Rött kort till regeringen

Ser i Nya Wermlands-Tidningen att min trevlige gamle arbetskamrat Jonny Ohlsson skriver om regionfrågan. Han är näringslivsreporter på tidningen och tycker inte om regeringens sätt att hantera den frågan. Rött kort till regeringen, skriver Jonny.

Så pass.

Inte varje dag Nya Wermlands-Tidningen tycker att svenska folket ska utvisa Fredrik Reinfeldt och alla hans ministrar. Utvisa, märk väl. Sådant vet en gammal hockeyskribent vad det betyder. Rött kort är det samma som utvisning i fotboll eller matchstraff på hockeyspråk.

Snart får vi se Fredrik på nå’t köpcenter.
Strax bredvid rulltrappan.
Nu börjar drevet.

 

 

 

 

 

 

Matchstraff.

Ö-rådet på Sveavägen

Hör att de höll ö-råd när Håkan Juholt röstades ut.
Förra gången var det han som höll i yxan.  Svinhugg går igen.

Jag tycker inte om Robinson.
Jag vill det ska bli Fredag.

Men han kanske också äter sina företrädare?

 

 

 

 

 

 

 

När jag söker på kombinationen ö-råd och folkförakt i Google, blir tredje träffen på listan just min enkla blogg och webbplats. Lite stolt får man väl vara, även om det antagligen bara betyder att Google fjäskar och vill bilda pakt?

Drev

Drevs socken ligger i Växjö kommun väster om Örken och består av starkt kuperad skogstrakt. År 2000 hade socknen 161 invånare. Namnet (1498 Dreff), kommer från kyrkbyn och tros komma av driva, troligen från drivande vass och dylikt i den närliggande Drevsjön. Cirka 60 fornlämningar är kända.

Carl Bildt har aldrig varit där.

Varför?

(Källor: Wikipedia, Youtube samt svenska medier, 1900- och 2000-tal. Se även drevolja, Sudan och SACO-konflikten 1966).


En evig balans

Läser en jobbtidning, Dagens Media. Intervjuad trendguru avslöjar att öppenhet, transparens blir fortsatt viktiga år 2012.

Läser senaste nyordslistan från Språkrådet: ett av fjolårets nyord var skämsfilter. Spotify har konstruerat ett filter, så dina vänner på facebook inte ska se vad du lyssnar på för musik. Det kan ju vara något fult.

Öppenhet och filter? Jag tror vi behöver båda, precis som vi alltid har gjort. Går vi inte balansgång varenda dag, när vi försöker hitta skillnaden mellan privat och personlig, i det stora sociala nätverket livet?

En del saker går inte att radera där heller.
Jag tycker faktiskt om In kommer Gösta

Sökes

Partiledare till större svensk parti. Vi tror att du är kvinna eller möjligen man. Du är hungrig men samtidigt erfaren, exceptionellt god retoriker men också ständigt lyssnande, van att leda en stor organisation men lika van att hela tiden stå på den lilla människans sida. Du kan allt som går att veta om filosofi, historia, försäkringsväsende, arbetsmiljöregler, trafiksäkerhet, Europeiska unionen, kärnavfallsförvaring, lagen om anställningsskydd, nya kollektivtrafiklagen, islam, matematik, ensamkommande flyktingbarn, LO:s historia, August Palm, sociala medier, gammelmedier, radioskugga, Nya moderaterna, gamla högern, 1905 års unionsupplösning, Sveriges geografi, Hallands floder, huvudstäderna i Europa, ozonhålen, isbjörnar, minoritetsspråk, fotbolls-VM samt allt annat som står skrivet i böcker, tidningar och tidskrifter eller på nätet och som folk pratar om, pratat om eller kommer att prata om.

Vi har en gång sett till att vårt folk fick allmän rösträtt, fackliga lagar och mat på bordet. En gång var Sverige ett av de mest jämlika länderna i världen, det var också vår förtjänst.

Vi vill tillbaka. Kom och ta oss dit. Du bör vara ny och fräsch, en frisk fläkt, men gammal, erfaren och mycket välkänd.

Ansökan med löneanspråk och meritförteckning kan skickas till medieuppbådet, Sveavägen 68, eller till närmaste partidistrikt.

Flyga

När flög jag första gången? Var det till Mamaia när vi förlovade oss? Paris? Nej, Paris var efter diktsamlingen och arvodet jag aldrig fick, eftersom förläggaren fick sälja villan.

Ett tag var jag flygrädd. Det fixade fotohandlaren i Munkfors, som bjöd mig på tur i sitt sportflygplan. Samma kväll fick jag segelflyga också. Ett tidigt jag-var-där-reportage. Varenda rädsla försvann.

Nu skäms jag mest. Koldioxid är dyrt för klotet. Hoppas, hoppas att mina Nike Pegasus inte är alltför mycket gjorda av koldioxidutsläpp.

I söndags var de med och flög en mil igen.

 

Folkföraktet strömmar ur min fulburk

Jodå, jag var en av dem som var emot reklam i tv. Naivt, kanske någon tycker i dag. Dubbelmoral kan man också tycka, eftersom jag delvis levt på annonser i mitt tidigare jobb som journalist. Inte nog med det, senare har jag med glädje varit med och ordnat rätt många kampanjer själv.

Men det finns dagar då jag längtar tillbaka till reklamfriheten. Filmkvällar framför någon av alla dessa kanaler som hugger upp varje mästerverk i bitar och slänger in en aning fulreklam mellan munsbitarna. Andra kvällar, när jag tittar för noga på själva reklamen och ser vilken förfärlig människosyn reklambeställarna och -makarna har.

Folkföraktet strömmar ur min fulburk.

Sedan smittades programmen
I nästa steg kanade samma folkförakt in i själva programmen. Claes Eriksson i Galenskaparna/After shave uttrycker saken bra i en intervju i Aftonbladet den 8 januari:

”Det har hänt mycket som jag aldrig kunde tänka mig. Dokusåpor hade jag inte kunnat hitta på i min vildaste fantasi. Tv bidrar till en djup förändring i samhället. Det finns jättemånga program nu där det står stackars människor inför en panel och får höra hur kassa dom är. Mode och mat och ’Let’s dance’ och ’Idol’. Lite offentlig avrättning. Det var en otänkbarhet förr. Anständigheten satte stopp.”

Kulturen är en mäktig kraft. Det har den alltid varit.
Det är klart att ungar som tittar på sådant tror att mobbing är vårt nya bondförnuft.

Bara en programledare

Förr var journalister intresserade av politik. Nu är det tvärt om. Nu väljer en del partier sina ledare bland annat efter hur de tar sig ut i tv-rutan. Fast det är ju lättare att förstå, än om något parti skulle (?) välja ledare trots att han inte går fram i rutan.

Men det här meddelandet från SVT.se i dag var väl ändå att ta medialiseringen av politiken ett steg för långt?