Torsdag lunch. Kommer hem från skogen, sitter och läser tidningen, dricker dagens kaffekopp nummet 3,5, går upp och sätter mig med datorn i knät och börjar titta på orientering. Långdistans.
Jag råkar ha löparklockan på armen. När kroppen börjar kännas konstig ser jag att min vilopuls plötsligt är 136.
Jäspalt! Så spännande är inte herrloppet. Det måste vara återfall i hjärtflimret. Var det 20 år sen sist? Då, när de elkonverterade lilla hjärtat.
Efter någon timme ringer jag 1177 och får bra råd. – Inga bröstsmärtor? – Nej. – Äter du blodförtunnande? – Ja.
Fredag morgon. Inte lika hög puls men hög – ringer vårdcentralens svarare – knappar in personnumret – de ringer upp och intervjuar mig – jag får tid direkt till EKG och blodtryckskoll – trevlig sjuksköterska skickar mig vidare till trevlig läkare – ny intervju – hon skriver recept på betablockerare och remiss till kardiolog – när jag kommer till bilen plingar mobilen – jag har ett recept att hämta ut på apoteket – går dit – trevlig apotekare ger mig nya medicinen och påminner om att jag har 25 procents rabatt på flera av mina andra mediciner – köper – går hem och tar nya pillret – vilopulsen sjunker till normala 55.
Klapp klapp klapp. En del dagar älskar jag svensk sjukvård nåt alldeles särskilt extra mycket.
En del dagar blir den här skrivaren särskilt glad. Lite stolt också. Som när senaste numret av Wermlandiana landar i lådan.
Först hittar jag ett fint och välskrivet reportage om mitt boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. Sedan en inkännande och vänlig recension av boken jag släppte.
Stort och uppriktigt tack, Ulla Walldén som skrev och fotograferade från Deje och Peter Olausson som recenserade. Det sitter en lycklig man framför en braskamin i Forshaga och stuvar bokstäver just nu. Ni gav mig fortsatt skrivklåda ett bra tag till, vänner.
### Gå med i Föreningen Värmlandslitteratur. Då får du tidskriften Wermlandiana. ### Den enda som recenserar det mesta med värmlandsanknytning som ges ut.
Just det, jag har två recensioner med själv i senaste numret också. Jag har läst Peter Kadhammars spänningsroman Knäcka ägg och Mårten Linds Granarnas tid – drömmen om den otämjda skogen. Båda böckerna är läsvärda.
Sveriges ärligaste politiker? Eller blir det räfst och rättarting efter den kommentaren nu i lokala Karlstadpartiet Livskvalitet som tycks åka ur kommunfullmäktige?
Läs vad deras ordförande Kjell-Arne Kolthoff sa till media mitt i valnattens dystra stund:
För kännedom är det val i morgon. För kännedom har jag varit optimist hela mitt liv och tänker fortsätta vara det. Frihet, jämlikhet, rättvisa, humor, solidaritet … ja du vet.
För kännedom tycker jag Hellström Street Art uttrycker precis den känsla jag har i bröstet så här lördagen innan. Titta på bilden. Då ska jag ändå till tandläkarn i dag.
Mindre tandsten åt folket! Se där en paroll för en som älskar när vi tar hand om varandra i mitt Sverige.
### Varför jag röstar på Vänsterpartiet? ### Får man citera en vän som gjorde likadant? ### ”Enkelt. Jag har ju alltid varit socialdemokrat.”
– Jag svarar inte när det ringer från ett främmande nummer, säger den ene. – Jag bara lägger på när det är folk jag inte känner, säger den andre.
Det hände sig att jag blev uppringd av en mumlande röst som ville komma in här hemma och stamspola. Jag tackade nej och berättade om saken i tidning och sociala medier. Folk höll med och muttrade åt den onödiga åtgärden firman försökte pracka på många av oss. Inget konstigt med det.
Det som fått mig att fundera är den andra kommentaren från vissa. – Enkelt. Svara inte.
Det paradoxala är alltså att vi blivit ett folk med bärbar telefon. Vart vi än går har vi en lur i fickan. Men vi vill inte tala med några främmande. Många vill inte det.
Händitt, som de säger i Munkfors.
### Just när jag skrivit detta ringer det från ett nummer min telefon inte känner igen. ### Folktandvården nere på byn. ### De har en tid åt mig.
På lördag den 19 september klockan 12 är vi i Värmländska Författarsällskapet med och arrangerar ett möte med Sofie Axelsson Medin och Joakim Medin. Plats: kyrksalen, Tingvallakyrkan, Karlstad.
Kom om du kan!
Deras nya bok heter Fängslad av Erdogan. Underrubrik: Journalistik och kärleksbrev bakom turkiskt galler.
Frihet för media borde stå på dagordningen varje dag som världen nu ser ut.
Telefonen ringer. En okoncentrerad röst säger något otydligt om min gata och att han vill komma in till mig och ”mummel”spola.
– Vad sa du att du vill spola sa du? – Stammarna, svarar han.
Jag tackar nej.
Precis när jag lägger på luren minns jag tipset från min nya bok. Det här som jag skrev för att hjälpa alla andra som blir uppringda av oönskade försäljare. Lycka till!
Tipset ur boken:
SÅ BLIR DU AV MED EN OÖNSKAD TELEFONFÖRSÄLJARE
Nyss berättade jag hur vi ska få vettiga elpriser. Här kommer ett annat viktigt tips: Så blir du av med en oönskad telefonförsäljare.
Du vet hur det är. Just när du ska äta lunch, kyssa din älskling, få din tupplur, börja läsa bokcirkelboken eller provköra nya elbilen: då händer det.
Telefonen ringer.När du då svarar är det en hurtig jäkel i luren: – Hej! Jag heter Christian. Hur mår du?
För det mesta brukar du då svara att du mår bra men att du inte vill köpa någonting, hej då. Någon gång trycker du bara bort honom. Klick. Han har inte med ditt hälsotillstånd att göra.
Problemet är att i båda fallen ringer han snart igen.
Plågsamt utförligt Så här gör du för att inte Christian ska ringa någon mer gång. Han har nämligen en blotta i sitt försvar. Det är den där frågan han ställer. ”Hur mår du?”.
Du måste svara på den frågan. Du måste svara utförligt. Plågsamt utförligt.
Berätta, berätta, berätta Nu ringer Christian igen, hurtig, just som du håller på och rensar avloppet till tvättstället i badrummet. – Hej jag heter Christian. Hur mår du?
Kom ihåg att det är nu det gäller. Det är nu du ska svara väääääldigt utförligt, utan att bry dig ett dugg om hur han försöker bryta sig in i samtalet. Du hör honom inte utan bara mal på. Berättar, berättar och berättar.
– Jo du vet, det är hälsenan. Vänster hälsena, inte höger. Alltid när jag vaknar, jag vaknade tidigt i morse, halv sex faktiskt fast jag inte måste, alltid när jag ligger där och läser tidningen i mobilen nyvaken så känns det bra i benen och då tror jag, nu blir det bra tror jag, nu är det bra, och fortfarande när jag sätter mig upp är det bra, ingen smärta eller så, tänk att det är en kvinna i Kristinehamn som anmält sin chef, kommunchefen, och vet du att det går 69 industriarbetare på en topp-vd, lönemässigt alltså, jag tror det var 69, ska det va så, ska det va så? Då ställer jag mig upp och då brukar jag släta till sängkläderna men i dag gjorde jag inte det men morgonrocken tog jag på mig, den blå, jag tycker den är bäst när det är lite kallt i sovrummet på morgonen, jäklar vicka elpriser vi har fått, och vi som exporterar, vi har ju överskott på el, ett par yllesockor brukar jag välja också, gärna dom där nya som min fru har stickat, dom är så personliga, ja sen sätter jag på mig glasögonen, dom ligger på byrån, närmast mig ligger dom, på min sida, min fru brukar lägga hårborsten där ibland, då kan det hända att jag skramlar i mörkret men det försöker jag undvika, jag vill ju inte väcka henne, sa jag att hälen brukar kännas lite när jag börjar gå nerför trappan? Det gjorde den i morse men mycket bättre än i går efter långpasset. Jag sprang till Skived och tillbaka och runt elljusspåret där. Och förbi nya bygget av hyreshus vid Åsmyren, det ser ut att bli fint vid älven men det är synd på skogen, så många som brukade promenera där, 15 kilometer sprang jag, du vet vid min ålder är det långt, på morgonen när jag vaknar tidigt brukar jag ta en förfrukost, en kopp kaffe och en smörgås utan smör med bara kaviar på, det är så trevligt när det är mörkt ute att sitta i en halvmörk kåk och smutta på en kopp kaffe och planera dagen, i dag ska jag rensa avloppet tänkte jag, det är kul, du vet, man fäller hår och då…
Sista gången han ringde Så där fortsätter du sedan att beskriva din dag och ditt hälsotillstånd. Men kom ihåg: du får ABSOLUT inte släppa in Christian i samtalet. Han brukar försöka kommentera morgonrocken eller sockorna eller kaffekoppen men du får ALDRIG ge honom chansen.
En gång var det en försäljare som hängde med så länge i min berättelse att jag kom ikapp hela min dag och kom till nuet. Då fick jag referera resten av dagen i direktsändning.
Tack, tidig arbetarrörelse. Tack liberaler (den gången). Tack Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Else Kleen, Ellen Key, Kata Dahlström, Fredrik Theodor Borg, Karl Staaf, Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielsson, Verner von Heidenstam, August Strindberg, Gerda Hellberg, Mauritz Hellberg. Och morfar. Och alla ni andra.
Om drygt en vecka går vi och röstar. Vi får. Det är er förtjänst, fina rösträttskämpar.
