Medborgarguider mot teknikklyftan

Den här frågan ligger mig varmt om hjärtat. Modern teknik är bra. Internet, swish, mobilappar. Men alla behärskar inte de nya verktygen. Är medborgarguider lösningen?

Lars Mejern Larsson (S) tar upp teknikklyftan i en skriftlig fråga i riksdagen till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke. Såhär lyder hans fråga:

Medborgarguider

Skriftlig fråga 2017/18:1170, Lars Mejern Larsson (S) till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) 

För en tid sedan träffade jag tio pensionärer i Karlstad, diskussionsgruppen Dispyterna. De träffas varje måndag förmiddag för att prata politik. Tio moderna människor med e-postadress och bankkort.

Men – de är samtidigt bekymrade över den växande informationsklyftan i Sverige. Minst 800 000 svenskar behöver information på lättläst svenska, och mångdubbelt fler känner sig osäkra när det gäller modern teknik. Hur fyller man i en platsansökan på Arbetsförmedlingen? Hur swishar man? Hur skaffar man mobilt bank-id? Hur förnyar man sitt recept? Hur läser man mer på webben om man inte har en smartphone eller bara vet hur man ringer med den? Hur hjärtröstar man på Mello? Hur skaffar man en app? Hur kan man facetajma eller skajpa med sina barnbarn? Hur fyller man i en digital blankett för färdtjänstansökan, förskoleplats eller modersmålsundervisning?

Många är utmaningarna när samhället blir alltmer digitalt. Politiken måste se till att alla kan delta på lika villkor i en demokrati. Ett alternativ för att uppnå detta skulle kunna vara särskilda medborgarguider i varje kommun och på varje större myndighetskontor. Dessa kan bland annat finnas på våra folkbibliotek, med uppgiften att hjälpa till rent praktiskt på it-området och att utbilda den som behöver lära sig mer. När många ställs utanför information och delaktighet i samhället är det ett viktigt demokratiproblem som behöver åtgärdas.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att hjälpa den miljon svenskar eller fler som behöver utbildning och praktiskt stöd med den moderna tekniken för att kunna delta på lika villkor i det demokratiska samhället?

Länk till frågan: Medborgarguider

Bra, Mejern! Klyftor är till för att överbryggas. Det har alltid varit arbetarrörelsens uppgift.

### Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja om jag är med i diskussionsgruppen Dispyterna. Vi som inspirerat Mejern till frågan.
### Men ändå. 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Hon hade inte velat störa

I slutet av 1980-talet jobbade jag på SOS-centralen i Karlstad. En sak vi lärde oss snabbt var att när det ringde från centrala Karlstad på larmnumret 90 000 var det inte säkert att det krävdes blåljus. Men om det ringde från Likenäs, då var det bråttom.

Våra glesbygdsbor var vana att klara sig själva och inte larma i första taget.

Vi tog emot felanmälan av strömmen också på jourtid (på andra nummer). Det var samma sak där. Landsbygdens folk tog saken med viss ro. Utom de som hade hönserier. De ringde alltid och undrade om strömavbrottet skulle bli långvarigt så de var tvungna att köra igång sina reservkraftverk. Vi förstod varför.

Strömlös i tre dagar
En gång ringde en gammal tant långt bortifrån skogen. ”Hej, jag undrar hur det går med strömmen?”. Då hade hon varit utan el i tre dagar. Felet var känt av både oss och elleverantören sedan länge – och lagat. Det var bara det att hon bodde längst ut på linjen och där var det fortfarande fel.

Hon hade inte velat störa de första dagarna, fast det var mitt i vintern och tjugo grader kallt. ”Nej, jag har ju både ved och stearinljus”.

### Långläsning:
Boken om de fem härskarteknikerna och 50 motstrategierna

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Den gamle och humörfigurerna

Telefonören ringer. Han har haft internet länge, det vet jag ju. Utvändigt ser hans gamla torp borta på skogen ut som det 1800-talshus det är, men inuti, inuti!

Där, i ett låst rum bakom köket, har han surfat sedan html-tekniken slog igenom på allvar 1994, gnetat med Webcrawler, Altavista och Yahoo långt innan Google fanns, lärt sig använda Drupal och WordPress, börjat mejla, facebooka och retweeta. Hört gamla tiders modem sjunga och småningom efterträdas av en tyst vit burk med grön lampa.

I fjol hade 56 procent av de svenskar som är 76 år och äldre internet hemma. Sådana siffror skrattar han åt.

– Det fanns dom som inte hade tv 1963 också, säger Telefonören. I dag har dom det.
– Varför är du så hemlig med ditt surfande?
– Nja, du vet, en annan vill ju verka lite mer hembygdsgårdstypen. Där är det vadmal och släktforskning som gäller.
– Jamen släktforskarna bor ju på nätet nuförtiden? Särskilt sedan Riksarkivet släppte 100 miljoner digitala filer gratis.
– Det är inte därför jag ringer. Berätta inte vad jag heter på Facebook nu bara eller på min hemsida.
– Webbplats heter det.
– Vet jag väl men det är det ju ingen som säger.

Första skamliga reklamen
Telefonören har följt nätet sedan det var en liten långrev bara och knappt det. Då när det faktiskt hade varit fysiskt möjligt för honom att besöka alla sidor på webben. Då, i april 1994, när det blev ett himmelens liv, första gången någon fick för sig att använda det rena etiska internet till reklamspam i stor skala. Den gången brakade servrarna ihop och en liten advokatbyrå i Nordamerika blev utskämd.

Vad vill farbror, säger jag, för klockan går och jag har inte ätit frukost än.
– Vi hade fel, svarar han.
– Absolut. Det har du ofta. Fast på vilken punkt menar du i dag?
– Nu ska du inte vara nosig, unge man. Då får du inte följa med på tjäderspel.
– Till saken. Jag står med ett filpaket i näven.
– Vi trodde på nå’t som kallades netiquette, vi trodde det skulle gå att hålla sig till den. Vet du att jag hade en lång lista med så’na regler uppsatta på väggen bakom min datamaskin?

1. Tänk efter innan du gör inlägg
2. Undvik VERSALER, som kan uppfattas som att du skriker
3. Undvik personangrepp, var saklig, behåll lugnet och använd gärna humörfigurer
4. Dela upp långa texter
5. Skriv tydliga ämnesrubriker
6. Kontrollera först tidigare ställda frågor och svar, exempelvis i en FAQ
7. Skicka inte privata meddelanden till e-postlistor
8. Bifoga inte för tunga filer
9. Kolla att länkarna fungerar
10. Släng kedjebrev i pappersko…

– Tack tack, det räcker. Jag trodde också länge att det där skulle fungera. Vad sa du, sa du? Humörfigurer?

### Så gott som alla i Sverige hade tillgång till internet i sitt hem 2017. Det vanligaste sättet att använda internet dagligen var dock via mobiltelefonen.
### Användningen av Facebook fortsätter att öka. 74 procent av internetanvändarna använde någon gång Facebook och 53 procent gjorde det dagligen.
### 56 procent av de som var 76 år eller äldre använde internet.

Källa: rapporten Svenskarna och internet 2017.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Flytta skärpan till snögen

Träningen går vidare. Nu har jag börjat läsa bruksanvisningen för kameran. Objektivet känns långt som ett träningspass på Ullevi i dis – och det är bra.

Det gäller att se, först och främst gäller det att se. Stadgan kommer, skärpan kommer, snart har vi sytt oss en rispåse med. Men blicken, den börjar det med.

Jaså, döljer det sig en naturens egen fröfågel i behållaren av fågelfrö? Jaså fastnar det fruset vatten på kättingen ner i vattentunnan? Har vi treglasfönster, syns det? Kan ett fruset buskage i kanten av ängen bli som en hel tapet?

Blicken. Ljuset. Träna på.
Flytta skärpan från häcken till snögen.

Och vila.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Vindfällesafari med stativskruvning

Jag måste börja träna på att se. Oskärpa är lätt. Istapp mot ljus bakgrund kan gå. Men mulenhet? Grått ljus utan djur? Jag hänger kameran med nya långa objektivet på axeln och går 200 meter till en skog.

Målet: tre bilder som jag inte vill radera direkt.
Himlen är grå, snön blågrå, det är grå eftermiddag i mars.

Gubb-kursen
Du följer just nu en direktsändning i programmet Gubbe Funderar På Att Lära Sig Bätterkameran Lite Bättre. Vi har en dyrare kamera än mobilkamerorna i familjen, visst. Den har vi haft några år men mest använt till (några få) familjefoton. Oftast gör jag som alla andra familjefotande fäder år 2018. Fotar med mobilen.

Det kan bli rätt bra bilder det med. Jag vet folk som gjort både bok och fotoutställning av sina mobilfoton.

Nu går jag ut på trappan med dyrkameran i näven, provavfyrar mot fotsteg bort till garageuppfart, mot snöhög bredvid elhus, mot nordamerikansk bilbak ett par hus söderut samt mot rådjursspår i ljusmjuk snö. Det är som om ingenting hade kontur.

Kall om handen
Självinstruktionskursen går vidare. Jag börjar bli bättre och bättre på att skruva dit nya enbensstativet, objektivlåset sitter som en smäck och auto- och manuella fokuset fungerar flinkare och flinkare för fingrarna. Vantarna har åkt av och jag fryser om vänsternäven som håller kameran.

Med tungan i höger mungipa försöker jag ställa in skärpan på en buske bredvid den mjuka konturlösa stigen, på barren på en grangren som vinden krånglar med, på ett rufsigt vindfälle och på allt möjligt annat som bor i en tätortsnära skog.

Ljuset? Det är tänkt för porträtt i dag.
Klick klick klick. I dag har jag lärt mig lite mer. Skôj!

## Bäst är jag på att hala upp stativet.
## Där är jag skarp.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Tror ni på det självur?

Jag drömmer mardrömmar. I vaket tillstånd händer det. Hon som jag älskar vill åka till Island för den ön har hon läst om.

Så långt är jag med på saken.

Det var när hon skaffade Broschyren som fjärilarna började fladdra där fjärilar inte ska bo. Hon visade mig sidan 24. Den handlar om ridturer.

Nu är jag visserligen en äventyrlig människa. En gång blev jag arg på ett bussbolag och gick hem från Karlstad. 24 kilometer i kortärmad vit skjorta och attachéväska. En annan gång gick jag ut i skogen och fastade i tre dagar. Det var 1966.

Men sidan 24 innebär problem. ”Hembygdsturen tar dig över ängar, lavafält och små åar.” Redan den meningen får upp mig i mental försvarsställning. Det vet en väl hur ett lavafält ser ut i dimma och motvind, särskilt vid plötslig närkontakt från hög höjd.

Vid magplask mot lavafält är varje häst hög höjd.

Nu hittar ögat en ännu värre mening: ”De fina stigarna ger goda möjligheter till att prova på gångarten tölt.”

Jamen ser du inte vad det står? Tölt är islandshästens prydligaste gångart har jag hört. Mjuk som dimman över Häcklefjäll. Men vad är det då tänkt att hästen ska ha gjort med mig i-n-n-a-n han provar tölt på tönten han bär på?

Ryssgaloppchock?

Hur får en sådan som jag stopp på en löddrig islandshäst som springer sprint över nygjorda lavafält och smärre åar med utsikt över vulkaner? Vad säger man?

”Stoppur hästur”? ”Slutur kuttur”?

Jag har ångest.

### Sista meningen är riktigt insmickrande:
### ”Efter ridturen bjuds vi på kaffe och något hembakat.”
### Jojo. Tror ni på det självur?

Utan fraktur?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När en räknar timmar

Fredag, två grader minus, väntar besök. Letar i Nors kyrkböcker, vill veta när morfars farfars far bodde på Storliden utanför Edsvalla. 1791-1798, check, 1799-1805, check, 1804-1810, check, 1811-1815, då är familjen borta. Tittar på gulsparvar, de äter på marken som vanligt. Sätter rekord i Sudokun i mobilen. Sorterar tvätt, plockar med disken.

En och en halv grad kallt, väntar besök. Går ut på verandan, vallar skidorna som står där. Det ska alltid stå ett par skidor på bron i februari. Violett Swix, hur gammal är den burken? 80-tal? Borde ha annan valla när duggregnet som kom i går kväll har frusit men detta får duga. Jag ska inte vinna några olympiska lekar.

Tar mina 25 år gamla Peltonen i näven och går till ängen. Kommunen har gallrat vår dunge, mångfalden ligger i högar. Här kommer björkstammar att lysa i vår men jag sörjer snåren med röda bär.

En grad kallt, spänner på mig skidorna.

Väntar besök.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Mellansvensk istappssafari

Innan senaste tövädret kom ägnade jag en stund åt att lära känna julklappsobjektivet. En istappssafari inifrån egna arbetsrummet och från garageväggen.

Tacka vet jag årstider, tacka vet jag vatten i alla dess skepnader.
Objektivhanteringen och det enbenta stativet får jag jobba vidare med. Molntäcket får jag också försöka skingra 😉

Trivs.



### Konstaterar att ordet ”tövädret” slutar exakt som det värmländskaste av ord.
### När detta skrivs förstår jag tanken bakom.
### Språket är som naturen. Det avskyr tomrum.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson 

Varför gör jag inte detta jämt?

Tolvåringen i mig skulle ha skämts. Men nu är det gjort. Nypremiär. Varför gör jag inte detta jämt?

Föret och spåret är rena drömmen när vi glider nerför första backen efter bron över riksvägen. Det är tisdag, tre grader kallt och varenda gran bär vit kjol. Då ser jag honom, bromsar in och ropar på kamraten. En älgtjur ligger och vilar ute på gärdet bredvid oss. När jag ropat ett par gånger till vännen som åker före reser sig tjuren och skakar av sig snön. Då ser jag att det är en älgko också bredvid diket. I behärskad älgtakt travar de västerut mot skogen. Stannar då och då och studerar oss. Vi ser farliga ut. De vet inte att vi är fredligast i två kyrksocknar.

Det är en sådan dag. Drömföre, säkert det bästa jag upplevt under mitt andra millennium.

Därför skäms tolvåringen i mig. Han som tränade och tävlade så mycket och stod med näsan mot rutan mest varenda kväll från november och framåt. ”Ska vi få nån snö?”.

En gåva
Få. Snö är en gåva. Granar ska ha bullig kjol såhär års. Milbanor ska vara uppkörda så här års. Nu är milen det. Uppkörd. Spårmakarna har gjort ett perfekt jobb, fästvallan är exakt och glidet bättre ändå. Drömtur.

Ändå är det flera år sedan jag stod på mina Peltonen. ”Pelle Peltonen” kallar kamraten mig.

Jag borde göra detta oftare. Det är en sådan lycka att sträcka ut i vita spår, en sådan glädje när varje bentag fäster och stavarna vill framåt med lust och liv.

Ännu bättre än snöpuls
Asch, nu slutar jag skämmas. Jag är ju ute nu. Det är skoj att springa i decimetertjock snö men att åka skidor på 30 centimeter vitt pålägg på landskapet är ännu bättre.

Jag frustar av åklust varje gång kamraten stannar och vill prata. Det som vi trots allt är bättre på än att åka skidor.

Nu glider vi igen. Plogar försiktigt i den långa utförslöpan, eftersom vi inte vet hur fort det ska gå längst ner just i dag med blanka spår på natursnö. Rycker kraftfullt som den värsta Juha Mieto uppför en och annan slakmota. Stannar med trötta armar mitt i första mördarbacken. Det är ingen träningsrunda vi är ute på, det är veckans gubbpromenad, visserligen med skidor på fötterna.

Nu pratar vi igen. ”Har du tänkt på att …”.

Samma ord i mejlen
I mejlen till den tredje kamraten, han som inte kunde vara med i dag, använder vi samma ord, båda två:

Lycka.

Sista biten hem från friluftsgården genar vi genom skogen mellan mjuka tuvor, lurviga granar och nedtyngda björkar. Min skog är festklädd, det står ”januari” på terränglådan.

Lycka.

Vit fin 30 centimeters lycka.

 

Stilla glidtur på drömunderlaget.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Mysigt, gulligt, upproriskt

När det är 50 år sedan årtalet 1968 ska du passa på och fylla 67. Samtidigt. Då betyder det att du var 17 år det berömda året och kan ge besked, ty du var med.

Då ska inga spolingar komma här och tala om hur det var. Svaret är att det var mysigt och gulligt och att vi gnuggade rubriker och diggade upproret. Varje uppror.

Diggade.
Gnuggade.

Dessutom slet vi våra blåjeans själva. Folk gjorde det på den tiden och bar mockaboots.

Mysigt.
Det är rätt att gnugga uppror.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)