Ibland är jag trögfattad och förstår inte att vissa människors värderingar är en klassfråga. Den handlar om klassförakt. Jag står i gräset, mitt i fästingtider, när tanken till slut slår mig.
Bedrövligt parti
Låt oss börja med de 359 248 som röstade på Sverigedemokraterna i EU-valet. 9,67 procent. Det är ett bedrövligt parti, det härstammar ur något ännu bedrövligare och är främlingsfientligt.
”Nazistiskt” säger en del av mina åsiktsfränder, men då är de ute på villovägar. Vi bör vara försiktiga med orden. Bokstäverna och orden är våra vänner och vi ska inte vända dem fel för då kan det gå som med ordet ”moderat”. Det går inte att använda längre. En gång betydde ”moderat” lite lagom, men bara nästan. Måttfullt. Det gör det inte i dag, efter att ett helt parti stal ordet. Gör inte samma sak med nazismen så fort du ser en högerextrem. Vad ska vi då kalla den rörelse som verkligen är nazistisk?
Detta är rasistiskt
Det här är vad jag tror är rasistiskt, och jag har inte hittat på definitionen själv. Om någon tycker att människosläkten kan indelas i raser. Om vederbörande dessutom tycker att det finns samband mellan dessa raser och hjärnans mentala och intellektuella anlag. Om han eller hon dessutom anser att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla av en viss ras. Om han dessutom tycker dessa skillnader rättfärdigar en hierarki byggd på dessa raser. Då är han eller hon rasist, som jag ser det. Oavsett varför han eller hon har den åsikten.
Det finns verkligen några få som tror att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal tydliga ”raser” utifrån hur vi ser ut. Det finns verkligen några få som tror att det finns ett samband mellan å ena sidan hur vi ser ut och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster, lynne och moralisk karaktär. Det finns verkligen några få som tror att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av de ”raser” det handlar om. Det finns faktiskt de som tror att dessa ”raser” kan delas in i en hierarki, beroende på kvaliteten av våra ärvda utseenden och anlag. Det finns verkligen några få som tror att föreställningen om denna hierarkiska klassifikation tillåter medlemmar av påhittat överlägsna ”raser” att dominera, exploatera och till och med förinta medlemmar av påhittat underlägsna ”raser”.
Där har du rasismen när den är som värst. Inte en sekund tror jag att alla de 359 248 som röstade på Sverigedemokraterna har den åsikten.
Förakt för svenska LO-medlemmar
Jag tycker illa om SD:s historia, budskap och politik, tro inget annat. Därför skulle jag med glädje ha vänt ryggen åt Jimmie Åkesson på torget i Karlstad, möjligen försiktigt sjungande ”I ett hus vid skogens slut”. Men så katten att jag tror att alla hans väljare är rasister. Vad det än står i partiprogrammet, vad SD än har för historia och ledare. Då tror jag mer på folks utanförskap som förklaring, på stor arbetslöshet, ökande klyftor, utarmad landsbygd och mycket annat som gör att människor känner sig främmande.
När jag läser och hör en del kommentarer till valresultatet och SD:s framgångar tycker jag mig märka ett klassförakt från vissa håll. Ett förakt för svenska LO-medlemmar som röstat på vårt största missnöjesparti. Har jag rätt är det bedrövligt. Det föraktet borde riktas mot den förda politiken i stället, den som skapat så många orättvisor i Sverige i dag, en växande klyfta, arbetslöshet och utanförskap. Det är den som har lett till SD:s framgångar.
Fnys åt den.
Meningen att jag ska förakta dem
Jo, jag står på gräsmattan och ska gå bort till komposten. Då inser jag att det är fästingtider och tar på mig första bästa par skor utanför altandörren. Hade de nu varit av trä och läder, som på 1960-talet, så hade de varit progressiva och framstegsvänliga. Men nu är de av plast, visserligen härligt lätta och med prima passform. De kallas foppatofflor och meningen är att sådana som jag ska förakta dem.
Klassförakt, inser jag i samma stund. Det är då jag bestämmer mig för att bära mina foppatofflor med stolthet i fortsättningen. Fnys inte åt ett par praktiska, svarta skor.
Fnys åt folkföraktet.
Dagen efter att jag skrivit inlägget ovan (de flesta skrivs i förväg) hittar jag följande ledare av Göran Greider i Dagens ETC:
Det nya föraktet för landsbygden
