Skrivande – Sida 58 – SVENSSONS SLÄNG

Dags att tolka skyltarna

Du ska inte krångla till saker och ting. Var sak på sin plats, tavlorna på tavelavdelningen. För en värmlänning betyder det där sista ordet två saker, det gör inte saken sämre.
– Inga tavling, titt på bildera nu’ra.

Ett vanligt budskap ombord på bussar är: Fortsätt bakåt.
– Hur långt bakåt? Det är en vägg längst bak.
– Öppna fönstret (ler ironiskt).

En tredje skylt fann vi på timmerväggen vid en kaffestuga bortom Ludvika. Den varnar för orm i vissa partier. Jag vet vilka ormar den skylten menar. Vilka partier med.

Får man hälsa? Då vill jag hälsa till ormarna:
– Fortsätt bakåt, det räcker nu. Tavlor kan ni göra bland hötorgskonsten, inte i Sveriges riksdag. Hör ni inte vad jag säger? Fortsätt bakåt.

Ordet ”tavel” på värmländska kan betyda tafs och ”tavling” tafsande.
Bilden på ormskylten är från Långsjöns kaffestuga
vid väg 50 mellan Ludvika och Borlänge.

Tjäna folket

Flitens lampa.

Periodvis jobbar jag hårt. En och annan lördagsförmiddag slinker med, en och annan kafferast glöms bort. Det är ingenting konstigt med det. ”Tjäna folket!” sa vi när jag var 19 år och så tycker jag fortfarande.

Inte är jag ensam heller.

När min förrförre högste chef, generaldirektören, var i forna Jugoslavien och jobbade med att bygga upp administrationen där, då var det en sak han längtade efter berättade han. Den svenska kommunal- och statstjänstemannen.

Ibland blir jag trött på det slentrianmässiga gnället på offentliga sektorn. Vi är välfärdsarbetare vi med, så länge politiken ger oss chansen. Vi har inte hängbjörk i pennskaftet och tangentbordet. Vi har inte fått ta bort rörelsedetektorerna för att det inte ska bli mörkt på vårt rum. Det är inget vilohem, vårt kontor.

Inget ont om forna jugoslaver men det var sådana som oss Lennart Myhlback längtade efter. Vår yrkesrolls stolthet, neutralitet, prestigelöshet och omutbarhet.

Ett och annat lördagspass blir det när jobbet kräver det, då har jag nästan alltid kommenderat ut mig själv. Varenda gång får jag tack.

Här är en sådan som Lennart Myhlback
tänkte på. Undrar hur många liv
Ulf Erlandsson har räddat
med sin dator?

Artikel i MSB:s tidning Tjugofyra7,
tag och läs:
Många erfarenheter rikare

Din definitiva jävel

Bilden är tagen innan snön föll.

Årets sista dag 2014. Jag är nästan två år äldre än ordet ”nyårslöfte” läste jag någonstans.

Det tror jag inte på. Den företeelsen är äldre än så, även om löftet blev litterärt när Stig Dagerman skrev dikt om saken på nyårsaftonen 1952. Något år senare bröt han sitt ord från dikten i Arbetaren och tog verkligen livet av sig.

Vilket roligt möte
I fem och ett halvt år har jag funnits på facebook, tyst i början men det vände min omgivning på. Du får vänner där. De finns.

Vid min ålder dör en vän ibland. Döden, du din definitiva jävel. Tre stycken facebookvänner borta, en vartannat år. Det kunde ha varit värre, det är lika illa för det.

J, B och R. Så lika och så olika. Tänk vad roligt de skulle ha haft om de träffats. Jag vet vad vi kunde ha pratat om.

– Den är skriven för dig den där rollen, sa B när jag spelat smed i Älvdalssagan fast jag inte tordes. Det är det vackraste någon man har sagt till mig.

Livet, detta preliminära.
Bröd och skådespel skulle vi ha pratat om.

Mitt slitna gamla 2014

Kontorslandskap i Karlstad sommaren 2014. Någon ställde sin stol mitt i älven.

Det var det bästa av år, det var det sämsta av år. 2014. Två dagar i rad kom vänliga män och tackade för mitt skrivande, krönikor de hade följt till för tio år sedan. En tredje dag fick det främlingsfientliga partiet 12,86 procent av rösterna i riksdagsvalet. Medan jag gick ner tio kilo, satte millennierekord på milen och sprang alla gator i kommunens tätorter flyttade fattigdomen i Europa hit, till entrén utanför vårt Konsum. Det dåliga var inte att tiggarna kom hit, det var att de behöver tigga.

– Förbjud tiggandet… suckade de inskränkta, få.
– Förbjud fattigdomen, svarade folk med inlevelse.

Den här bloggen fyllde tre år och såg sitt tusende inlägg. Nå’t ska en bokstavsvän göra när huset blir tommare och jobbet bara är på 100 procent.

Här är några av inläggen i repris. Börja inte med att läsa dem. Börja med att gå med i facebookgruppen Front mot rasism och fascism. Vi är en bra bit över 16 000 medlemmar numera, det hände också 2014.

Bästa ordet är fortfarande solidaritet.

På allvar
Du har inte funderat på att tänka lite själv?
En särskild plats i helvetet
När Charlie Weimers missade förlåtelsen
Antirasistiska FAQ (del 3)
Tal på nationaldagen 2014
Jaså gick det att ta ett ännu dummare beslut…
Landet där de rika drar ifrån

På allvar
Fröken Onödigs torg
Resan hemifrån
Mina händers klassresa

På den sortens allvar
Tanke klockan 06.18 vid fyllda 63
Persbrandt ger oss nästa nyårsklocka
Nu hettar det till

På kylskåp
24:7-dieten (Bry dig inte om att inlägget är från 2013. Ät nu).

Tre avskyvärda

Avsky uttrycket ”som bekant”. Det är den malliges sätt att trycka ner alla andra, vi som inte vet allt han vet.

Avsky uttrycket ”fräck stöld”. Det är bara tjyvar som tror att vissa stölder inte är fräcka.

Avsky uttrycket ”ett litet meddelande”. Jag hörde det första gången i högtalare på ett stort ungdomsläger i Ådalen 1976 och har ogillat det varje dag sedan dess. Vi vill inte ha små meddelanden. Vi vill ha stora.

Annars kan det kvitta.

Den så kallade andre vice talmannen

Det kom ett mejl.

”Ditt skrivande om Göran Persson var bra, mycket bra. Kan du också få ihop något vasst om SD Söder och hans idiotiska åsikter om andra människogrupper så stiger du än mer i författaraktning. Jag hörde hans röst på Internet – typisk skånsk. Skåne tillhörde Danmark fram till 1658. Alltså borde väl Söder vara dansk och lika mycket invandrare som samer m.fl. He-he!”

Tack! Du har förstås rätt om det där sista, käre mejlare. Varenda europé är invandrare, vilket håll vi kom ifrån hörs redan på den så kallade andre vice talmannens efternamn. Björn Söder härstammar från Afrika, precis som vi andra.

Den så kallade andre vice talmannen har stor framgång med sitt livs projekt. Att skämma ut två kontinenter, ett däggdjur och ett väderstreck.

Det söderska fyrtalet.

Vad allt handlar om

Eller hur.

Parallella paradis

Hur ska papperstidningen kunna överleva? Lätt blir det inte, affärsidén att låta oss läsare välja mellan att få dagens nyhet gratis på skärmen i dag eller mot betalning i brevlådan i morgon var inte så smart. Fast den efterklokheten räddar inte demokratin, folkupplysningen och det gemensamma samtalet.

Jag har ingen snabb lösning. Samhället är redan kraftigt uppdelat, klyftorna skär djupt genom Sverige.

Den ekonomiska klyftan. Har pengarna någonsin varit mer ojämnt fördelade? Utbildningsklyftan. Åk till vilken bruksort som helst, tjejerna far till stan och pluggar, killarna stannar hemma och kör bil med bra högtalare i. De utbildades barn läser vidare, de andra inte.
Den politiska klyftan. Solidaritet mot egoism. Gästfrihet mot främlingsrädsla. Utjämning mot koncentration. Land mot stad. Folkflertal mot elit.

Härom veckan var jag på seminarium. Vi svenskar lever i parallella paradis, var det en av talarna som sa, apropå hur vi konsumerar massmedier år 2014. En klok formulering. Klok och förfärande. Nyhetssökarna tar fler och fler kanaler till hjälp för att hänga med i politik och samhälle. Nyhetsundvikarna tar fler och fler kanaler till hjälp för att hitta sin dagliga fördumning.

Båda lika lyckliga.
Under tiden spricker landet vi bor i.

Om fisktupp, pliktläsning, fågelmålare och att bo i en dörr

Fågelmålning: Ferdinand von Wright. Berguv heter huuhkaja på finska. Träffande namn. Ho-kaja.

Den där lyckan när du kämpar med en tjock pliktläsningsbok och bredvid dig på nattduksbordet ligger en annan bok som du vet är bra, för du har gluttat, och snart får du börja på den och då blir det roligt.

Att kalla en webbplats för ”hemsida” är som att säga att du bor i en dörr.

Hör en duns mot altanfönstret och kommer att tänka på bröderna von Wright. Magnus och Wilhelm från Haminanlax strax utanför Kuopio i Finland som illustrerade bildverket Svenska Foglar, 1838. Fantastiska målare, precis som den tredje målarbrodern Ferdinand, fast fåglarna sköt de först. Jo, mycket riktigt, på altanen ligger en död fågel med det karaktäristiska gula bandet på vingen.

En gång var vi till Kuopio, för min skogsfinska vurm var färsk och entusiastisk, och där åt vi kalakukko på torget och sedan slumpade det sig så att vi hittade en stor utställning med bröderna von Wrights fågelbilder.

Det uttalas ”fånn vrickt”, ser jag i det gratis nätuppslagsverket.
Den där skamliga känslan när du redan visste det.

Den där snopna känslan när boken som låg bredvid var precis så bra som du trodde men nu är hon redan slut.

Det bor en människa i den.

Jag öppnar boken igen och börjar om. ”Litteratur är motstånd. Litteratur är frihet.” Svårare än så är det inte. Inte enklare heller.

Boken på nattduksbordet:
Crister Enander Om natten ringer de döda
Tankebok, Heidruns förlag

I språket sprakar det

Svarta pengar, vitvaror, white trash, gulingar, svartfötter, svartkonster, blå toner, blåfrusna gröngölingar, kalvar på grönbete, den röda tråden, röda hanen, grå musen, orangea revolutionen och rödglödgade ilskan. Svartrockar, brunskjortor, Guldlock, Tant Gredelin och Röd gubbe. Vilka uttryck det finns i svenska språket. Fördomsfulla ibland men gärna färgglada.

I mörkret är alla katter grå.
I språket sprakar det av färg.

Det har gröna fingrar.