Får en fattig ha mobil – eller hund?

I sociala medier snurrar hjärtlösa kommentarer runt om tiggare med mobil. Som om inte en arbetslös kunde behöva kontakta sin omvärld.

Jag kommer att tänka på diskussionen i en fryksdalskommun år 1954. Den gången var det en lokal kommunpolitiker som inte tyckte att socknens fattiga skulle ha hund.

Hund eller mobil, människosynen är den samma. Här är Stig Dagermans kommentar i hundfrågan den gången. Den känns obehagligt aktuell.

Dagsedel

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ety
att annars köper de valar
fruktar Herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts. Inte sant?
Nästa åtgärd: de fattiga skjuts,
så sparar kommunen en slant.

(Dagsedel i tidningen Arbetare av Stig Dagerman, publicerad 5 november 1954.)

Fnys åt folkföraktet i stället

Skorna

Ibland är jag trögfattad och förstår inte att vissa människors värderingar är en klassfråga. Den handlar om klassförakt. Jag står i gräset, mitt i fästingtider, när tanken till slut slår mig.

Bedrövligt parti
Låt oss börja med de 359 248 som röstade på Sverigedemokraterna i EU-valet. 9,67 procent. Det är ett bedrövligt parti, det härstammar ur något ännu bedrövligare och är främlingsfientligt.

”Nazistiskt” säger en del av mina åsiktsfränder, men då är de ute på villovägar. Vi bör vara försiktiga med orden. Bokstäverna och orden är våra vänner och vi ska inte vända dem fel för då kan det gå som med ordet ”moderat”. Det går inte att använda längre. En gång betydde ”moderat” lite lagom, men bara nästan. Måttfullt. Det gör det inte i dag, efter att ett helt parti stal ordet. Gör inte samma sak med nazismen så fort du ser en högerextrem. Vad ska vi då kalla den rörelse som verkligen är nazistisk?

Detta är rasistiskt
Det här är vad jag tror är rasistiskt, och jag har inte hittat på definitionen själv. Om någon tycker att människosläkten kan indelas i raser. Om vederbörande dessutom tycker att det finns samband mellan dessa raser och hjärnans mentala och intellektuella anlag. Om han eller hon dessutom anser att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla av en viss ras. Om han dessutom tycker dessa skillnader rättfärdigar en hierarki byggd på dessa raser. Då är han eller hon rasist, som jag ser det. Oavsett varför han eller hon har den åsikten.

Det finns verkligen några få som tror att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal tydliga ”raser” utifrån hur vi ser ut. Det finns verkligen några få som tror att det finns ett samband mellan å ena sidan hur vi ser ut och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster, lynne och moralisk karaktär. Det finns verkligen några få som tror att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av de ”raser” det handlar om. Det finns faktiskt de som tror att dessa ”raser” kan delas in i en hierarki, beroende på kvaliteten av våra ärvda utseenden och anlag. Det finns verkligen några få som tror att föreställningen om denna hierarkiska klassifikation tillåter medlemmar av påhittat överlägsna ”raser” att dominera, exploatera och till och med förinta medlemmar av påhittat underlägsna ”raser”.

Där har du rasismen när den är som värst. Inte en sekund tror jag att alla de 359 248  som röstade på Sverigedemokraterna har den åsikten.

Förakt för svenska LO-medlemmar
Jag tycker illa om SD:s historia, budskap och politik, tro inget annat. Därför skulle jag med glädje ha vänt ryggen åt Jimmie Åkesson på torget i Karlstad, möjligen försiktigt sjungande ”I ett hus vid skogens slut”. Men så katten att jag tror att alla hans väljare är rasister. Vad det än står i partiprogrammet, vad SD än har för historia och ledare. Då tror jag mer på folks utanförskap som förklaring, på stor arbetslöshet, ökande klyftor, utarmad landsbygd och mycket annat som gör att människor känner sig främmande.

När jag läser och hör en del kommentarer till valresultatet och SD:s framgångar tycker jag mig märka ett klassförakt från vissa håll. Ett förakt för svenska LO-medlemmar som röstat på vårt största missnöjesparti. Har jag rätt är det bedrövligt. Det föraktet borde riktas mot den förda politiken i stället, den som skapat så många orättvisor i Sverige i dag, en växande klyfta, arbetslöshet och utanförskap. Det är den som har lett till SD:s framgångar.

Fnys åt den.

Meningen att jag ska förakta dem
SkorJo, jag står på gräsmattan och ska gå bort till komposten. Då inser jag att det är fästingtider och tar på mig första bästa par skor utanför altandörren. Hade de nu varit av trä och läder, som på 1960-talet, så hade de varit progressiva och framstegsvänliga. Men nu är de av plast, visserligen härligt lätta och med prima passform. De kallas foppatofflor och meningen är att sådana som jag ska förakta dem.

Klassförakt, inser jag i samma stund. Det är då jag bestämmer mig för att bära mina foppatofflor med stolthet i fortsättningen. Fnys inte åt ett par praktiska, svarta skor.

Fnys åt folkföraktet.

Dagen efter att jag skrivit inlägget ovan (de flesta skrivs i förväg) hittar jag följande ledare av Göran Greider i Dagens ETC:

Det nya föraktet för landsbygden

I Amerika är honungsbina lastbilsnomader

Monokultur

En stor del av USA:s honungsbin åker omkring i det stora landet i lastbil och gör lokala insatser på plats efter plats där det behöver pollineras. Sedan åker de vidare. Svenska fruktodlare beställer humlor i kartong från Slovakien.

Titta på den här dokumentärfilmen på SVT Play: Bieffekten

”Utan humlor och bin skulle en stor del av vår livsmedelsproduktion vara omöjlig. Dessa pollenrallare skapar förutsättningar för allt levande. Runt om i världen växer nu oron för att naturliga pollinerare håller på att dö ut och ersättas av snabbproducerade bin och humlor i stora fabriker. Vi står inför ett hot vilka konsekvenser vi inte kan föreställa oss, en tyst miljökatastrof.”

För mig var filmen en aha-upplevelse. Att tambin är livsnödvändiga visste jag och att ett kvalster hotar människans livsmedelsproduktion kände jag också till. Men att det går stora lastbilskaravaner med tambin genom norra Amerika hade jag ingen aning om. Inte att det går att beställa humlor på postorder. Eller att det numera ofta är i våra städer den mångsidiga växtlighet finns som bin trivs bäst med, inte i monokulturens landsbygder.

Undra på om sjukdomar och parasiter får spridning.

Olika färg utanpå och lika mycket värda

Folk mot hetsgruppMåndag i min värld, valvaka på tv i natt. Under valrörelsen har svenska folket höjt sin röst i avsky inför dem som vill göra skillnad på folk utifrån hudfärg och ursprung. På gator och torg har ryggarna vänts mot de främlingsfientliga. Det är jag stolt över.

Resultatet? Protesterna gjorde nytta. Så som det nu ser ut kom många svenska antirasister in i EU-parlamentet.

StolparDet gjorde även några främlingsfientliga. Låt oss alltså fortsätta att vända dem ryggen. Människovärdet är okränkbart.

I kväll ska jag springa, har jag tänkt. Skogen i min närhet är full av orienteringsstolpar från friskvårdssatsningen Friska Forshaga. De är målade i olika färger men har samma värde allihop. Jag blir lika glad för varenda en som jag träffar på.

Gôtt.

Texten på plakatet ovan dök upp i flera demonstrationer
den senaste veckan. Den är bara så lysande! 

Landet där de rika drar ifrån

Det fanns en tid när klyftorna minskade i Sverige. Bra, tyckte jag och mina otåliga vänner, men det går inte fort nog. Därför gjorde vi narr av parollen ”Ökad jämlikhet”. Vadå ökad, är man jämlik så är man väl? Inte förstod vi då vad som väntade av ökad orättvisa bakom hörnet.

I dag är det dags att damma av parollen igen. Den var inte så dum.
Så här kan vi inte ha det:

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 18.50.05

 

 

 

 

 

 

 

Mitt bästa inlägg på länge

Block och pennaI natt, strax innan jag somnade, kom jag på ett mycket bra blogginlägg. Det var tydligt, klargörande, lite småroligt och jag var väldigt nöjd med att det var jag som kom på det och inte någon annan.

”Asch, jag behöver inte gå upp och leta fram papper och penna nu, jag kommer ihåg det” sa jag till mig själv.

Det skulle jag inte ha sagt.

Vill vi ha jämlikhet kan vi inte låta samhället vara ifred

Här är en länk till en läsvärd artikel, apropå högtidsdagen första maj. Göran Greiders ledare i Dagens ETC:

Lämna aldrig samhället ifred

Paradisäppelträdet vittGreider är en klok person. Gå ut och demonstrera nu. Fredligt men kraftfullt.

Bilden är från ett annat år. Men vem har sagt att vi inte kan skapa ett samhälle som blommar, likt ett paradisäppelträd?

Farligt främmande

KornknarrKattugglor, storlommar, kornknarrar, råbockar, nattskärror… Nog har mörkret sina skrämmande ljud, för den som inte lärt sig tolka och bli vän med dem. I Sibirien trodde de att storlommen for med bud mellan de levande och dödsriket, en sin tids snabbtelefon.

Det främmande skrämmer, så har det varit för många. Sedan kommer kunskapen. Jaså, är det råbocken som låter som ett mellanting mellan en skällande hund och en människa som kräks? Jaha. Det fina djuret.

Storlommen skrämmer inte längre, nu har han sedan länge fått jobb som svensk films vemod. Klipp in en sjö i september där solen håller på och går ner och kleta dit lätet från en sån där, vahetterä, lom. Funkar fint.

Rädda för rävar
När jag var barn var det Väserävar vi var rädda för. Folk på andra sidan sockengränsen kallades så (vi själva var ulvar) och vi hade hört att Väserävarna var busiga. Sedan hamnade vi på samma högstadieskola och där busade både ulvar och rävar när det behövdes, visade det sig. Klart vi blev vänner.

Jag sitter på flyget hem från en spansk vulkanö och reflekterar över det främmande, när jag skriver detta. Lommar och rävar. Lite självgod är jag men inte vet jag det. Bredvid mig sitter en ung man i en sådan där ful keps med platt skärm. Han tycker säkert att min snaggade skalle är lika oskön.

Ja ja, du blir väl vuxen du med en dag, tänker jag och ryser igen åt kepan. Då plockar högstadieynglingen upp en bok. Han har kommit igenom drygt halva och läser den med stort intresse, det är som om hela kroppen lever med.

Säkert en sån där ungdomsbok, ler jag för mig själv lite farbroderligt. Roligt med en ung man som ändå läser.

Då ser jag vad han slukar
Efter en kvart lägger han tillfälligt upp boken på det fällbara bordet och pratar med sin far i sätet bredvid, närmast fönstret. Då ser jag vad det är den unge läser så ivrigt. Mary Shelley: Frankenstein eller den moderne Prometeus.

– Den kom ut 1818 första gången, säger han till mig, fortfarande med skärmen bra långt ner över pannan. Innerst inne handlar den om främlingsfientlighet förstår du.

Sedan har vi en lång diskussion om hur lätt det är att vara rädd för det främmande, men hur onödigt.

Inte är den kepan så ful. Fula är det bara fördomar som är.
Och korkade 63-åringar.

Väntan

Här kan du läsa mer om hur man skapar ett monster och om några av de vanligare myterna om våra vänner från främmande land:

Motargument.se – Hur man skapar ett monster
Ossalla.nu – Motargument mot myter om invandringen
Regeringen.nu – Vanliga påståenden om invandring

Bli inte lomhörd.