Normalt tar jag inte in annonser på Svenssons släng. Inte ens gratisannonser. Du vet varför. Men den här var så viktig att jag var beredd att göra ett undantag. Vi måste alla försöka låta bli att glömma bort Sveriges säkerhet. Även den slarvigaste av oss.
Varför är det så roligt att springa? Det funderar jag mer och mer på, ju äldre mina ben blir.
Visst, en gång i tiden räddade löpningen förmodligen livet på oss. Den och sammanhållningen. Sprang ifrån lejon och tigrar gjorde vi ju inte men däremot kom vi i kapp en och annan hjort om de uthålligaste av oss hade fri sikt länge nog.
Jag tror vi är skapta för att röra på oss. Gå långt, gå snabbt och ibland springa. Allra helst såpass intensivt att kroppen börjar producera trivsel, endorfiner och eftertänksamhet.
Bra eftertänkarställen Jag tänker så bra när jag kommer till nedförsbacken bortanför skidåkarbron vid vår friluftsgård, ungefär. Tänker ännu bättre när jag når krönet på backarna ovanför Haget.
I dag tänker jag på hur jag fått se röd glada för första gången i Sverige i år. Vid tre olika lokaler dessutom.
Jag tänker på två djupingar jag pratade med härom dagen.
Jag tänker på en lång text som en vän funderar på att be mig skriva. Få se nu, om jag börjar essän med en fråga. Sedan svarar jag länge på frågan. Sida upp och sida ner, fakta, personliga noteringar och historier.
Nu. Nu är det uppförsbacke igen. Spring kropp, klockan går. Du blir inte yngre.
Spring. Tänk.
Söndag 11 juli 2026. Backen innan högsta punkten på femman vid Sisugården, Forshaga. Sol och 25 grader varmt i skuggan.
### Det är vackert med konfirmationer. Den här gången är vårt barnbarn Arvid en av de unga i vit kåpa där framme.
### På min tid skulle ingen ung ledare vågat höja en skylt i kyrkan med texten ”Applåder!”. Vi ler och applåderar villigt.
### Jag är fortfarande fascinerad över att främmande damer från södra Värmland och ner till norra Halland spontant ropar ”Bra kämpat!” åt mig när jag springer uppför backe. Hur har de samordnat det ordvalet?
### Allsången i Åbybergsparken i Mölndal blev succé i år igen.
Jag är stolt över våra barn. Allihop. Jag är stolt över våra barnbarn med. Allihop. Till exempel Ludvig, 19, när han står med mikrofonen i hand och får oss alla att sjunga om kappsegling och egen måne. Eller när han själv river av ”Under en filt i Madrid” så applåderna dånar.
Till sin hjälp med att leda allsången har han även i år musikalartisten Elin Ljungberg från Hagfors. I höst medverkar hon i Säffleoperans uppsättning av Änglagård. Efter att vi hört henne sjunga säger jag bara: – Åk dit.
Karlstads stadslopp i går. Löparen i (blöt) röd snusnäsduk är bloggar’n själv.
Jag är en vit man. Inte skinnet, det är grisskärt. Nej jag tänker på fållan. Med den tanken på hjärnan strävar jag Tingvallabron fram. Bron går över Klarälven och i ena änden på bron står eliten och till den andra ska jag.
Vit fålla. Den som är till för oss som springer långsammare än de rätt så långsamma. I samma fålla ska även de flockas som tänker gå. Vissa med stavar, andra med rullator påstår inbjudan.
Det må vara hur det vill med den saken, nu hittar jag henne i varje fall. Fållan längst bak, för oss som bara har vitt på nummerlappen, ingen färgglad plupp.
Karins förtjänst Plötsligt får jag se Karin Smedh i vimlet. Instruktören på vårt gym, Hälsokällan i Deje, som gjorde träningsprogrammet åt mig i november när jag behövde stärka mina benmuskler inför Karlstads stadslopp.
Karin får en kram. Jag vet hur mycket träningen vid gymmet har gjort för att kvällens lopp ska bli en njutning, inte trött klagan.
En sak för de nyfrälsta Uppvärmning är för nyfrälsta tänker jag när folk runt omkring mig börjar härma rörelser till musik. Själv tänker jag mig het, det har fungerat förr, med eller utan musik. Nå, jag hänger väl med lite pliktskyldigast då.
Tiden går långsamt när man väntar på startskott. Nu håller de tal också. Tiden går… PANG! Plötsligt är vi i gång. Jag har minst 200 meter till startlinjen, bron är lång men man får inte ge tappt.
Där vid strecket tänker jag trycka igång klockan.
Inte som hans fest En gång berättade en kamrat hemma i klubben hur det var att komma för sent till en fest: – Då tar en i som katten för å komme ikapp. Sen kommer en ikapp. … Sen går en ôm.
Så blir det inte denna afton längs Karlstads gator. Jag banar mig visserligen fram förbi några med snabb plupp på nummerlappen men särskilt fort går det inte i trängseln. Nå, det släpper snart och vi kan sträcka ut.
Det är en så rolig kväll. Hela tiden står bekanta och obekanta på trottoarerna och hejar. Vilket genidrag det var av IF Göta att sätta ut våra förnamn på nummerlapparna. Överallt hör jag ”Heja Sven-Ove!” från folk jag inte känner.
– Bra kämpat! ropar funktionärerna medan Karlstads asfalt och gatsten rullar förbi under våra fötter. Då och då kommer någon och springer förbi, någon gång springer jag själv förbi en löpare.
En mugg i nacken Vid Drottninggatan springer vi vänster tre gånger under tävlingen, ty banan är så lagd. Garmin-klockan på armen visar rent optimistiska tider de första kilometerna. Vid den fjärde kilometerskylten ropar jag glatt: – SEX KVAR! Den nedräkningen gör jag sedan vid varje kilometerskylt jag ser.
Vätskekontrollen vid fem kilometer fungerar exemplariskt fast jag kommer i den sista tredjedelen av loppets 3 000 deltagare. Snabbt en mugg vatten i kepsen och nacken, därefter en i näven att dricka. Kallt friskt vatten, gôtt! Det är ändå full sula på solen och 26 grader varmt fast klockan är sju på kvällen.
Sakta defilerar Karlstad förbi mina ögon medan benen möjlar på. Östra Torggatan, Frödingparken, Haga, Gubbholmen, Sandgrundsbron, Löfbergsskrapan, Kanikenäset, Orrholmen, Viken. I nya Vikenpassagen ropar jag så det ekar i tunneln under järnvägen, för det har jag lovat mig själv att göra.
Ropar till publiken Vi är några stycken som springer om varandra då och då, som om vi sprang lagtempo. Ibland klappar jag åt publiken eller ropar åt dem:
– HAR NI SKÔJ? – Ja. – DÄ HAR VI MÄ!
Kroppen känns bra hela tiden även om jag inte är snabb. Regelbunden löpträning har gjort nytta och all styrketräning på gymmet har gjort underverk med gubben. För mig är jag snabb.
Trea i SM? Efter att ha gått i mål, fått medalj och tappat bort fru, dotter och svärson en stund sätter jag mig på en bänk i Museiparken och klickar fram resultatet på nätet. Inte i elitklassen men klassen herrar 75.
Nu heter det ju faktiskt SM-milen, även om det bara var eliten som sprang om SM. Man kanske skulle… Suck, fyra i klassen, det var synd. Då får jag se att trean är norrman. Jag är alltså trea i landet. Kära dator, hur ska jag nu göra? Kan jag säga till hela världen att i går blev jag trea i SM? Bronsch.
Min bärbara dator tiger. När jag som bäst behöver honom, då tiger han.
Ett fint lopp IF Göta! Välordnat, snabb bana, varenda arrangör trevlig, kul att få springa genom nya Vikenpassagen. Gôtt att pricka tiden jag hade hoppats nå i bästa fall.
Jag kommer tillbaka!
### Det värmländska ordet mölja finns inte i Knut Warmlands värmländska ordbok på nätet. ### När jag själv använder det som verb här betyder det att envist tugga på i en långsam lunk. Så som vissa envisa 75-åriga gubbar plägar göra när andan faller på. ### I går föll den på.
Trivs.
Bloggaren går i mål och sätter tungan rätt i mun för att stoppa klockan.
Har du varit med och sprungit några lopp i ditt liv så vet du hur det brukar låta dygnen, timmarna, minuterna före start. – Jag är så dåligt tränad. – Räkna inte med mig. – Jag är glad om jag orkar runt.
Sedan går startskottet och då är varenda jäkel topptränad, särskilt första kilometern.
Vad säger du nu då?!! Amatörer! säger jag. Själv har jag gått och blivit 75, det blir ingen människa starkare av och dessutom är det 25 år sedan förra landsvägsloppet. Hur gör man, har de chips på nummerlappen nu för tiden? Hur går målgången till? Är det upprop i förväg?
Jag har haft en treårig knäskada och sedan sista Göta-Joggen fick jag dessutom lov att vila i åtta år på grund av diskbråck i nacken och för ett tag sedan måste jag äta cancermedicin i flera år. Den räddade mitt liv men bröt ner muskler ännu mer än vad åldern gör. Jag säger bara: fatigue… Vänta, glöm inte björk och gräs. Jag har ju haft besvär med pollen också, de senaste två åren.
Vad säger du nu då, spoling? Inte har jag hunnit träna heller, nämnde jag det?
Varför väntade vi 55 år med att komma tillbaka till Gotland?
Sonja Åkessons Gotland. Krut- & Pappershandeln i Hemse, stengärdsgårdarna, väderkvarnarna, ringmuren runt Visby, Hoburgsgubben.
På Gotlands Museum såg vi inte bara en fin utställning om Sonja Åkesson. Vi såg bildstenar också. Den från 1000-talet med runorna, ryttaren och mannen som ligger och halsar sitt dryckeshorn är från Bosarve i Närs socken.
Något krut verkar de inte sälja i Hemse längre. Däremot luftgevär. Vad ska man annars ha en fullsorterad pappershandel till?
Varför skrev inte Värmlands Folkblad en rad på nyhetsplats om första maj-demonstrationerna i Värmland? Det är vi fler än forne VF-vikarien Curt Hagquist som undrat.
Svaret är att VF vill ge läsarna vad man bedömer att de vill ha. Inte vad tidningen själv vill ge.
Tidningsutgivning enligt Blött-finger-i-luften-metoden. Det är så all buskis, populism och i förlängningen folkförakt föds. När du inte har någon egen linje att stå för. När du förtränger begrepp som folkbildning.
Klickbladet Resultatet blir: Klickbladet.
En klick bestämmer att klicken med pekfingret bestämmer. Till slut kommer det bara att bli Färjestads BK (på sporten), Lars Lerin (på kulturen), Karlstads kommun och Region Värmland (om politiken) som min tidning skriver om. Allt annat får för få klick, eftersom det inte bor lika många som kan klicka i till exempel Munkfors.
De är förträffliga ämnen allihop, de där fyra, men det blir lite ensidig kost. Vem vill äta bara köttbullarna på ett smörgåsbord?
### Förr brukade jag säga att det var en motståndshandling att prenumerera på fôlkbla’t. ### Förr vågade tidningen vara just ett spännande smörgåsbord med både brett och smalt material. Då, när man begrep att vi som läsare är olika personer måndag morgon och lördag eftermiddag. ### Förr vågade man närma sig möten, arrangemang och manifestationer. Till och med på första maj och med penna i hand.
Då när man ville nå’t med tidningen.
Klipp från Värmlands Folkblad 11 maj 2026.
– Publicerar du detta nu, Svensson? Efter drygt en månad?!!
– Ja ja… Jag har väntat med att publicera inlägget. Folket på VF är ju mina vänner och jag vill varken dem eller folkbladet illa. Till sist bestämde jag mig trots allt för att ändå publicera inlägget.
Trevligt samtal med en sjuksköterska på Sömnapnéavdelningen. Jag är så imponerad över hur bra sjukvården här på trakten är på att informera. Till exempel om vad man tänker göra åt en gubbe med 27 andningsuppehåll i timmen på natten. – Sa du 27 stycken? Hade jag det?! – 32 när du låg på rygg.
Kan styras från stan Apparaten jag ska prova? Den anpassar sig efter mig ungefär som farthållaren på vår bil anpassar sig efter trafiken. Dessutom går den att fjärrstyra från Centralsjukhuset i stan om jag vill att de ändrar på inställningen.
– Detta blir vårt genombrott! sa jag och andades djupt. Då log hon i lurn.
Jag brukar notera fördelar med att bo i en lagom liten ort i en lagom liten kommun, så som vi gör. Här är en fördel till. Skriver du en bok så berättar vår kommuntidning Kontakten om den.
Läs själv vad hon skriver, kommunikatören Linnéa Flodkvist. Du gjorde mig glad, Linnea!
Köp den här Går boken att köpa? Jo vars. Ett sätt är att mejla mig på sven-ove@telia.comså skickar jag den om vi inte kan ses. 120 kronor plus eventuell frakt.
Den finns också på Bokus, Adlibris, Gamla Kraftstationen i Deje och diverse bokhandlar. Eller här: Förlaget BoD:s webbshop Där hittar du två böcker till som jag gett ut de senaste åren.
Kommer du ihåg den gamla Tvärt emot-leken? Inte jag heller. Men så får jag se Tidö-laget på tv och då är den leken lätt att minnas.
Tvärt emot-leken är en fartfylld och klurig lek som går ut på att svara fel på enkla frågor. Målet är att snabbt svara ”ja” i stället för ”nej” och ”nej” i stället för ”ja”.
Redan där är Tidö-flickorna och pojkarna mer vältränade än de flesta.
Påstår motsatsen Fast det är när vi kommer till nivå två de når sitt verkliga mästerskap. Då när man ska häva ur sig fullständiga meningar som är raka motsatsen till verkligheten.
Låt säga att Vänsterpartiet och Miljöpartiet länge har tyckt att kollektivtrafiken i Sverige måste bli billigare. Mycket billigare. Då mår klimatet bättre och vanligt folks plånböcker med. – Det är vi emot, sa Tidö.
Sedan kom de på att det är Tvärt emot-leken de leker. – Det är vi väldigt för, sa Kristersönerna och Buschorna och hon som ska åka ur. Nu har vi hittat på att det ska bli så. Betala hälften för månadskortet, det räcker.
Låt oss säga att C, S, V och MP länge har tyckt att tonårsutvisningarna är förfärliga. En skam för Sverige är de. – Det tycker inte vi, sa Tidö.
Sedan kom Kristersönerna och Buschorna och hon som ska åka ur på den där leken igen. Visst ja, vi leker Tvärt emot. – Det har vi tyckt hela tiden. Så nu avskaffar vi dom. Usch va’ dumma dom där utvisningarna är.
Lika illa om tre år Fast det gjorde de inte riktigt. Det är ändå Tvärt emot-leken vi leker, tänkte de. Så om tre år är det lika illa igen. Tvärt emot mot vad vi sa’. Bra va’?
För då kommer 21-årsutvisningarna. – Bra, sa den ene Tidö-stödpartisten till den andre. (Du vet, de där främlingsfientliga som inte satt med i regeringen men styrde den ändå). – Bra. 21 är oslagbart. Det vet ju alla. Ska du eller jag beställa flyget?
### Här är några exempel på frågor och svar som Tidöpartisterna brukar använda som grundträning vid sina seminarier. Kom ihåg att du måste svara snabbt, det gäller att träna tills ljuget sitter i ryggmärgen: ###Fråga: Är snö vit? Rätt svar i leken: Nej! ###Fråga: Brinner en eld? Rätt svar i leken: Nej! ###Fråga: Kan en fisk flyga? Rätt svar i leken: Ja! ###Fråga: Minns Jimmie Åkeson nåt? Rätt svar i leken: Ja-a.