Sanningen om utsikten

Glashimmelstorn i dä som ble’ kvar
när stan brann
Stasshuset sålt för halve prise’,
eftersom di kände köper’n å ville vare hygglige
Staket runt nästan halve Vänerparadiset Skutberget
Flere dagslöner i inträde innaför stakete’
för en fattig familj mä onger

Kallstapolitiken ä’ sig lik
En förstår’n inte
Men en förstår vilka som står för’n

Samme personer som ska bo ôppe i glastorne’
mä utsikt ner på allt fôlke’
Å, va di ska glo
Å, va di ska se ner på ôss

Viktor Root

 

### Viktor Root är min (offentliga) pseudonym sedan många år. Alla hans dikter heter Sanningen… någonting.
### Karlstads politiska majoritet sålde sitt gamla stadshus för 51 miljoner och erbjöds det dubbla av annan köpare.
### I kanten av kvarteret Almen, som överlevde stadsbranden 1865, vill de bygga ett 16 våningar högt och mycket smalt höghus med massor av glas.
### Skutberget är ett friluftsparadis strax utanför staden, uppbyggt av idealister och sedan dess karlstadsbornas smultronställe vid Vänern. Nu vill alla partier utom V låta anlägga en inhägnad Muminvärld på omkring 40 procent av den aktiva ytan. Inträdet blir dyrt och ett antal fritidshusägare på både ö och strand vill de vräka.

… om de nu får som de vill.
Viktor är skeptisk.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson

Friskvård via utökade rattrörelser

Min vän mopedgubben, parkbänkskommentatorn och misslyckade tryckkokarkonstruktören Viktor Root har tänkt på en sak. Det blev en dikt igen till hans samling Sanningar.

Bakgrunden om storebror Karlstad och dess smågrannar hittar du nedan.

Sanningen om friskvården

Förr fanns Karlstads bästa skidspår
i Forshaga
Nu heter stans bästa motionscentral
Kilenegården på Hammarö

Ju större stan blir
desto latare friskvårdspolitik

Måtte di aldrig bli 100 000
Dä’ blir för dyrt

för kranskommunerna.

Viktor Root

 

BAKGRUND: idealister byggde upp en fin motionsanläggning vid Vänerns strand i utkanten av Karlstad. Skutberget. Nu har kommunen sålt delar av den till någon som inte bryr sig och stängt resten, eftersom politikerna inte heller bryr sig. Resultatet blev att motionärer som använt motionscentralen nu strömmar söderut till en anläggning i grannkommunen Hammarö. Precis som de gjort i många år till grannkommunen Forshaga några mil norrut, när de velat åka skidor.

Friskvård via lääängre och lääängre rattrörelser.

Siffran 100 000 som nämns är det mål Karlstads politiker satt upp. Så många invånare vill de ha att bestämma över, för då blir allting bra.

 



PS. Till er som undrat vad gårdagens karta över Spanien med omnejd föreställer: de svarta punkterna och de vita, ofyllda, är bilden av två superkolonier av myror. Ett av myrsamhällena är 600 mil långt, säger forskarna. 600 mil av myror som inte slåss med varandra, vilket de gör med alla andra. DS.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Tre infall när dammsugarn jagar

Jag har upptäckt att det är bättre att dammsuga sent på kvällen än mitt på dagen. Det är inte så mycket damm i rummen då.

***

Det låter inte som nå’n tillfällighet, tänker jag fördomsfullt. Detta att han som 1971 var bäst av oss alla på att rapa högt – nu visar sig älska SD.

Tills jag kommer på vem som var klar tvåa.

***

Jag är fascinerad över alla dessa hundar och katter som bloggar och facebookar i eget namn. Rätt gulligt ärligt talat men samtidigt rejäl ”barnberättelsevarning”, om du fattar.

Kom inte och säg att det är samma sak med mig, bara för att jag förr försörjde mig genom att läsa upp dikter av en mopedgubbe som inte finns. Det är inte alls samma sak.

Han finns.
Jag hör honom inom mig.
Han talar genom min datamaskin.

Just nu håller han på med en dikt om när han konstruerade en tryckkokare som exploderade. Du kommer att tro att den handlar om Amerika.

Det tror han själv.
Där du, där behövde det städas.

I fullt dagsljus.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Sanningen om normaliseringen

När järnrör talar
står tanken stilla
Ingen klok får en
asyl i vädret

Vill vi gå från normal gästfrihet
till normaliserad frihet från gäster?

Nej tack
Där vi bor har ”främmat” alltid betytt
en välkommen gäst

Den kloke finner gärna rum

Viktor Root

img_0884Dikt i september 2016 efter att ha funderat länge och väl på hur den liberal tänker som normaliserar de främlingsfientlige.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Nu är jag trött på det flinande folkföraktet

Vision

Vi hade varit på vernissage om jag minns rätt. Var det inte makarna Broos som ställde ut, kanske Lars Lerin också? Var det inte i Gamla badhuset i Karlstad, innan det fina huset blev bostäder?

Jag hade läst en kort dikt om den färska Palmeutredningen. Den handlade om hur allt som sas i polisförhören genast hamnade i tidningen Expressen. Särskilt förhöret med Lisbeth Palme.

Det var första gången jag läste en dikt som bara fanns i en muntlig version, den var ännu inte nerskriven. Hur vågade jag, med min scenskräck och mitt närminne?

Jag minns inte att den gjorde något större intryck. Varför skulle den ha gjort det? Det var min pseudonym Viktor Root som skrivit den, kommer jag ihåg. Han skriver gärna på dialekt, eftersom han har upptäckt att värmländskan är som gjord för satir. Vårt tungomål får allt att låta så snällt. Först.

Sanningen om förhöret med Lisbeth Palme
– dikt av Viktor Root

Dä står ille te mä världen
Förr varrä polisera
som köpte sej en Expressen. 

(Det står illa till med världen
Förr var det poliserna
som köpte sig en Expressen.)

På den tiden trodde jag fortfarande på en kommande, stormande författarkarriär med regelbundna romaner och bred läsekrets. Hela tiden valde jag fasta jobb, åtminstone på deltid, för filmjölkens skull, men drömmen, drömmen. Så fort vi var lediga stretade vi på, Viktor Root och jag. Då och då kom en beställning på någon intressant skrivarkurs att hålla eller skrift att skriva, inte minst åt facket. Det gillade jag.

Inte kvinnornas EU
Hem från vernissagen i Karlstad fick jag lift med Gun-Britt Karlsson, ena halvan av förläggarparet bakom Heidruns förlag och bokcafé. Jag kände hennes livskamrat Bengt Berg men hade inte träffat Gun-Britt många gånger.

Där, i bilen hem till Forshaga, blev jag motståndare till svenskt EU-medlemskap. När jag klev av vid det som skulle bli busshållplatsen Sisu-gården var saken klar. Allt av feministiska skäl, fast jag inte tänkte på den termen då. Gun-Britt hade pratat med inlevelse om kvinnornas usla ställning inom unionen.

Hon hade rätt. Hon hade rätt om vad den Europeiska unionen var för projekt, över huvud taget.

Flinande folkförakt
Jag tänker ofta på den resan, när jag ser den senaste tidens reaktioner på hur britterna röstade i sin folkomröstning. Med flinande förakt uttalar sig facebookvän efter facebookvän, skribent efter skribent om resultatet, dvs Brexit. Som om de var sårade i sin självkänsla. Hånet studsar tillbaka mot dem själva, men det märker de inte.

I en helt annan debatt, om de fartblinda planerna på en storregion med Värmland, Halland och Västra Götaland, förklarar en tung s-politiker här på trakten att regionfrågan är för komplicerad för vanligt folk att rösta om.

Som om vi inte röstade om mer komplicerade frågor vid varje kommun-, landstings- och riksdagsval?

Omedvetna odemokrater
Odemokraterna formerar sig. De ser sig förstås inte som det. Likafullt är det vad de är, när de fnyser åt det brittiska nejet. Eller när de inte tror att mina grannar och jag är kloka nog att räkna ut huruvida Långflon och Laholm hör hemma i samma lilla fina tajta län.

Demokrati har med närhet att göra, fast det förstår inte odemokrater.

Det har varit så mycket hån, så mycket folkförakt. Desto mindre av respekt och eftertänksam analys. Varför ville britterna gå ur den fina föreningen om den var så fin? Varför har unionen aldrig fått något brett folkligt stöd i medlemsländerna?

Jag har inte följt den brittiska folkomröstningskampanjen närmare. Så mycket ser jag dock, som att alla på nej-sidan inte är mina vänner. Främlingsfientlighet och inskränkt nationalism får du mig aldrig med på. Det hindrar inte att jag tror att det brittiska nejet på sikt är bra för Europa. Vi är fler som borde fundera över hur Europa ska organisera sig i framtiden.

Folkligt svar på överstatligheten
Jag tycker Daniel Strand har en poäng, när han formulerar sin syn. Vänstern behöver en ny vision. Det är på Aftonbladets kultursida jag hittar hans artikel, som jag skriver ut och lägger på nattduksbordet. Sedan dess har jag läst den flera gånger och håller mer och mer med karln.

”Den svenska vänstern står handfallen inför Brexit. Det som borde betraktas som ett folkligt svar på årtionden av påtvingad överstatlighet bemöts nu med skräckslagna reaktioner. Tvärsöver det radikala spektrumet förkastar den svenska vänstern det brittiska folkets beslut.”

Vad som förenar alla dessa vänsterkommentarer, skriver Strand, är en stark oro över nationalismens frammarsch i Europa. Den oron är begriplig och befogad, med tanke på hur Brexitkampanjen såg ut, konstaterar han. Men:

”Nationalisternas och högerpopulisternas framgångsrika kanalisering av det folkliga missnöjet med Europasamarbetet gör inte EU till ett mer önskvärt eller progressivt projekt. Den svenska vänstern, som i årtionden stått för en seriös och trovärdig kritik av EU, har ingen anledning att plötsligt ta på sig ansvaret att försvara eliternas och storföretagens samarbete.”

Sämre arbetsrätt, mindre fackligt inflytande
EU är en överstatlig koloss som inrättades för att utvidga den fria marknaden, skriver han. Dess institutioner arbetar för att inskränka arbetsrätten, underminera fackligt inflytande och tvinga på medlemsländerna drakoniska åtstramningsprogram. Varför skulle den unionen vara en kraft för att skapa ekonomisk rättvisa?

Taggtråd”Hur skulle EU, vars enda demokratiska alibi är ett parlament som uppstod trettio år efter att samarbetet påbörjades, och vars beslutsprocesser omgärdas av sekretessbeläggningar och en skranglig offentlighetsprincip, befrämja det medborgerliga deltagandet?

Hur kan EU, där den ’fria rörlighetens’ yttre gränser inte bara flankeras av rakbladsförsedda murar, utan också förkroppsligas av de 20 000 flyktingar som beräknas ha dött i Medelhavet de senaste tjugo åren, lägga grund för internationell solidaritet?

Och vad har EU-kommissionen gjort för att förhindra Orbáns och Kaszynskis systematiska avdemokratisering av Ungern och Polen? 

Kort sagt: på vilket sätt är EU en institution som främjar vänsterns intressen?

Som ett resultat av vänsterns tynande EU-motstånd – en reträtt som återspeglar dess allmänna oförmåga att formulera ett alternativ till den globaliserade senkapitalismen – har vänstern i allt högre utsträckning tappat kontakten med den folkliga opinionen. Oavsett vad Brexit ’egentligen’ handlade om står en sak klar, nämligen att britternas utträde ger uttryck för ett djupt rotat motstånd mot EU.”

Det motståndet går som en röd tråd genom Europeiska unionens historia, från norrmännens nej på 1970-talet, via massiva gatuprotester på 2000-talet till grekernas nej förra sommaren och nu Brexit.

Ska vi ignorera motståndet?
Den svenska vänstern kan välja att ignorera detta motstånd, skriver Daniel Strand, och i stället stämma in i etablissemangets fördömanden av det brittiska folkets beslut. Eller så kan man släppa sargen och formulera en egen vision av sitt Europa. Ett Europa byggt på demokratiskt deltagande, genuin internationalism och ekonomisk jämlikhet.

”Ett Europa där allmänintresset sätts före marknadens intresse, och där människor utifrån välkomnas i stället för att avhysas.”

Lösningen är inte att klamra sig fast vid korrupta elitinstitutioner. Lösningen är att kämpa för att skapa någonting bättre, tycker Daniel Strand.

Vilken människosynen vill vi ha?
För mig handlar det som vanligt om vilken människosyn vi väljer. Har britterna röstat nej så har de, det förtjänar inget förakt. Har Europas eliter skapat en union för storföretag och marknad men inte för kontinentens folk, då förtjänar den inte vårt stöd.

MorgonhimlenSka det vara så svårt att skapa en egen vision utifrån folkets, både kvinnornas och männens, intressen? Demokrati är inte besvärligt, inte rättvisa, jämlikhet och jämställdhet heller.

Nu har han skrivit en dikt igen, min vän Viktor.

Sanningen om Europas herrar
– dikt av Viktor Root

Dä står ille te mä världen
Förr bekämpa vänstern eliten
Nu kvaler di te elitserien själve

När nôrskera rösta nej
då jubla di
Nu håner di varenda engelsman
långt in på fotbôllsplan

Å vill ta ifrå dôm rösträtten
om di ä fattige
Särskilt om di ä fattige. 

(Det står illa till med världen
Förr bekämpade vänstern eliten
Nu kvalar de till elitserien själva

När norrmännen röstade nej
då jublade de
Nu hånar de varenda engelsman
långt in på fotbollsplanen

Och vill ta ifrån dem rösträtten
om de är fattiga
Särskilt om de är fattiga.)

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Sanningen om jakten på den svenske marginalväljaren

Luossa

En dikt

1.
Nyss ville centerns oturligaste tänkare
att alla skulle gifta sig med många
Exakt lika många som de själva
hade hästar i stallet, höns hemma
och tomtar en trappa upp
Nästan alla

Nyss bestämde socialdemokraterna och miljöpartiet
att om du har leg måste du lämna Danmark
Och tvärtom

Nu – kräver riktigt små folkpartister
mer sex åt de döda

Vem ska annars landets nekrofiler rösta på?

2.
Du kanske tror att jakten på marginalväljare
börjar bli desperat?
Då vet du inte vad som väntar härnäst:

Om en vecka börjar centerungdomen
slåss på allvar
för fri sex med mjölkmaskiner
oavsett fabrikat
Alla spenkoppar är lika mycket värda,
det är en rättvisefråga
Love & Laval – fil the difference

Veckan därpå kräver KD personlig assistent
och vårdnadsbidrag
åt varje robotgräsklippare i hela Lapplandsfjällen
”Fjällen ska falla från deras …vahetterä… ögon”,
säger partiledaren och bläddrar febrilt
efter Apostlagärningarna 9:18
Under tiden sprutar hennes ungdomar dyr champagne
över alla löften som kunna ej brytas
…fast det kunde de visst

Tjohoo.

Viktor Root

Ordförklaringar:
Fil the difference – (mejeristisk anglofil ordlek), the difference betyder skillnaden.
Laval – Gustaf de Laval uppfann bland annat en mjölkmaskin. Åstadkom separation  på de flesta svenska bondgårdar.

Länk: mer om Viktor Root

Sanningen om jobbena

– en dikt

 

”Di kommer hit å tar jobbena
för oss”.
Ӂ inte jobber di,
bare lever på bidrag”.

”Ha ja hört”.

Viktor Root 

 

# Skriven när Viktor lyssnat på dumheter från en som levt i trygghet hela sitt liv. ## Inspirerad av en krönika av Sven L-O Johansson. ### Här är en annan favorit. Klicka och läs – och kom inte och säg att det är invandrarnas fel om servicen blivit sämre. 

Viktor Root har tre egna sidor här på webbplatsen. Vete fangen hur det gick till. Den med dieten är bäst.
Länk: Viktor Root Länk: Sanningen Länk: 24:7-dieten

Mitt slitna gamla 2014

Kontorslandskap

Kontorslandskap i Karlstad sommaren 2014. Någon ställde sin stol mitt i älven.

Det var det bästa av år, det var det sämsta av år. 2014. Två dagar i rad kom vänliga män och tackade för mitt skrivande, krönikor de hade följt till för tio år sedan. En tredje dag fick det främlingsfientliga partiet 12,86 procent av rösterna i riksdagsvalet. Medan jag gick ner tio kilo, satte millennierekord på milen och sprang alla gator i kommunens tätorter flyttade fattigdomen i Europa hit, till entrén utanför vårt Konsum. Det dåliga var inte att tiggarna kom hit, det var att de behöver tigga.

– Förbjud tiggandet… suckade de inskränkta, få.
– Förbjud fattigdomen, svarade folk med inlevelse.

Den här bloggen fyllde tre år och såg sitt tusende inlägg. Nå’t ska en bokstavsvän göra när huset blir tommare och jobbet bara är på 100 procent.

Här är några av inläggen i repris. Börja inte med att läsa dem. Börja med att gå med i facebookgruppen Front mot rasism och fascism. Vi är en bra bit över 16 000 medlemmar numera, det hände också 2014.

Bästa ordet är fortfarande solidaritet.

På allvar
Rött kortDu har inte funderat på att tänka lite själv?
En särskild plats i helvetet
När Charlie Weimers missade förlåtelsen
Antirasistiska FAQ (del 3)
Tal på nationaldagen 2014
Jaså gick det att ta ett ännu dummare beslut…
Landet där de rika drar ifrån

Fröken OPå allvar
Fröken Onödigs torg
Resan hemifrån
Mina händers klassresa

Alfred TennysonPå den sortens allvar
Tanke klockan 06.18 vid fyllda 63
Persbrandt ger oss nästa nyårsklocka
Nu hettar det till

På kylskåp
24:7-dieten (Bry dig inte om att inlägget är från 2013. Ät nu).

December i landets 186:e största tätort

Himmel

 Nytt på sidan Sanningen: nyvalsdikt av Viktor Root.

Tisdag
Gnistrande morgon med blågrön himmel, vit frost i gräset och en asfalt som minns klappret av råbocken jag mötte i trädgården i går kväll. Ett tag var de fyra rådjur i vårt område, är han ensam nu?

Långsamt börjar en varmare färg växa vid horisonten. Jag släpper taget om himlen och går ner för att göra frukost. Fil och müsli, smörgås med halv skinkbit, apelsinjuice, blodtryckstablett, kaffe och ledaren i vår papperstidning. Han tycker att SD först ställer till kaos och sedan försöker smita ut bakvägen.

Blodtrycket i måndags var godkänt, trots att det var första gången med självbetjäning. Vårt landsting har räknat ut att jag ska mäta trycket själv i fortsättningen. Där satt jag i ett sjukrum på vår vårdcentral med apparat och instruktion. Kanske är inte just blodtryckstagning det bästa för ett landsting att outsourca till oroliga själar? Hjärtat klapprar det med.

Nu står råbocken och tittar in på mig i köket och snart vaknar pilfinkarna.
Det blir en bra dag det här. Sju grader kallt och arbetslust.

Onsdag
Rep F
Blåser så soptunnan välter. Är det nå’t bra på tv i kväll? Gärna en stolt Nobelgala på offentlig lokal (jag älskar att se litteraturpristagaren tala) men vore inte den här kvällen ett fint tillfälle att avsätta kungahuset? Strax efter varmrätten.

Tihi.

Strandpojken och underhudsfettet

Strandpojke

Rapport nummer 5 från mitt träningsläger i självbehärskning

Om man tittar riktigt noga så ser man sexpacket. Det sitter bara inte ytterst. Förresten är bilden tagen före påsk, jag är smalare nu… I dag har det blivit dags för en rapport igen från mitt träningsläger i att äta belevat två dagar i veckan. 5:2-dieten, jag? Det hade jag inte trott för ett år sedan.

Jo, det har fungerat. Ibland har jag varit hungrig, de där dagarna med bara 600 kalorier totalt på tallriken, tro inget annat.

Jo, jag har gått ner. Eftersom det är viktig grundforskning min kropp bedriver, så har jag vägt mig mycket tätt, säkert mycket oftare än 5:2-metodens grundare hade tänkt sig. Det har hjälpt. För mig är själva vägningen en ritual som hjälper mig att fortsätta. När entusiasmen var som störst gjorde jag ett handskrivet diagram till och med. Den 2 december i fjol vägde jag 83,3 kilo (ännu mer förra sommaren). I dag pendlar jag mellan 73,3 och 75,3. Det är några kilo under gränsen för övervikt enligt mitt BMI. Det måttet är ingen stor sanning för mig, men någon värdemätare måste jag ha och då får den duga.

Jo, jag fick lov att köpa nya byxor på semestern. Flera par nya byxor. Den här våren och sommaren har jag gått omkring klädd som en mänsklig strut, med jeansen ängsligt hopsnörda av ett bälte med flera nya hål i. Utan den hopsnörningen fick jag ner en mindre grävling förutom mig själv i byxorna. Jag vill inte ha någon grävling där. Magomfånget har minskat drygt tio centimeter, det är antagligen viktigast. Tio kilo och tio centimeter, möcke’ bra.

Jo, jag har tränat också. Löpt eller cyklat minst tre gånger i veckan hela året hittills, utom några enstaka veckor. Löpningen blir ännu roligare med nio-tio mjölklitrar mindre att bära omkring på, det kan jag lova.

Jo, jag har fuskat några gånger. Avslutat en till en början tapper 2-dag med viss förfriskning framför teven och fotbolls-VM, det har hänt. Fast inte många gånger. (Slutet på semestern åt jag samma mat som alla andra i flera veckor).

Vill slippa diabetesen
Nu går jag över till 6:1 och fortsätter ivrigt väga mig om mornarna, nypinkad, för att se om det går att ligga kvar på min målvikt med bara en matsnål dag i veckan. Måndagsmenyn blir den samma som alla mina 2-dagar.

Jag vill inte ärva det ”ålderssocker” som släkten är begåvad med. Dessutom har späkningen varit intressant. Det går alldeles utmärkt att leva sitt liv utan att vara tvärmätt tre till fem gånger om dagen. Ganska utmärkt i varje fall. Därför kommer här ett ärligt råd, eftersom jag hört att sanningen är grundforskarens bäste vän:

Ring inte mig på måndagseftermiddagarna. Inte om du har något besvärligt att komma med. Mitt humör har uppförsbacke då.

De tidigare rapporterna
StrandpojkeTräningsläger i självbehärskning (del 1)
Träningsläger i självbehärskning (del 2)
Träningsläger i självbehärskning (del 3)
Träningsläger i självbehärskning (del 4)

Viktor Roots alternativ: 24:7-dieten