Kan inte släppa detta med domen mot de två svenska journalisterna i Etiopien. Elva år för ett opublicerat reportage. När det fria ordet fängslas finns det alltid någon som har något att dölja.
Sällan har så många i en svensk regering tigit så mycket så länge om rätten att inte vara tyst.
Ordens kamp mot skammens tystnad.
Det är bara att välja.
Risk-kapitalism – när en privat och vinstmaximerat vårdad åldring tvingas gå ut i skogen och plocka svamp för att överleva morgondagen.
Om det splittrade KD spricker i nio delar (en för varje nådegåva) kommer följande nya partier att bildas ur askan:
– de som inte kommer överens: Tvistdemokraterna.
– de som är med i Posom-grupper: Tröstdemokraterna.
– de som inte har det för roligt: Tristdemokraterna.
– de som vill kunna flyga (till himlen): Trastdemokraterna.
– de som tycker något fattas: Bristdemokraterna.
– de som är med i politiken för sexets skull: Bröstdemokraterna.
– de som vill vänta lite: Fristdemokraterna.
– de som hamnat i kylan: Frostdemokraterna.
– de som är ute och far: Turistdemokraterna.
Vill du kontakta någon av dem? Tanken var i så fall att de skulle skaffa en gemensam adress Poste Restante, Golgata. Men det sprack. En del blev för ledsna, andra vill vänta lite. Tre vill gå vidare mot nya mål. Golgata kan verka skrämmande på vissa medelklassväljare.
Man vet aldrig hur det slutar.
Bästa prylen vid trista hotellkvällar? Det är ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting som får frågan. Han heter Anders Knape och är från Karlstad. Svaret i tidningen lyder:
– Ett litet träpussel.
Årets intervjusvar enligt min enkla åsikt. Där sitter han med sitt träpussel av mindre modell och ger fanken i alla kommuner med mer än 100 000 invånare och alla med färre.
Allt han funderar på är vart den där biten tagit vägen, som ser ut som ett litet moln med en näsa på. Den ska vara blå med en aning gult i.
Ibland när jag studerar det världsomspännande nätet, får jag för mig att världen kanske faktiskt är galen:
”Bakom varje stort skägg finns en person. Nu kan detta beryktade skägg bli ditt! Leif Pagrotsky har valt att raka av sig sitt skägg och skänker detta till musikhjälpen. Lägg ett bud så gör du en god gärning samtidigt som du kan få Paggans skägg i brevlådan”.
2 000 kronor har någon bjudit, när jag läser erbjudandet. Syftet är det bästa tänkbara, flickors rätt att gå i skolan. Men vad ska köparen med Pagrotskys skägg till i brevlådan?
Vem ska man sedan lita på i politiken? Tänk om Fredrik Reinfeldt köper det? Tänk om Håkan Juholt köper Reinfeldts flint? Eller:
– Å nu gôtt fôlk tar vi fliiinet. Va’ bju’r ni för Reinfelts fliiin? Tre å femti? Tre å femti bjudet?
Då schlôr ja.
Tidningen Fokus har gjort en lista över rikets hundra mäktigaste. Nu läser jag listan igen. Jaha, där är de. Precis som en avelskalender för hästar. Breda munnar, raka nackar, en har till och med svans som en häst.
Nu tar jag fram pennan och kryssar för. Tre har jag träffat, elva tycker jag om. Fyra kvinnor och sju män. (Två partiledare, tre riksdagsmän, tre ordföranden i riksomfattande organisationer, en journalist, en författare och en gravid kvinna). Vem hon är säger jag inte, för då tror du jag har blivit rojalist.
Det har jag inte. Jag tycker det är bra om hon sätter industriarbetare till världen. Eller en undersköterska, kanske?
Hur många bör man tycka om på en makthavarlista? Hur mycket tycker de om oss? Det står det ingenting om i tidningen Fokus.
Kloka beslut fattas
Finns det någon facebookgrupp? Någon omröstning på nätet, där vi kan klicka bort all denna makt? Jaså inte? Ja, förlåt då.
Hela tiden fattas oss kloka beslut. Synonymer till fattas är saknas, tryta, mankera, fela och fallera.
Över kan man bli …
… eller ta.
Falle-ra.
När varannan mänska på facebook och twitter klagar på försenade tåg: fundera över varför. De är ett barfotadrev, det är en sak. Varför skulle inte vanligt folk få gå i drev om de vill? Journalisterna får ju. Men vad beror förseningarna på? Ta reda på det. Gör nåt åt saken. Det kanske inte är konduktörens fel.
Follow the money, som de sa i ett annat framgångsrikt drev.
Följ pengarna.
Helgen v. 48 är verkligen ett vemodigt namn på en evigt pumpande låt. Låten sätter sig på skallen, medan jag ligger i sängen och läser Gullan Lindblad i NWT. En gång moderat riksdagskvinna och fortfarande självtänkare, det erkännandet får jag ge henne. Här några rader ur hennes krönika:
”Det känns litet snopet för en som varit positiv till den europeiska monetära unionen (EMU) att nödgas tillstå att det nog var ganska klokt att rösta nej.”
”Vad var det vi sa” är ett alldeles för simpelt uttryck att skriva eller ens säga. Men ibland är det frestande ska du veta, Gullan.
Sanningen om ledarskapet
En dag i Håkan Juholts liv:
Det är jag som leder partiet.
Det är jag som leder partiet.
Det är jag som leder partiet.
En dag i Thomas Östros liv:
Lett.
