Självhjälpsförfattare är vi allihop

Det är klart det är självhjälp vi håller på med. Varför har jag inte förstått det förut?

Asch, det har jag. Jag har bara inte fattat det fullt ut.

Såhär är det. Jag brukar sluta en viss typ av Facebookinlägg med det användbara ordet ”Trivs”. Mest för att det är sant, jag mår ofta gôtt. Då citerades jag av den ene efter den andre, vilket också var trivsamt. Fast en afton i vecka 34 slog tanken mig. Tänk om facebookvännerna tror att jag vill bli optimistkonsult? En blåögd typ som går genom världen och inbillar mig att allt är bra. Allting.

Allt är inte bra. Familjen har sannerligen haft sina prövningar, även om jag inte skriver om dem här, när det är privat. Världen och svensk inrikespolitik är inte heller frisk som en nötkärna. Jag vet. Jag försöker inte lura mig själv eller andra.

När jag antydde att jag inte ville bli den där konsulten med självhjälpsböckerna kom kommentaren fort. Den roar mig. ”Jamen, självhjälpsbok! Det vore väl nåt!”,

Vad är det som driver oss?
Nu har jag gått och tänkt på saken en halv vecka. Grunnat på dagen, grubblat i natten. Vad är det som driver oss egentligen?

Jag pratar om skrivarna i världen. Du möter dem i litteraturen, du möter dem på bloggar, du ser dem varje dag på Facebook om du finns där. Kreativt folk som berättar och berättar, hela tiden knåpar de på sina inlägg och historier. Berättar om glädjen med Trädgården, Hunden, Rallysporten, De Gamla Goa Gitarrhjältarna Från 1970-talet, Naturen, Fisket, Fågelskådningen, Löpningen, Släktforskningen, Cyklingen och De Små. Eller vad det nu är som just de brinner för.

Jag själv är likadan. Orden finns där, bakom tangenterna. De bråkar och bökar och gör en skrynklig i pannan men också glad. Hör, nu ropar de och vill ut. De vill träffa folk.

Första steget mot lösningen
Det är klart att det är självhjälp vi sysslar med. Först och främst är det alltid för mig själv jag skriver. Orden pockar – men när de gör det hjälper de mig att tänka klarare. Ska du lösa ett problem är första steget alltid att formulera det.

Ja, vi har främlingsfientlighet bland folk som känner sig orättvist behandlade. Nå, så låt oss göra Sverige rättvisare igen.

Ja, klimatet är på väg åt värsta heta helvetet. Juli var varmast i världen sedan 1880. Nå, så låt oss flyga mindre och ställa bilen hemma oftare.

Ja, vi har högt blodtryck i släkten. Nå, 5:2 fungerar bevisligen och löpningen är ett nöje.

Optimist?
Det är självhjälpsberättelser vi skriver hela tiden, varenda en av oss. Bara det att vi skriver är ren och skär optimism.

FärgglattRöd optimism i mitt fall.
Trivs.

Å vad jag vantrivs

Skugga i sand

När den tredje facebookvännen på kort tid citerar min flitiga fb-kommentar ”Trivs” börjar jag inse att det är dags att balansera. Folk kan ju tro att jag vill bli optimistkonsult och skriva självhjälpsböcker.

Å vad jag inte vill det.

Alltså: jag vantrivs med orättvisor, jag vantrivs med fästingar, jag vantrivs med vildsvin i markerna och lösa hundar i löparspår. Högerfolk som kallar vänstern ”PK” vantrivs jag med, otrivs även med hostare som inte håller för munnen på kafé och trivs illa med redaktörer som kopierar polisuttrycket ”fräck stöld”.

Det var det hela.

Vänta, främlingsfientlighet, nyliberalism och alla sorters diktaturer, sa jag det? Dopade idrottsmän och filmande fotbollsherrar, fick du med dom? Tanter som tar upp två platser i bussen. Det där fotot av min skugga, där jackan hänger så det ser ut som om jag har mage.

Nu.
Nu trivs jag.

# Trivas. Från fornsvenskans Þrivas, förkovras, tillväxa; ha framgång; trivas.
# Jämför treva, treven, trevlig.
# Treva kan vara trevligt och framgångsrikt främja tillväxt och förkovran. (Gammalt Grossbolstorpsordspråk).

”Icke nationellt pålitlig bild”

Tjur

”Jamen, ser du inte? Titta på bilden nu’ra. Den där vallen är inte uppröjd av pursvenskar, dom som eldade upp skogen kom långt bortifrån Karelen från början.

Nötkreaturen ska vi inte tala på. Du tror väl inte att dom där exemplaren är några äkta gamla fosterländska uroxar? Uroxen var mörk och långhårig, det är jag säker på. Kreatur får ha mörkt skinn.

Hästarna? En häst borde aldrig få vara med på en nationellt pålitlig svensk väggbonad. Aldrig någonsin. Hästen bor i Vilda västern, det har jag sett på tv. Det är i Amerika. En del säger att hästen kommer från Eurasien. Vi borde aldrig ha gått med där, jag är helt emot Eurasien.

Skogen på bilden är också invandrare men värsta hånet på bilden är molnen. Dom har kommit blåsande från Bortre Arabien eller Bornholm eller därborti. Regn är det, inuti.

Bedrövligt. Släng ut dom.”

# Ironi. När du säger eller skriver motsatsen till vad du menar och förväntar dig att folk ska inse vad du verkligen vill ha sagt.
# Ironi. Svårt tror vissa.
# Och ändå känner jag små barn som förstår mycket väl. Gôtt.

Fyller jämnt

I november fyller bloggen fyra år. Det är jämnt så nu börjar firandet.

Här ett inlägg i repris från 23 november 2011.
Allt var inte bättre förr. Hurra!
 Skärmbild från november 2011

# Facsimil från den tid då bloggen publicerade ordböcker.
# De blev inte helt färdiga.
# Markera aldrig allt.

Regler för vänskap

Fb-like

Tre skäl till att inte bli vän med vissa på Facebook:
1. Du vet inte vad de står för.
2. Du vet.
3. Det är någon annan som ber åt dem.

Fem skäl till att avvänna några på Facebook:
1. De vet att de är rasister.
2. De vet inte att de är rasister.
3. De tjatar outhärdligt mycket om Ukraina, online-spel eller det där tredje, tjatiga.
4. De är alldeles för roliga, så du hela tiden frestas att blanda dig i en massa trådar där de borde få vara ifred.
5. De har inte gillat, kommenterat, kritiserat, kompletterat eller delat något du skrivit sedan freden i Brömsebro.

Kan jag vara vän i verkliga livet med någon som jag avvännat på Facebook? Absolut. Se bara på punkterna 3, 4 och 5 i förra stycket. På senare tid har jag råkat ut för flera rejäla fyror. Det är skojigt folk, gärna 20 år yngre i väl sammansvetsade kamratgäng.

Knip din trut, Svensson, tysta din tangent. Du blir bara patetisk när du lägger dig i. Det är INTE en förmildrande omständighet om du själv råkar vara n-ä-s-t-a-n lika rolig som dem någon sällsynt eftermiddag.

Sluta nu.
Duvor ska också ha mat.

Jäkla fyror.

Störande ord i vår vardag

Tjur

Lugnt.

En gång i tiden bevakade jag mejeristämmor. Varje gång reste sig någon välmenande mjölkbonde och efterlyste mer politisk reklam på mjölkpaketen. Det behövdes tyckte han, böndernas parti behövde synas och den placeringen var ju perfekt.

Varje gång fick han samma svar från ledningen. ”Det ska vara lugnt vid frukostbordet”.

Svårare än så var det inte.
Då.

# Anekdotiker. Person med svårartad böjelse för att berätta små historier ur sin levnad.
# Apropåoholic. Se Anekdotiker.
# Ibland har även den klokaste svårt att förstå hur anekdoten hör ihop med senaste samtalsämnet vid fikabordet. Ta bara bilden ovan, vad tror du det är för kreatur, va’? Vad har dom med en tunnelbanestation i Stockholm att göra?

Nog finns det hopp

Boxarupproret

Den förste som visade mig ett datachip en gång i mitten av 1980-talet var över 80 år. Han var född i Kina under boxarupproret och familjen tvingades fly. Staden namn uttalades Junch’ping och så uttalades även den svenska stad de hamnade i. Det tyckte han var intressant.

Till sin 90-årsdag hade han skrivit en debutdiktsamling, som han gav sina barn och barnbarn i present. I samma veva redigerade jag en antologi där han var med. Den höll på att aldrig bli färdig för tryck, han filade ständigt på formuleringarna. ”Slutgiltig version” stod det alltid i följebreven. Varje gång, många gånger.

Nog finns det hopp. Detta apropå chip – och år.

Mera mys
Någonstans i en låda har jag ett gammalt chip. Jag brukade använda det som rekvisita vid scenuppträdanden och skrivarkurser.

Tack, tekniker. Datachips har fixat fler fredagsmysigheter än den frejdigaste fabrik i Filipstad.

Drönar är det minsta den gör

Skärmavbild 2015-07-31 kl. 13.01.47

Först var folk skeptiska till datamaskiner. Visionen talade om några få superdatorer i vårt land (i statliga och privata monopol), byggda för massregister och kontroll.

Sedan kom webben och e-posten och många kritiker svängde. I Sverige gjorde LO-datorn och arbetsgivarnas erbjudanden om personaldatorer att datorn och nätet kunde spridas snabbt till många hem. Användningen decentraliserades. Megafonerna uppifrån började ersättas av ett mer demokratiskt samtal på lika villkor. Sociala medier kan fungera så.

Men kapitalet vill gärna gå in och kontrollera ny och nyttig teknik. Sedan länge tar internationella jättar som Google och Facebook maten ur mun’ på våra dagstidningar, både här och i andra länder. De har blivit jättar även på annonsmarknaden och är en av orsakerna till att den svenska journalistiken vissnar, blad för blad. Nu berättar Facebook att de tänker skicka upp jättelika drönare, som ska fungera som flygande nätdistributörer och göra internet åtkomligt på nya platser. Google har liknande planer.

Under tiden har många av oss frivilligt lämnat våra privata uppgifter till dem båda. Massregistren är större än någonsin och insamlarna har krupit mycket längre in i våra liv än några statliga register någonsin skulle ha vågat.

Jättarna styr
Jag älskar internet. Jag bor periodvis på Facebook. Google är mitt ständiga verktyg, kunskapsletare som jag är. Men var det verkligen meningen att vi skulle gå mot ett nytt monopol? Var det så det fria, en gång annonsfria nätet var tänkt? Jättarna styr mer och mer över vad vi får se och läsa.

Häromdagen fick västmanlänningen Jesper Nilssons berättelse stor spridning. Den handlar om varför han lämnar Sverigedemokraterna. Nu har Facebook sett till att blogginlägget inte går att dela på fb. Monopolet har talat, så fritt var det nätet.

Snart lyfter första drönarn drygt två mil upp i luften.
Dröna är det minsta den tänker göra.

# Den 12 april 1994 postade de amerikanska advokaterna Laurence Canter och Martha Siegel historiens första kommersiella spam.
# De publicerade reklam samtidigt i minst 5 500 diskussionsgrupper på Usenet. En hög siffra då.
# Resultatet blev att servrarna hos deras webbtjänst kraschade. Sedan låg de nere i flera dagar, på grund av alla klagomål från arga nätanvändare. Canter och Siegel hade brutit mot den tidens nätetikett. ”Du marknadsför inte på nätet”.