Etikett: Mediedjungeln

Skumt men kul

Twitter är skumt. Av en händelse råkar jag i tweetdiskussion med en människa jag högaktar. Sedan, när jag kollar (för det kan man förstås på twitter), så ser jag att hon stunden efteråt pratar med en tv-kändis som… aschdäkvetter.  Jag är inte stalker. Jag är gammal murvel och blir inte imponerad av kändisar från den ena eller andra arenan. Det är vad folk gör som imponerar på mig. Hon imponerar på mig, hon som jag käftade med. Boken och hennes åsikter gör det. Inte fick jag sagt att vi är kollegor heller. Kônstig värld, inte skulle jägarna och samlarna tänkt så här om en kloker från nästa generation.

Fast kul är det ju.

 

Här är en länk, apropå en helt annan diskussion.
Den handlar om hur världens största vapenexportör fick pris.


”Är norrmän roliga?”

Läser mitt favoritmagasin. Med 112 frågor & svar sammanfattar redaktionen år 2012.

”3. Är norrmän roliga?
Alltså, de gav EU fredspriset.

4. Blev två ledande sverigedemokrater påkomna med järnrör i händerna?
Nej. Absolut inte. Erik Almqvist och Kent Ekeroth har i detta avseende behandlats orättvist av medierna. Vilken byggnadsingenjör som helst kan se att de tillhyggen som finns på filmerna inte är rör av järn. Enligt branschexpertis är rören till största sannolikhet av lättmetallen aluminium från det tyska företaget Plettac. När man betänker att den inte jättestora Ekeroth hållit ett rör i en hand och filmat med den andra framstår det som ytterst osannolikt att rören skulle vara gjorda av någonting med högre densitet än en Coca-Cola-burk.”

”41. Vad var fördelningspolitik 2012?
Att färga fläskfilé så att även de i Fas tre skulle ha råd med oxfilé.”

Vad kan man säga? Det är bara att göra självkritik som vi säger på Grossbolstorp. Det var inga järnrör, det var inga järnrör, det var inga järnrör. Läs Fokus. Den kanske inte talar om vilken politik jag ska välja, men den talar förbanke mig om hur den politik ser ut som en del andra har valt.

Fin du är! Sötis! Snygging!

Jag har aldrig haft någon lust att smyga in på damtoaletten när det varit folk där. Fast visst har jag undrat ibland hur pratet går, så är det ju.

Numera tror jag att jag kommit närmare svaret, för jag finns på facebook och där är det svårt att undgå. Då och då lägger unga och gamla damer ut en ny profilbild på sig själva. Inget konstigt med det; glasögon, frisyrer eller årstider byts och då kan det vara dags att byta bild. Det jag tycker är så talande är alla kommentarer det nya fotot får:

Fin du är!
Sötis!
Snygging!
Amen du är väl för söt!!!! Puss!!
Åhhh vad jävla fin du är!
Du ser grym ut!
Så söööööööööööööt!!

Gissa vilka som skriver så till varandra. Damerna själva förstås, jag älskar det.
Det är inte bara i svensk politik som kvinnorna är klokare.

*Blyg kram*

Var är politikens flygande morötter?

Ser en enkel reklamfilm från Ikea. Vilken är den roligaste dröm du haft? När min kompis blev förvandlad till en gris och kom ut ur en garderob. Det var nånting med simmande kor. Flygande morötter. Att jag var typ handbollsproffs. Filmen slutar med Ikeas version: När man vaknar och så är det bara varmt och mysigt inuti. Det är dom härligaste drömmarna.

En stund senare hittar jag Katrine Kielos ledarkrönika i söndagens Aftonbladet, Drömmarna finns – utom i politiken. Gôtt, en människa som tänker som jag:

”Varför tonar de politiska partierna ner allt som har med moral, värderingar och drömmar att göra samtidigt som vårt behov av berättelser om moral, värderingar och drömmar verkar vara större än någonsin?

I svensk politik har ’regeringsduglighet’ blivit mantrat framför alla andra. Det har kommit att betyda att med allvarlig uppsyn och allt tunnare hästsvans värna om statsskulden.

’Reformduglighet’ talas det mindre om.”

Sanningen om politiken, skriver Katrine Kielos, är att människor vill vara en del av något större. Vi vill tro att det vi lägger vår röst på betyder något mer än sänkt skatt för oss själva. Precis som vi vill tro att klockan vi köper är något mer än bara en sak som visar tiden. Reklambranschen tjänar miljoner på att berätta för oss hur den lilla tickande saken är så mycket mer. Dagens politiker gör däremot nästan inget alls för att berätta vad de är en del av eller vilken värld de vill skapa.

Word, som vi säger på Grossbolstorp.

Motsatsen heter förklyftning

Fördumning. Vilket oerhört korkat yrke och ändå sysselsätter det så många. Få se nu, Aftonbladet, Expressen, Kvällsposten, GT, TV3, TV4, Kanal 5, TV6, Sjuan, TV8, Kanal 9. Såpoperorna, dokusåporna, förnedrings-tv, Wermland Forever.

Allt färre prenumererar på riktiga tidningar. Allt fler tycker att en omgång i Lets dance eller Idol är viktigare än nyheterna på public service.

Bröd och skådespel, panem et circenses. Romarna hittade på metoden, den förste som beskrev den var diktaren Juvenalis. Den gången bjöd romerska imperiet sina medborgare på gladiatorspel och mat för att hålla folket lugnt. Tillfälliga gåvor, märk väl. Ett sätt att få de fattiga att glömma de rikas överflöd. Metoden fungerar än. Det är därför fördumningsindustrin är så viktig och tjänar så bra.

Motsatsen till fördumning heter förklyftning. Det är när du tydligt visar vilka växande klyftor och orättvisor Sverige har. En mycket liten och lågavlönad industri.

Tolkningen av ordet förklyftning är min egen: ”Göra klyftigare genom att visa på klyftorna i samhället”. Egentligen är förklyftning en geologisk term och beskriver när bergarter är genomsatta av fina, stundom omärkliga sprickor, förklyftningar eller avsöndringsklyftor, som delar bergartsmassan i olikformade stycken.

Jag vill bredda betydelsen.
Samhällen kan också spricka i olikformade stycken. Går det för långt eroderar även de till slut.


 

 

 

Ur Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan.


En frivillig kinesifiering?

Läser en krönika av Maria-Pia Boëthius på etc.se. Hon har just kommit hem från Ship to Gaza-färden. Den som slutade med att hon blev misshandlad av israeler. Här hemma är den stora nyheten att en ny nationalarena ska invigas, skriver hon och fortsätter:

”Vi är i färd med att överallt bygga enorma katedraler, helgade åt underhållning och sport. Dagens Colosseum är en arena för schlagers och ishockey. Skådespel åt folket medan politikerna i samförstånd gör upp med finansmarknaden, företagsamheten och bankerna om hur de bäst ska kunna utnyttja oss, som konsumenter och/eller arbetsmyror. De politiska partierna blir alltmer likartade, så att vi tillslut inte längre har något att välja mellan. Det ser ut som en från politikernas sida ’frivillig’ kinesisk lösning, en kinesifiering av politiken, en likpartistat. Skillnaden mellan republikanerna och demokraterna i USA kan förefalla stor, men i själva verket har inget av partierna möjlighet att styra landet utan godkännande av och finansiering från kapitalet. Den demokrati generationer före oss har slagits för och givit sina liv för är på väg att falla i bitar.”

Undergång eller uppvaknande är rubriken på hennes text.
Det är bara att välja.