Samordningsvinst på värmländskt sätt

IMG_1133

Bockstensmannen var också en riktig stönbock.

När vi ändå pratar om kollektivtrafiken i min provins, så ber jag att få ta upp en fråga till.

Vad är det för en djuping som har hittat på att det ska finnas ett kommunalt bolag som organiserar kollektivtrafiken i hela mitt län och en annan kommunal enhet som sköter stadstrafiken i residensstaden? Så gör nästan ingen annan i riket.

Var det för samordningsvinsternas skull?
Var det för att det kändes så fint om Karlstads biljettpriser kan sättas vid en tidpunkt och länets vid en annan?
Var det för att det var svårt att enas om priserna, även utan de skilda datumen?
Var det för den fina möjligheten att låta nya tidtabeller börja gälla vid olika tillfällen?
Var det för att ge jobb åt fler reklambyråmänniskor, när två grafiska profiler skulle utformas?

Var det för att ge jobb åt fler reklambyråmänniskor, när två webbplatser skulle formges?
Var det för att det skulle bli dubbla reklamkampanjer?
Var det för att den ene skulle kunna ha ett sommarerbjudande?
Var det för att ge jobb åt fler bussföretag, när två olika verksamheter skulle skötas?
Var det för att ge jobb åt fler bussföretag, när två olika tidtabeller skulle gälla?

Var det för att stärka den värmländska folkhälsan, när dessa tidtabeller inte kunde samordnas? Folk fick mer tid att gå.
Var det för att fler politiker skulle få makt över något och mer arvode?
Var det för att en del karlstadpolitiker var förmer än de ute i länet?
Var det för att inga politiker ändå åker stadsbuss i Karlstad så det kvittade?
Var det för att Värmland skulle få fler mellanchefer och en hög chef till?

Var det för att lära värmländska resenärer se skillnad på gult och orange?
Var det för att det skulle se fint ut i gatubilden med dubbla hållplatsskyltar?
Var det för att lära värmländska resenärer leta reda på olika olikartade regler på två olika webbplatser?
Var det för att lära värmländska resenärer ringa på två olika nummer för att få olika trafikupplysning?
Var det för att värmländska resenärer skulle lära sig likheten mellan ett orange Resekort och ett gult Värmlandskort?

Var det för att kunna ha två olika regler om studentrabatter?
Var det för att kunna ha två olika regler om pensionärsrabatter?
Var det för att ha två olika facebooksidor?
Var det för att ha två olika twitterkonton?
Var det för att köpa två olika realtidssystem?

Var det för att kunna ha två olika nummer till hittegodset?
Var det för att kunna ha två olika huvudkontor?
Var det för att det skulle bli fler möten?
Var det för att skapa förvirring på ett högre plan än i andra landskap i landet?

Jaha.


IMG_1133Ordförklaring
Stönbock – värmländskt dialektord för envis typ, en så kallad stönig en.
Bockstensmannen – ej kollektivtrafikpolitiker i Karlstad men mossig.

Länk till tidigare inlägg om trafikpolitik
Då föredrar jag folkvett

Då föredrar jag folkvett

På tåget.001

Mitt jobb gjorde att jag lärde känna många tunga lokala och regionala politiker. Det var nyttigt, för jag fann en kår som slet hårt och oftast hade både humor och vett att skratta över partigränserna.

Ibland skulle det röstas men i mitt sammanhang, kollektivtrafiken, hände detta sällan. Det var mest de sista åren, fast då tillhörde jag inte den inre cirkeln på firman och slapp titta på.

Jag tycker alltså om många kommunpolitiker, såväl röda som gröna eller alliansoranga. Gillar dem som människor.

Tänk om de skrivit så om sitt gatukontor
Vad jag däremot har svårt för är hur några av dem beter sig offentligt. Ingen av dem skulle någonsin komma på tanken att skriva ett långt kritiskt inlägg mot en av sina egna kommunala förvaltningar. Aldrig får du se en tung socialdemokrat i en kommun nära Karlstad skriva ilsket på Facebook mot sitt gatukontor. Aldrig får du se en ännu mer garvad socialdemokrat i en kommun söder om Forshaga göra det.

Det vore oartigt, korkat och politiskt fel. De orden studsar ju tillbaka på dem själva.

Men. Om det handlar om det kommunala bolag som kommunerna i länet skapat tillsammans för att köra buss och tåg då är detta plötsligt tillåtet. Detta och mer därtill. Då kan du stundom läsa just det där ilskna inlägget mot bolaget som hon eller han själv är medansvarig för, som politiker. Då kan du var och varannan dag läsa grisiga, näbbgäddiga, malliga, oinformerade eller bara elaka nålstick mot det egna bolaget:

– Jag sitter på tåget.
– Jaså, ja det är väl försenat förstås.

Hela tiden deltar de i detta blodiga stickande, fast de som politiker bär ansvaret både för det som är bra och det som är dåligt i kollektivtrafiken. De har ju själva nominerat bolagets styrelse och bestämt vilka som ska styra hos ägaren, regionen, och hur trafikförsörjningsprogrammet ska se ut.

Jag blir ledsen redan när det sker från borgerligt håll, där de ändå har en mer återhållen kärlek till gemensamma lösningar. Jag blir än mer besviken när det kommer från folk som påstår att de kämpar för en gemensam sektor. Den kollektiva.

Påstår, sa jag.

I Värmland är det några politiker med röd eller rätt röd partibok som hårdast och mest regelbundet skadar bussens och tågets rykte. Se där en politisk paradox.

Föredömet Lidén
Finns det då inga positiva föredömen i frågan i sociala medier här på trakten? Jovars. Han heter Per-Inge Lidén och är miljöpartist. Troligen kommer jag aldrig att rösta på honom, fast vi är överens om mycket. Men jag kommer alltid att högakta en karl som gärna är kritisk på vissa punkter men samtidigt hela tiden har vett att mana på sina facebookvänner i kommentarerna:

– Vi måste värna om Värmlandstrafik.

Även jag är kritisk ibland. Kära nån, du känner väl mig? Men aldrig att jag sänker mig till det tvärpolitiska gnällgängets eviga ”Jaså är tåget i tid? I dag ja”.

Då föredrar jag hederliga politiker som tar reda på vad förseningen beror på och gör något åt den. Folkvett är en underskattad politisk färdighet i populistiska facebooktider.

Ändå är det den som vinner respekt i längden.

# Börja underhåll våra järnvägar.
# Bygg fler mötesspår och dubbelspår.
# Samla information om alla turer, tider, biljetter och hållplatser i Sverige på ett ställe.
# Skapa ett gemensamt biljettsystem med enhetliga regler i hela landet och sänk priserna på många håll.
# Fundera på vad som bör behållas av avregleringen av den svenska järnvägen. Kanske finns det något?

Läs mer i morgon:
Samordningsvinst på värmländskt sätt

Min köttbullstanke i Värmlandsbro

Grön Ko

Reser genom Västsverige, från hav till välbekant skog. Ser yrkesskickligt folk bredda Europaväg 45 i Dalsland, promenerar vid vackert vatten i Åmål, äter kravköttbullar med hemlagat potatismos på Grön Ko i Värmlandsbro. Tänker på en politiker jag gillade, Halvar som var med och såg till att 45:an blev Europaväg.

Alla dessa kämpar. En slåss för vägar och kollektivtrafik, en annan för giftfri mat och allmän kotrivsel. Överallt finns de.

Himmelskt goda är köttbullarna, moset har precis rätt tuggmotstånd. Kaffe i solen efteråt, på planen där så många känt resfeber inför sin stora eller lilla resa. Grön Ko var järnvägsstation en gång i tiden.

Maten här är inte berest.

Det är bättre att människan upptäcker att jordklotet är runt än att köttbullen gör det.

Trivs.

Det mesta som är kass börjar med klass

All inclusive

Jag har min Att göra-lista för livet efter arbetslivet. Tredje punkten är: läs en klassiker i månaden. Minst. Nyss satt jag i solen med Det ondas blommor av Charles Baudelaire. Den ska inte läsas av naturälskande 65-åringar när lövsångaren viskar fem meter bort, så mycket vet jag. Hur viktig boken än var för modernismen.

Fast visst finns där enstaka dikter och rader som fortfarande talar till mig, även när jag slutat gymnasiet. Här är en: ”… så skön som dårars dröm kan ej de vises vara”.

Ibland vill jag inte vara klok. Ibland vill jag inte vara förnuftig. De där dagarna när jag håller med den drömmande dåren på min högra axel:

– Skriv inte en massa kompromisser på bloggen du har! ropar han och knyter näven. Vi har för mycket kompromisser och försiktighet. Skriv att det enda som kan rätta till alla problem på jorden, utom ditt höga blodtryck, är om vi gör världen rättvis och avskaffar klassklyftorna.
– Fasen vet om det inte skulle hjälpa mot trycket ditt med. Det finns ett skäl till att det heter förtryck.

Ibland önskar jag att jag var som han. Det mesta som är kass börjar med klass.

Den ramsan älskar jag redan.

Den estetiken har vi sett förr

I går hamnade jag i en minidiskussion om estetiken bakom alliansledarnas gruppfoto, det som ligger ute på deras gemensamma webbplats. (Här kan du läsa mitt inlägg om fotot).

Varför är det när jag är som elakast besökarna strömmar in?
Det får jag fundera på under veckan.

Det mesta jag vill ha sagt om det kalla fotot står i lördagens inlägg. Inklusive tillägget, som är hämtat från en facebookkommentar jag gjorde till ett par vänner jag gillar. Här nedan är en bild från en annan tid, för att visa vilken bildsyn och människosyn alliansfotot påminner mig om.

FOTOT påminner mig om nå’t, sa jag. Inte deras politik, inte deras utseende. Fotot som visar vilken bild Alliansen vill ge av sina ledare.

Bilden från förr som jag kom att tänka på är en detalj av en större propagandaaffisch. Klicka om du vill se hela affischen. Varje tid har sin bildsyn och propagandaestetik. Varje ytterlighet med. Ibland sammanfaller de. Förstår inte alliansens kommunikatörer vad gruppfotot de format liknar?

Ibland är det bäst om vissa tiders bildspråk inte återkommer.

Skärmavbild 2016-05-29 kl. 10.57.02

Klicka om du vill se hela bilden.

Fyra ödlor under maskerna?

Orange

Jag skriver inte ofta om dessa fyra. Det bubblar upp så mycket vrede, så mycken trötthet, så mycket förvåning över Sverige inom mig, om jag gör det.

Då – dyker gruppbilden upp i mitt flöde. Någon har skrivit en lysande text om alliansledarnas safari till Husby och lånat just det fotot.

Titta på bilden. Klicka på min konturteckning så förstår du vad jag menar, länken går till originalfotot.
Se på deras ögon.

Varför kommer jag att tänka på det ansiktsuttryck som medlemmar i en sekt får, innan de avprogrammeras?
Varför kommer jag att tänka på den gamla tv-serien V, där det förekom utomjordingar som var ödlor under människomaskerna? Människoätande ödlor.
Varför kommer jag att tänka på nedskärningar, pengar till redan rika, folkförakt?

Varför lägger någon ut en så förfärlig bild på sin officiella webbplats?
Vad säger det om Sverige år 2016?
Vad vill den berätta?

Klicka nu. Här.
Se upp så de inte tar av sig maskerna.

### Det är inte de fyra personernas utseende jag skriver om. Det är utseendet på BILDEN. Blickarna, ansiktsuttrycken, kroppsspråket.
### Jag förstår inte de kommunikatörer som släppt igenom bilden, inte dem själva heller om de sett den.
### Politiken behöver fler kvinnor. Det är bra att tre av alliansens partier har kvinnliga partiledare. Men fundera över vilken bild av politiker det här fotot ger. Själv tycker jag det är fint om vi alla får vara människor, inte opersonliga isskulpturer. Det mår både politik och mänsklighet bäst av.

Falsk nostalgi för idyllsynta?

Bonad

Då slår det mig vad det är jag sysslar med. Svensk idyllrealism.

Bilden visar en pappersbonad jag fotograferade på toaletten på en av favoritkaffestugorna, den i Hamrane i Dalsland. Ser du gossen med skottkärran? Ser du ladugården i bakgrunden, det gulgröna gräset, den blå himlen, troskyldigheten?

Sovjetisk socialrealism förvrängde min kultursyn några år i ungdomen, innan jag förstod att människor var individer, inte statyer. Har jag på liknande sätt en överdriven syn på min egen barndom bland skrockande hönor, vårystra kor, kloka och renliga grisar och en och annan vemodig storspov på inflygning över ägorna östpå?

Kärrar

Sann bild men inte ändå
Först blir jag förälskad i bonaden. Sedan gör jag detaljförstoringen på pojken och blir ännu mer förtjust. Sådär var det, så vill jag minnas mig. Bilden är alldeles sann. Samtidigt ljuger den, för det finns skuggor. Det finns alltid skuggor.

Att vi inte hade bil.
Att vi inte hade tv.
Pengarna vi hade ont om.
Inga språkresor, inga restaurangbesök, inte veta hur du spelar en grammofonskiva.
Lantbruksnämnden, rationaliseringspolitiken, auktionen.
Den auktionen glömmer jag aldrig.

Fin bild. Sann bild.
Bara inte hela sanningen.

Åsa Romsons och mina tårar

Automat

Utsmyckad biljettautomat i Åmål.

Tårar i rösten i min radio. Det är språkröret Åsa Romson som tackar för sig.

Jag tänker inte recensera Miljöpartiet, det får bli en annan gång. De splittrar vår miljörörelse tyckte jag när de bildades och tycker så än. De har en massa bra idéer och folk och en väldig förmåga att hålla sig med knepiga vänner, det tillhör också bilden. Så blev de recenserade i alla fall.

Tårar var det. En gång lärde jag mig uttrycket mjukhetens styrka. Maskrosen växer genom asfalten, det är starkare att våga visa sig svag än bara stark.

Jag glömmer aldrig när det satt folk på främre raden och först skrattade och sedan grät, vid några av mina antirasistiska föreställningar. Det handlade om vår resa till södra Polen och Auschwitz. Först skrattade de, sedan grät de.

Vi är en del som har alerta tårkanaler. När tv:n blir det minsta sentimental brukar familjen titta kärt på mig: – Pappa gråter.

Grät inför kommunpamparna
Mitt personliga rekord var när jag började snyfta inför provinsens kommunalråd och kommunchefer, vid en trafikkonferens. Plötsligt hör de ärrade politikerna hur länstrafikbolagets informatör får tårar i ögonen mitt i sin power point-bild om kommande priser i kollektivtrafiken.

Jag tyckte så synd om dem.

Ni borde skämmas

Opersonliga.001

Enkät i VF om förskolepersonalens arbetskläder.

Du vet hur det är med kommunenkäter till tidningarna. Eller, det kanske du inte vet nej. Det är ett skitjobb för den journalist som ska göra enkäten. Alltid är det några som krånglar och låter bli att svara, eller så svarar de på en annan fråga som är lättare att motivera.

Journalistiskt skitjobb men bra läsning när sammanställningen väl är tryckt. Sedan kommer korrigeringarna.

Här följer en sådan korrigering från signaturen Arg skattebetalare. Vad är det för en djuping som har svarat för Forshaga kommuns räkning i Värmlands Folkblad den 2 maj, på frågan om huruvida förskolepersonalen får arbetskläder? ”Opersonliga ytterkläder att låna” står det. Vad innerst inne i glödheta är det för sorts kläder? Bär min kommuns politiker personliga kläder de, kanske tjänstemännen med, men förskollärarna i barnkommunen får dra på sig ett opersonligt plagg? Hur är det plagget knäppt?

Hela svaret är knäppt, märker ni inte det?

Lilla och stora surheten
Förlåt, men ibland blir en sur. Det första jag som mångårig make till en förskollärare blir sur på är att ingen enda i förskolepersonalen tycks känna till dessa opersonliga plagg som de har rätt till. Det är den lilla surheten. Den stora surheten är denna eviga genusfråga.

Kan någon politiker i barnkommunen Forshaga eller andra berörda kommuner ärligen förklara för mig och sin personal vad det är som gör att gatukontorets folk får arbetskläder men inte förskolornas personal?

Om ni inte vill erkänna det ens för er själva, så kan jag avslöja hur ni tänkte. Det beror på att de som sköter gatorna har snopp, tänkte ni. Och då är det ju skillnad.

Ni borde skämmas.