Fruktbarhetsfest på senhösten

JUL.  ”… den kristna högtid som firas 25 december till minne av Jesu födelse. Ordet är fornnordiskt (jól) och betecknar en vinterhögtid. Sannolikt handlade det om en fruktbarhetsfest på senhösten snarare än ett midvinterblot som i Snorre Sturlassons kungasagor”. Källa: Nationalencyklopedin

GOD. Synonym till angenäm, skön, bra, fin, skicklig, from, mild, rejäl, ordentligt tilltagen, snäll.

Välj själv från listan. Minst en av de sorternas vinterhögtid önskar jag dig. Eller alla sorterna, om det är vad du vill.

Och sillsallad.

Mina löparguruer: Astrid Lindgren

Finns det någon som bättre har förstått begreppet homo ludens än hon? Den lekande människan, den höll Astrid Lindgren vid liv så länge hon levde. Barnet inom henne blinkar åt oss i nästan varenda mening. Dessutom kunde hon skriva om de mest allvarsamma ting på ett sätt, så att till och med en vuxen förstod.

Vår familj är som många andra familjer, där några var barn på femtiotalet och några var det på 80-talet. Astrid Lindgren finns i vårt språk. Jag tror det fortsätter med nya generationer förresten, det har inte slutat än. Hon pratar inuti oss.

Denna dagen ett liv. Voffor gör ho på detta viset? Han fattas mig. En lagom tjock man i sina bästa år. Jag gör så att blommorna blommar. Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.

Annars är man en liten lort
Sådana uttryck har vi hur många som helst och vi använder dem ofta utan att ens tänka på var de kommer ifrån. Det är bara Shakespeare och Bibeln som haft samma inflytande på språket och tanken.

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Ronjas sätt att akta sig
Astrid hade sitt eget sätt att akta sig på, utan att överbeskydda. Bränt barn skyr inte elden, det visste hon mycket väl:

”Och under dagar som kom gjorde Ronja inget annat än aktade sej för det som var farligt och övade sig att inte vara rädd. Trilla i älven skulle hon akta sej för, hade Mattis sagt, därför skuttade hon med liv och lust på de hala stenarna vid älvkanten, där det brusade som allra värst. Inte kunde hon gå borta i skogen och akta sej för att trilla i älven.”

Det här citatet vet jag stämmer även på vissa 60-åriga farbröder, för jag har varit en av dessa båda många gånger:

”När två pojkar av samma skrot och korn möts så tänds det liksom ett ljus i deras ögon.”

Löparguru av två skäl
Allt det där är säkert bra, tänker du nu. Men hur kommer det sig att denna blogg tar med Astrid Lindgren i en serie om löparguruer?

Jag har två goda skäl till det:

Den lekande människan, homo ludens. Det är klart att det är en lek, en nödvändig lek visserligen, när 60-åriga farbröder drar på sig löparskor en söndagmorgon, när vi kunde ligga kvar i sänghalmen på hustruns arm och lyssna på Mannheimer och Tengby på radion. Sådant leksinne handlar hela hennes författarskap om och det inspirerar.

Det bästa uttrycket för löplust som någonsin skrivits. ”Bena blir fulla med spring”, bättre kan den inte uttryckas. Den där känslan vi har, när vi tänker på löpning och det börjar vattnas i munnen och benen omedvetet börjar böja sig i knävecken, i löpliknande rörelser, och vi får en inre bild av backarna bortom Haget eller rakan på Mölndalsvägen eller Bodenvägen, eller var vi nu har våra drömmar.

Satte ord på lusten
Bena blir fulla med spring. Löpartidningen Springtime ändrade det till ”fulla av spring” i rubriken en gång, när jag skrev en krönika om saken. Av? Det är det enda jag inte riktigt förlåtit den redaktionen, som annars är en förträfflig samling människor.

Tack Astrid, för att du satte ord på en av de bättre känslorna en människas kropp kan uppleva. Nu ska jag ge mig ut i skogarna runt Forshaga och akta mig för att bli övertränad, frostskadad, fotledsvrickad samt anfallen av en galen älg.

Skorna luktar skog och lycka.

Konsten och hålen i strumporna

”INSPIRATION. – Kära hustru, sa konstnären, du ser hålen på mina strumpor och vet att jag inte på tre dar har fått lagad mat. Hur menar du att jag under sådana omständigheter ska få inspiration till något arbete?

– Käre man, svarade hustrun, så fort jag får inspiration ska du få dina strumpor stoppade och få lagad mat på bordet.”

Olle Holmberg, Tankar i en husvagn, Bonniers, 1969.

Skägget i brevlådan

Ibland när jag studerar det världsomspännande nätet, får jag för mig att världen kanske faktiskt är galen:

”Bakom varje stort skägg finns en person. Nu kan detta beryktade skägg bli ditt! Leif Pagrotsky har valt att raka av sig sitt skägg och skänker detta till musikhjälpen. Lägg ett bud så gör du en god gärning samtidigt som du kan få Paggans skägg i brevlådan”.

2 000 kronor har någon bjudit, när jag läser erbjudandet. Syftet är det bästa tänkbara, flickors rätt att gå i skolan. Men vad ska köparen med Pagrotskys skägg till i brevlådan?

Vem ska man sedan lita på i politiken? Tänk om Fredrik Reinfeldt köper det? Tänk om Håkan Juholt köper Reinfeldts flint? Eller:

– Å nu gôtt fôlk tar vi fliiinet. Va’ bju’r ni för Reinfelts fliiin? Tre å femti? Tre å femti bjudet?

Då schlôr ja.

Eller en undersköterska

Tidningen Fokus har gjort en lista över rikets hundra mäktigaste. Nu läser jag listan igen. Jaha, där är de. Precis som en avelskalender för hästar. Breda munnar, raka nackar, en har till och med svans som en häst.

Nu tar jag fram pennan och kryssar för. Tre har jag träffat, elva tycker jag om. Fyra kvinnor och sju män. (Två partiledare, tre riksdagsmän, tre ordföranden i riksomfattande organisationer, en journalist, en författare och en gravid kvinna). Vem hon är säger jag inte, för då tror du jag har blivit rojalist.

Det har jag inte. Jag tycker det är bra om hon sätter industriarbetare till världen. Eller en undersköterska, kanske?

Hur många bör man tycka om på en makthavarlista? Hur mycket tycker de om oss? Det står det ingenting om i tidningen Fokus.

Kloka beslut fattas
Finns det någon facebookgrupp? Någon omröstning på nätet, där vi kan klicka bort all denna makt? Jaså inte? Ja, förlåt då.

Hela tiden fattas oss kloka beslut. Synonymer till fattas är saknas, tryta, mankera, fela och fallera.

Över kan man bli …
… eller ta.

Falle-ra.

Hur var helgen? Jo tack.

Fredag förmiddag, snön faller och jag är kompledig efter en rolig och intensiv vecka.  Vitt på träden, vitt på biltaken, vit hela gatan, luften vit. Snö. Kära älskade snö. Titta barn, nu flyger lappvantar stora som grytlappar, tätt tätt i hela luften över Grossbolstorp.

Vilka barn? De är utflugna för många snöfall sedan. Vem pratar du med?

Jag hittar ingen rutig flanellskjorta, så det tar ett tag. När jag äntligen är påklädd i vildmarkskängor, vildmarksbyxor, vildmarkskåsa och grön arméskjorta har det redan börjat smådugga. Strunt i det, snön ligger vit på ängen upp mot friluftsgården. Ett rådjur har gått före mig i den orörda snön och inuti mig hör jag Tomas Tranströmer berätta om det spåret: språk men inga ord.

Blöt i ansiktet tar jag fram mobilen ur sin plastpåse och fotograferar ett stilleben av skogsutflyktsmåsten i snö. Sittunderlag, vikbar kåsa, ett styck smörgås med skinka, ett styck smörgås till med skinka, en citrusfrukt (absolut nödvändig på varje utflykt i snölandskap), en japp samt kaffetermosen. Allt finns. Språk men inga ord.

Det lilla gröna moleskineblocket och en blyerts kommer också med. Inte ens jag använder block och penna länge när snön rasar från träden, men de är som kikaren i fickan. De ska alltid finnas. Tänk om det kommer nåt och går förbi och jag inte har en kikare att se det i? Tänk om det kommer en idé och jag inte har ett block att se den i?

Kaffet och smörgåsarna smakar som kaffe, bröd, smör och skinka bara smakar mellan fuktiga granar.

Lördag kväll. Julbord med jobbet. Vid underhållningen efter maten vinner jag ris à là malta-slickartävlingen. Rätt svar på tipspromenaden: en etta. När jag kommer hem berättar min fru att Tomas Tranströmer klappade kungen på kinden när han fick nobelpriset. Språk men inga ord.

Söndag. Läser om hela dikten om när Tranströmer var ”trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk”. Ska vi ta en tur i skogen? säger jag till min fru.

Åtta grader kallt, världen vit, solen hittar ytor överallt att gnistra i. Färska rådjursspår vid vårt fågelbord.

 

Köpes, Forshaga

Skönt. Jag är inte ensam. Det finns en till där ute, som tycker att mjölkförpackningarna var bättre förr.

Undrar hur han tänker göra? Bygga sina egna mjölktetror hemma i källaren och börja dekantera?

Inte kan jag ringa och fråga heller. Du ringer inte och stör den som sitter med mobilen i näven och bara väntar. Väntar och väntar …
… på rätta papperet.

Lättmjölk 0,5 procent.

 

 

 

 

 

(Annons i Forshaga-Deje-bladet 8 dec 2011).