Kategori: Skrivande

Inte du

Härom dagen berättade jag om min självständiga mobil. Han drar sig inte för att ändra i mina texter. Snart författar han hela bloggen själv, skrev jag.

Passa digDet där är inget nytt. För drygt ett år sedan gjorde jag ett blogginlägg om hur
datorerna redan har börjat skriva notiser i olika tidningar:

Passa dig, nu kommer dom!

Det visade sig att datorerna hade störst fallenhet för att skriva sportnotiser och korta nyheter om jordbävningar. Vad det säger om vissa former av sport- och katastrofjournalistik får du räkna ut själv. Jag tror vi tänker olika där.

Använd tiden ni tjänar
Robotiseringen går vidare från våra gräsmattor till våra nyhetskanaler och utvecklingen fortsätter. Nu meddelar den stora svenska tidningskoncernen Mittmedia att de tänker… ja, läs själv, nu ryker vädret också:

Robotarna tar över journalistiken

Här tror du att jag tänker förfasa mig. Skriva något spydigt om att det var bättre förr och att det är bedrövligt om enkel resultatredovisning på sportsidorna ska behöva tas över av maskiner. Eller väderrapporteringen. Det tänker jag inte alls. Inte farao var allting bättre förr. Bra teknik rätt använd är en välsignelse. Allt jag begär är kompetent korrekturläsning av det som publiceras, vem som än har skrivit det, och att de människotimmar som blir lediga används till sådant redaktionellt arbete som människor är bra på. Skriva bra och levande artiklar, avslöjanden och reportage.

Alla som tror att det kommer att bli så, räck upp en hand nu.
Nej, inte du R2-D2.

”Hen?” ”Icke!”

3D-glasögon

Alla rädda svenskar som fruktar ordet ”hen” mer än världsfattigdomen, kriget i Syrien och massflyktingdöden i Medelhavet kommer att erbjudas ett eget boende i Hen-icke-hammar utanför Filipstad.

Mest på grund av namnet (gammelstavat).

En särskild entreprenör, Bert Karlsson, har utsetts att organisera boendet. Han kommer att ta rimligt betalt. Absolut. Den som inte säger ”han eller hon” kommer att skickas hem direkt. Eller ”hän” som man säger.

En enda helgdag får firas på orten. Henlösa barns dag.
Den infaller hela tiden.

I Hen-icke-hammar.

Oraklet i selfie

Mobilselfie.
Mobilselfie.

När jag ska skriva ordet selfie i mobilen ändrar felstavningsprogrammet det till sektor. Det är visserligen rätt tänkt. I dag har egoismen och självspeglingen blivit en egen sektor i samhället.

Till och med mobilen tror att han är nåt. 

Värsta wikipettern. Snart skriver han hela bloggen själv. Döper om den till Ajfons släng och byter motto: “Här kommer En Annan och har Mig med Sig.”

Bäst när jag skäller

En annan fiskDu är bäst när du är arg, sa tv-fotografen, när jag hade släpat honom med ut till utsiktspunkten vid Löved i kanten av Forshaga. Där stod jag och glodde ut över fågelsjön Hyn och storgården Apertins gärden långt där borta och sa snälla saker i kameran, men rätt hade han ju.

Det är någonting med ilskan som ger liv. Det är någonting med upptrappningen. Ju värre ord desto fler som reagerar.

Där någonstans sa jag ifrån, tyst inombords. Jag är inte vildsint i mina åsikter, inte för det mesta. Jag vill inte dra allting tre snäpp extra för effektens skull, trots att det drar läsare till krönikor och blogg.

Jag är bara en resonerande 64-åring som tycker att mycket är bra och en del är åt helvete. Just det, jag svär helst inte i text heller, inte mer än en gång om året ungefär.

Men bäst när jag skäller, det är jag.

# Tre skrivregler:
Skriv inget som du inte kan stå för när ilskan har gått över.
Inga privata hämnder. Tidning och blogg är för kraftfulla kanoner för det.
Ska du skriva satir så vänd den uppåt, inte nedåt mot det som vissa kallar vanligt folk.

# Jag har brutit mot alla tre reglerna. Det har hittills inte känts bra en enda gång.

Kan min tjuga rädda ett liv är valet lätt

Fördelen med att ha ett jobb att gå till på dagarna är att jag får pengar till filmjölk och träffar en massa trevliga arbetskamrater. Nackdelen är att det hindrar mig från att delta särskilt aktivt i de diskussioner på facebook som mina blogginlägg på morgonen startar. När det någon gång händer.

I går var en sådan dag. Därför kommer en fortsättning här i stället, på gårdagens tiggardebatt. Först ett förtydligande. Jag menar inte att någon i debatten i går skulle ha minsta dragning åt det nazistiska hållet. Allt jag menar med första länken är att myten om det kriminellt organiserade tiggeriet är äldre än vissa anar. Den är en myt som redan den tyske propagandaministern Goebbels använde i sin agitation. Jag publicerar länken för den historiskt intresserade. Kanske är det fler än jag som tycker att det länkade blogginlägget om nazisternas tiggarpolitik ger perspektiv på dagens debatt.

Torbjörn Jerlerup har skrivit inlägget. Han och jag är säkert inte överens om allt här i världen, men det han skriver här är intressant tycker jag.
Nazisternas kamp mot det ”organiserade tiggeriet” 1933

En annan text om tiggeriet, historiskt.
Tiggeriet genom tiderna – ett socialt dilemma

Några texter om dagens situation.
Organiserat tiggeri är en råtta i pizzan
En dålig dag för journalistiken
Nu backar polisen – är inte organiserat tiggeri

Läs och begrunda. Min åsikt står jag fast vid. Om en hungrande människa behöver min tjuga för att överleva, då är valet lätt. Jag är verkligen för att exempelvis romernas situation måste lösas i deras hemland – också. Det är EU-politikernas och deras rumänska kollegers förbaskade skyldighet. Men kan jag minska någon enda medmänniskas lidande innan dess, då är valet vid tiggarmuggen enkelt.

Ge.

Varför säger du så# För övrigt bor vår lokale tiggare från Konsumbutiken i ett tillfälligt boende några kvarter bort, som vänliga människor i Röda Korset hjälper honom med. Han fraktas inte runt per lyxbil varje morgon, han har gångavstånd.

Tack, tiggare

Vi borde tacka tiggaren vid vår Konsum-butik. Vår fina butik, det menar jag verkligen, med massor av mättande mat och miljonlön åt forne vd:n.

Vi borde tacka den avsatte vd:n också, men det är en annan historia. Han som fick för mycket och fick gå när journalisterna berättade.

Vi borde tacka journalisterna, även det får vänta. Såg du hur väl de behövdes? Har du någonsin sett ett facebookinlägg som avsätter en kooperativ vd efter att denne hittat på att ge sig fantasilön? Inte jag heller. Till sådana berättelser behöver vi media.

Tack, tiggare, du visar oss Europa så fint. Allt blir så tydligt på våra trottoarer. Med en enkel rörelse med penningmuggen skiljer du varm från hårdhänt, känslosam från känslolös, girig från generös.

Det är så lätt. Allt vi behöver göra är att lyssna efter vilka som hälsar tillbaka när de hör ditt hej och se vilka som möter din blick. Jag skulle ha svårt att älska en människa som inte hälsar tillbaka. Svårt att anställa en som inte gör det. Fast du sitter på vår stenläggning.

Tiggare i ForshagaHej själv, tiggare. Vet du, det är inte ordet tiggare som är skamligt. Det är att det behövs. År 2015 är det ett yrke här på trakten igen. Det är därför vi skäms, det är därför vissa blir rädda och andra arga.

Tack för att du gör världen tydlig. I mitt liv har klyftorna i Forshaga aldrig varit så stora.

Nu syns de.

# Några länkar om tiggardebatten, i dag och historiskt

När knattret tystnar

Min länstidning har en krönikör som tycker illa om tåg som inte stannar men tiger om lokalredaktörer som får gå. Det är hans fulla rätt, svenska folket har slagits för den friheten att tycka och trycka. Du får tycka att det är skillnad på avgångar.

En gång klev jag in på tidningens lokalredaktion i Munkfors. Jag bar reporterrock och axelremsväska och var mycket lycklig. Äntligen journalist, äntligen leva på pennan. Snart satt jag där och ringde den lokala polisen om kvällarna. Har det hänt nåt? Det hade det.

Levande legend
ReporterblockKarln jag vikarierade för somrarna 1974 och 1975 var en legend. Bra lokalredaktörer blir gärna det om de stannar några år. Det hade han gjort. Varenda människa i det lilla samhället visste vem redaktören var. När något hände fick han veta det och det han visste kom i tidningen.

Två lokala öron, två lokala ögon, en skrivare som rörde sig som vilken medmänniska som helst på gator och torg, i konsumköer och på hembygdens fester. Naturligtvis gav det tidningen förankring och demokratin ett djup. Den förankringen kan du aldrig få på 63,5 kilometers avstånd, hur bra mobiltäckning du än har.

Tycker du att en dialekt låter rolig är du redan för långt bort.

Demokratiskt problem
Utvecklingen är som den är. Kanske har tidningarna delvis sig själva att skylla. Kanske borde de aldrig ha lagt ut sina nyheter gratis på nätet, tills folk inte ville betala för att få dem i brevlådan, halvgamla. Men nog saknar demokratin i mitt län den där redaktionen jag lycklig klev in på sommaren 1974, för att leva på pennan och blocket i en av fickorna på min reporterrock. Munkfors hette orten. Samma historia kunde berättas om orter som Filipstad, Storfors, Kil, Grums, Säffle, Forshaga, Årjäng, Ambjörby och Sunne.

De har inte heller sin lokalredaktör kvar. Min länstidning stannade inte.

Reporterblock# 1994 blev Aftonbladet första svenska dagstidning på nätet, allt startade med kulturbilagan.
# 1986 prenumererade 80 procent av hushållen i landet på en papperstidning, 2012 var siffran 50 procent.
# På tio år har var tredje lokalredaktion i landet lagts ner.

Negativ leveransgaranti

Fredag på min vårsemester. Börjar dagen med en timmes kontrollplockning i hemmaskogarna. Stolpjakt. Muttrar över fula sår från moderna skogsmaskiner, springer en aning fel när omdömet blir sämre efter 45 minuter. Det brukar bli det.

BussenÄter på cowboyrestaurang i stan med den kära vännen.

Hamnar på länsbiblioteket, mitt i en bilbok. När bilen kom till Värmland, Bilismen och bilarna 1905-1930 av Kent Ekberg. Där brukar jag inte hamna men boken är bra och eftersom jag är den jag är fastnar jag för en tidtabell. Turlistan för bilen eller egentligen bussen med det tidiga registreringsnumret S5. Märket var Gaggenau, året 1909 och ägare Värmlandsnäs Biltrafik AB i Säffle.

Tanken var att bolaget skulle köra buss där och nere på näset. Det gick inte alls bra, bussen havererade för ofta och fick säljas till Bäckhammars Bruk fyra år senare.

Det speciella med turlistan var att den körde med negativ leveransgaranti. Afgång ej före 3.15.

Ej före men möjligen… ?
Aha.Tidtabell Värmlandsnäs

Arbetar med bloggen

Block

Om bloggen ser underlig ut ett tag så beror det på att jag arbetar med utseendet och anpassar den till mobiler och surfplattor.

Om den småningom ser bra ut så beror det på att jag har lyckats.

Temat, dvs själva mallen jag byter till, heter Twenty Fifteen. 2015, bara en sån sak. Här hänger en mä’.

Besöker du bloggen per mobil eller platta, då hittar du menyn om du klickar på de tre strecken uppe till höger. ”Hamburgarn”.

Det är nya tider nu 🙂

Söndag kväll, kvar att fixa
Undersök om det fungerar med undertexter i menyn.
Lägg in länkar på vissa fasta sidor.
Titta igenom viktigare sidor, ta bort omotiverad luft som dykt upp här och var.
Kolla bildstorlekar. Lär mig använda ”Utvald bild”.
Sociala medieikoner? Kolla hur man byter till de nya. Kan jag ändra i koden så Like-knappen blir på svenska? JAAA!
Fundera över det som händer med bilder ibland i mobilversionen.