ett pistolskott när jag klev in till det vackra folket. Ni har ju mobilkameror allihop och kan aldrig i livet åstadkomma en sådan smäll som den jag skapade.
1980-talets lokalredaktörer hade kameror med film i, inget konstigt med det. Viktigare var att vi dessutom hade stora blixtaggregat med ackumulator i en axelremsväska. Rejäla don, det får jag lära mig denna dag. Kläderna är blöta, händerna med, och just på tröskeln blir det överslag. De som var med påstår att jag skrek högt när blixten slog ner i min hand.
Skriket minns jag inte. Handen är kolsvart mitt i och visst finns det en doktor i salen. Han bär slips och kostym och ger mig snart arbetstillstånd. Blixten ställer grevinnan undan.
Klippet finns kvar. Rosexperten Samuelsson ser mörk ut.
Det utbröt en debatt i mitt husorgan Värmlands Folkblad. Gjorde vissa antirasister rätt när Jimmie Åkesson talade på Stora torget i Karlstad? Ska man försöka överrösta sina politiska motståndare?
Vad jag tycker i den demokratifrågan kan du kanske ana. Klicka på länken Politik här ovanför, så ser du hoppas jag. Här är mitt inlägg i debatten. Vill du läsa vad andra skrivit? Gå in på vf.se och sök på Mats Parner, Rolf Ahlzén, Anders Wiklund, Mikael Kruse och Gunnar Odhner.
Mitt inlägg:
http://www.vf.se/asikter/debatt/kom-ja-kom-i-stugan-rack-mig-handen-din
Gunnar Odhner har svarat mig, Parner och Ahlzén efter det. Han tycker att demokratin i Sverige är så dålig, så då är det rätt att själv uppträda diktatoriskt. En sådan dumhet är det svårt att låta bli att kommentera.
Min replik till Odhner publiceras i VF snart. Där försöker jag lära honom folkvett.
Det är ovisst om jag kommer att lyckas.
Man kanske borde bli fotbollsspelare.
Jag har låg tyngdpunkt.
Den spray, som domarna har fått, skulle jag själv vilja ha på vissa möten. ”Här går gränsen.” Bäst av allt, efter någon minut är linjen borta. Ingen människa minns den.
Varför kan inte all världens tv-kanaler satsa samma resurser som vid fotbolls-VM – på att visa oss klimathotet, rasismen och orättvisorna?
Världens tv-kanaler har för låg tyngdpunkt.
I sociala medier snurrar hjärtlösa kommentarer runt om tiggare med mobil. Som om inte en arbetslös kunde behöva kontakta sin omvärld.
Jag kommer att tänka på diskussionen i en fryksdalskommun år 1954. Den gången var det en lokal kommunpolitiker som inte tyckte att socknens fattiga skulle ha hund.
Hund eller mobil, människosynen är den samma. Här är Stig Dagermans kommentar i hundfrågan den gången. Den känns obehagligt aktuell.
Dagsedel
Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor
som är skattefria och bra.
Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor
som också är sällskapsdjur.
Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ety
att annars köper de valar
fruktar Herr Åleby.
Något måste beslutas.
Hundarna skjuts. Inte sant?
Nästa åtgärd: de fattiga skjuts,
så sparar kommunen en slant.
(Dagsedel i tidningen Arbetare av Stig Dagerman, publicerad 5 november 1954.)
Ibland är jag trögfattad och förstår inte att vissa människors värderingar är en klassfråga. Den handlar om klassförakt. Jag står i gräset, mitt i fästingtider, när tanken till slut slår mig.
Bedrövligt parti
Låt oss börja med de 359 248 som röstade på Sverigedemokraterna i EU-valet. 9,67 procent. Det är ett bedrövligt parti, det härstammar ur något ännu bedrövligare och är främlingsfientligt.
”Nazistiskt” säger en del av mina åsiktsfränder, men då är de ute på villovägar. Vi bör vara försiktiga med orden. Bokstäverna och orden är våra vänner och vi ska inte vända dem fel för då kan det gå som med ordet ”moderat”. Det går inte att använda längre. En gång betydde ”moderat” lite lagom, men bara nästan. Måttfullt. Det gör det inte i dag, efter att ett helt parti stal ordet. Gör inte samma sak med nazismen så fort du ser en högerextrem. Vad ska vi då kalla den rörelse som verkligen är nazistisk?
Detta är rasistiskt
Det här är vad jag tror är rasistiskt, och jag har inte hittat på definitionen själv. Om någon tycker att människosläkten kan indelas i raser. Om vederbörande dessutom tycker att det finns samband mellan dessa raser och hjärnans mentala och intellektuella anlag. Om han eller hon dessutom anser att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla av en viss ras. Om han dessutom tycker dessa skillnader rättfärdigar en hierarki byggd på dessa raser. Då är han eller hon rasist, som jag ser det. Oavsett varför han eller hon har den åsikten.
Det finns verkligen några få som tror att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal tydliga ”raser” utifrån hur vi ser ut. Det finns verkligen några få som tror att det finns ett samband mellan å ena sidan hur vi ser ut och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster, lynne och moralisk karaktär. Det finns verkligen några få som tror att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av de ”raser” det handlar om. Det finns faktiskt de som tror att dessa ”raser” kan delas in i en hierarki, beroende på kvaliteten av våra ärvda utseenden och anlag. Det finns verkligen några få som tror att föreställningen om denna hierarkiska klassifikation tillåter medlemmar av påhittat överlägsna ”raser” att dominera, exploatera och till och med förinta medlemmar av påhittat underlägsna ”raser”.
Där har du rasismen när den är som värst. Inte en sekund tror jag att alla de 359 248 som röstade på Sverigedemokraterna har den åsikten.
Förakt för svenska LO-medlemmar
Jag tycker illa om SD:s historia, budskap och politik, tro inget annat. Därför skulle jag med glädje ha vänt ryggen åt Jimmie Åkesson på torget i Karlstad, möjligen försiktigt sjungande ”I ett hus vid skogens slut”. Men så katten att jag tror att alla hans väljare är rasister. Vad det än står i partiprogrammet, vad SD än har för historia och ledare. Då tror jag mer på folks utanförskap som förklaring, på stor arbetslöshet, ökande klyftor, utarmad landsbygd och mycket annat som gör att människor känner sig främmande.
När jag läser och hör en del kommentarer till valresultatet och SD:s framgångar tycker jag mig märka ett klassförakt från vissa håll. Ett förakt för svenska LO-medlemmar som röstat på vårt största missnöjesparti. Har jag rätt är det bedrövligt. Det föraktet borde riktas mot den förda politiken i stället, den som skapat så många orättvisor i Sverige i dag, en växande klyfta, arbetslöshet och utanförskap. Det är den som har lett till SD:s framgångar.
Fnys åt den.
Meningen att jag ska förakta dem
Jo, jag står på gräsmattan och ska gå bort till komposten. Då inser jag att det är fästingtider och tar på mig första bästa par skor utanför altandörren. Hade de nu varit av trä och läder, som på 1960-talet, så hade de varit progressiva och framstegsvänliga. Men nu är de av plast, visserligen härligt lätta och med prima passform. De kallas foppatofflor och meningen är att sådana som jag ska förakta dem.
Klassförakt, inser jag i samma stund. Det är då jag bestämmer mig för att bära mina foppatofflor med stolthet i fortsättningen. Fnys inte åt ett par praktiska, svarta skor.
Fnys åt folkföraktet.
Dagen efter att jag skrivit inlägget ovan (de flesta skrivs i förväg) hittar jag följande ledare av Göran Greider i Dagens ETC:
En stor del av USA:s honungsbin åker omkring i det stora landet i lastbil och gör lokala insatser på plats efter plats där det behöver pollineras. Sedan åker de vidare. Svenska fruktodlare beställer humlor i kartong från Slovakien.
Titta på den här dokumentärfilmen på SVT Play: Bieffekten
”Utan humlor och bin skulle en stor del av vår livsmedelsproduktion vara omöjlig. Dessa pollenrallare skapar förutsättningar för allt levande. Runt om i världen växer nu oron för att naturliga pollinerare håller på att dö ut och ersättas av snabbproducerade bin och humlor i stora fabriker. Vi står inför ett hot vilka konsekvenser vi inte kan föreställa oss, en tyst miljökatastrof.”
För mig var filmen en aha-upplevelse. Att tambin är livsnödvändiga visste jag och att ett kvalster hotar människans livsmedelsproduktion kände jag också till. Men att det går stora lastbilskaravaner med tambin genom norra Amerika hade jag ingen aning om. Inte att det går att beställa humlor på postorder. Eller att det numera ofta är i våra städer den mångsidiga växtlighet finns som bin trivs bäst med, inte i monokulturens landsbygder.
Undra på om sjukdomar och parasiter får spridning.
Måndag i min värld, valvaka på tv i natt. Under valrörelsen har svenska folket höjt sin röst i avsky inför dem som vill göra skillnad på folk utifrån hudfärg och ursprung. På gator och torg har ryggarna vänts mot de främlingsfientliga. Det är jag stolt över.
Resultatet? Protesterna gjorde nytta. Så som det nu ser ut kom många svenska antirasister in i EU-parlamentet.
Det gjorde även några främlingsfientliga. Låt oss alltså fortsätta att vända dem ryggen. Människovärdet är okränkbart.
I kväll ska jag springa, har jag tänkt. Skogen i min närhet är full av orienteringsstolpar från friskvårdssatsningen Friska Forshaga. De är målade i olika färger men har samma värde allihop. Jag blir lika glad för varenda en som jag träffar på.
Gôtt.
Texten på plakatet ovan dök upp i flera demonstrationer
den senaste veckan. Den är bara så lysande!
En gång lade jag ut en bild på Instagram. Den föreställde vår polisstation i Forshaga. När vi flyttade hit för drygt 30 år sedan var den bemannad och minst en gång ringde jag till och med dit på kvällstid och fick svar.
Nu är läget ett annat.
Krönika i Tankesmedjan Ida:
Öppet helgfria tisdagar 10.00-12.00