Arbete – Sida 22 – SVENSSONS SLÄNG

Att vara till nytta

Telefonören ringer. Vad har du var’t bra för? frågar han.

– Bra och bra? Jag har visserligen skrivit 1 100 krönikor och 1 600 blogginlägg.
– Och?
– Och 23 tryckta skrifter, kommit med i 25 antologier, hållit skrivarkurser, 600 offentliga framtr…
– Sluta nu skrytmåns. Har du var’t till nån nytta?
– Justerat virke, svarat på 90 000.
– Det förstås. Brann det?
– Jädrar vad det brann. Själv då?

– Jag har gjort en tryckkokare.
– Den som exploderade? Undrar vad du kokte där.
– Nu pratar vi om nåt annat. Skrapat potatis på köksväggarna i ett halvår, det har du i varje fall aldrig gjort, unge man.

Då talar vi om storspoven, nattskärran och kornknarren i stället. De sista två är snart här nu.

De är i varje fall till nytta.

### En gång trodde jag att en dikt kunde stoppa ett besprutningsplan fyllt med hormoslyr.
### Fanken vet om jag inte tror det än.
### Det första en diktator försöker stoppa när han fått makten är det fria ordet. Nån mening mer än terapi måste det väl vara med detta ständiga plitande?

PS. Söker på artportalen.se. Både knarr och skärra är redan på plats i trakten. Tjohoo!

Ett grävjobb i Smålands Jerusalem

Jag är grävande reporter. Just nu gräver jag i högar med gamla tidningsklipp från Småland.

Det där året när polisen fick alkotest modell blås.

Detta skickar vi praktikanten på, måste Chefen och Chefens chef ha tänkt. Praktikanten var jag och hela tidningen hade glimten i ögat, fast den både var morgontidning och bodde bland frikyrkorna i Jönköping.

Polisen hade nyss fått alkotestare och börjat använda dem. Ett bra verktyg men fortfarande nytt och spännande. Just därför dök idén upp i Chefens skalle. Jag tror han knäppte med fingrarna också.

– Vi testar. Kan du åka fast om du tar nattvarden?

Värdig med vinet
En högst adekvat fråga på söndagarna i Småland, bedömdes det. Sagt och gjort, praktikanten fick uppdraget, lämplig präst kontaktades. Kyrkoherden var inte intresserad men berättade vilket vin som brukades. Lämplig polis var desto mer intresserad och kom upp på redaktionen på Klostergatan.

Min konfirmation låg bara tio år tillbaka i tiden och jag lyckades minnas både värdigheten och lämplig mängd vin. Klunk och blås, fotografen knäppte.

Inget utslag.

En klunk till då, ifall det är en glupsk åtnjutare av sakramentet.

Inget utslag.

Köp många!
Detta hade vi räknat ut i förväg. Vi kunde alltså lugna bilburna kyrkobesökare i södra Vätterbygden med omnejd. Den grävdelen var avklarad.

För att dryga ut texten och läsupplevelsen hade Chefen beordrat praktikanten att köpa punchpokaler också. Köp en rejäl påse, sa han. Du vet såna där rätt stora, större än praliner, som ser ut som pokaler. I stanniolpapper. Ta kvitto.

Jo, jag vet. Sötsliskiga med flytande punch inuti. Jag köpte tolv. Ät, sa Chefen.

Efter elva pokaler gav det utslag.

Jag har aldrig mer ätit någon punchpokal.

– Uuuuu va duuumt, två nya tvångstankar

Jag får tvångstankar, det har hänt förr.
Hur tänker du när du tänker ”Mumintroll”? Exakt, du tänker på Birgitta Ulfsson och på den där karln som också talar så fin finlandssvenska, vad heter han? Pöysti.
Men tänker du Bengt Alsterlind? Trodde inte det, nej.

Saken är den att rika Moomin-koncernen vill bygga en mumintrollnöjespark för barn i Karlstad. Då står stadens politiker av blå-grön-ljusröd kulör på rad och vill erbjuda bästa strandtomten, klirr! Mitt framför näsan på de motionärer som varit med och byggt och använt tomten.

Mårran som svensk kommunpolitiker, om du förstår.

Den formuleringen blir ännu vemodigt ledsnare om du faktiskt klickar på länken och läser hur ensam Mårran är, när allt hon trampar på blir till is där hon drar fram.

Udda allianser
Sådan byggnation halvt i vattnet är politik och den sysslan är de drivna på i Karlstad. De tölar ihop sig i allianser till både höger och i det gröna. Just nu är de blå-gröna men i själva Muminparkalliansen är de orange-ljusröda om jag räknar rätt. Trots att Mårran egentligen ska vara färglös, har Tove Jansson sagt. Det var bara japanerna som la på lite mörklila till sin tv-version.

Lila? Den färgen passar ju egentligen fint nu, när Muminparkalliansen vill flytta istanten till kaffesta’n. Hör du hur det morrar? Det kan vara de vanliga karlstadborna också, de med springskor eller ont om pengar till barnens nöjen.

Mårrans Vänner & Alsterlind
Två tvångstankar får jag. Den ena är att jag inte får skoja om vad mumintrollen gör med huvudena, som jag berättar om i länktexten längst ner. Jag får inte skoja om det, jag får inte skoja om det, folk använder sina huvuden så gott de kan. Även de orange-ljusröda i Mårrans Vänner.

Den andra tvångstanken låter som Bengt Alsterlind. Det vet du väl hur han låter? Hajk-mannen som du har sett i så många lustiga Youtube-klipp på senare tid, om du är yngre än vad jag är. Eller så såg du Hajk redan när det sändes. Så låter folk i Karlstad-trakten.

Det går ju inte. Så kan de inte prata. Vi kan inte ha en massa mumintroll som traskar omkring i resterna av en riven motionscentral där Vänerstranden är som vackrast – och pratar kallstamål med varenda unge? Hjälp!

Femton centimeter uuuuutanför munnen
I dag borde krönikan egentligen vara skriven för P4 Radio Värmland. Då kunde jag läsa in replikerna på den särskilt sydcentrala deltaversionen av värmländska språket. Den där uuuuu ska uttalas femton centimeter uuuuutanför muuunnen och somliga o:n hämtas sju centimeter ovanför skallen, på ett särskilt andlöst sätt.

– Duuuuu. Vet du hur dä låter när Bengt Alsterlind har för stooora skooor?
– Nej.
– Tjipp, tjipp, tjipp.

”Hajk-finska”?
På detta sätt kommer flera busslaster med barn att tro att en riktig Tove Jansson-figur låter i fortsättningen, om snusmumrikarna och hemulerna i stadshuset får som de vill. (Det nya stadshuset som de inte haft slutrea på än). Varenda purfinskt troll på nöjesparken kommer att låta som ett sydvärmländskt Hajk-inslag från 1984.

– Vi ä muuuumintrôll här vi. Jämt hele ti’a. Uuuuu va finnnt vi bor. Ser sjööön.

– Kolla här da va cooolt, ho där borte ä snôrkfröken. Å där borte setter snuuuuus-mumriken. Vill du ha snuuuuus, onge?

– Mään va bli’lä Muminmoschan? Kaffet koker tôrrrt.

– Bor ni i Japan ni, uuuuu va långt bort. Har ni nôn badplats i Japan?

– Määän va bli’lä, halu inte tvåhundrasjuuuuutti kroner du, per päschooon? Va synn. Då kan vi inte släppe in dig, per päschooon. Blåe toooorn ä dyre di, rörmocking ä dyrt, du vet dä blir ôppför. Vi ä inte idejälle, dä kôster pängar å ha firma.

Den tvångstanken tar aldrig slut.
Mumintroll ska inte prata som jag.

Länk: Mumintrollet, avsnitt 6: Rubiner och byxknappar
Observera att mumintrollen gör något ovanligt i den här tv-serien från 1969. De tar av sig huvudena. Detta ska inte jämföras med någon i Karlstadspolitiken, vad tror du om mig!?

Länk: ett valfritt Hajk-inslag med den sympatiske Bengt Alsterlind
Här gör han en säckpipa av en matkasse, en blockflöjt och en klädgalge.

Bygg ett Alsterlindland
Bra grejer. Varför bygger vi inte ett Alsterlindland i stället? En bit inåt stan. Han kunde stå vid ett bord och göra jetflyg av en ballong och ett sugrör och därefter sjösätta en undervattensbåt och kanske para ihop en uppblåst ballong med en visselpipa och steka gröna och rosa smörgåspålägg av två ägg i pepparkaksformar som är för stora för smörgåsarna sedan. Med russin till ögon på bocken och grisen.

Tjipp.

LÄS MER om den
värmländska muminparken
När Filifjonkan kom till byn

Arbetarbarnen idrottar mindre

Hur var det folk sa i min köping för? ”Jobbar du på bruket så är du med i Forshaga IF. Men jobbar du på kontoret är du med i SISU Forshaga.” FIF sysslar med fotboll och hockey, SISU med skidor, löpning och orientering. Vad uttrycket ville ha sagt var att idrotten var klassbunden.

Jag tog upp talesättet vid ett seminarium med idrottsrörelsen en gång. ”Det är värre än så”, sa hon som vunnit så många finnkamper och nu var aktiv centralt. ”Folk från arbetarhem är betydligt mindre aktiva inom idrotten överhuvudtaget, om vi ska generalisera. Så ser statistiken ut.”

När jag tittar på färskare statistik i dag, så stämmer bilden fortfarande. Folks benägenhet till idrott och fysisk aktivitet är tydligt koppad till deras ekonomi, utbildningsgrad och position på arbetsmarknaden. Eller närmare bestämt till pappans. Högre inkomst betyder mer idrottande och motionerande.

Det är visserligen skillnad mellan idrotterna. Sporter som har mer kroppskontakt har fler arbetarbarn aktiva, men sammantaget är ändå statistiken som den är.

Om detta kunde vi filosofera en hel del. Är övervikten också en klassfråga? Är det skillnad på glesbygd, mindre tätort och storstad?

Varför?
Jag får googla vidare.

### Diagrammet från från Johan R Norbergs och Johan Pihlblads artikel Den du är påverkar din delaktighet (Svensk Idrottsforskning, nr 3/2012).

LÄSTIPS
Klyftorna måste krympas
– gårdagens avsnitt, nr 7 i bloggserien om det svenska klassamhället

Klyftorna måste krympas

Sjunde avsnittet i min bloggserie om klassamhället. Störst och girigast måste inte vinna hela tiden.
Sverige måste sluta vara ojämt jämt.

Lösningen

Avskaffa klyftorna, börja med den ekonomiska.

Utveckla demokratin. Det är inte alltid störst enhet som är bäst. Vi har inte för många politiker, vi har för få. Sverige är fullt av folk som inte känner en enda kommunpolitiker.

Lär våra barn solidaritet, de som inte redan vet.

Länk: När kan vi börja renoveringen?

Läsning

Här är några lästips, ifall du vill läsa mer om de växande klyftornas land.

Brevväxlar om klassamhället
Opulens heter ett färskt och mycket läsvärt kultur- och samhällsmagasin på nätet. Följ det: www.opulens.se

Intressantast just nu i Opulens är medarbetarna Crister Enanders och Kristian Lundbergs brevväxling om samtiden. Hela året ska de byta tankar kring hur det står till i vårt samhälle och dess institutioner och vart vi är på väg. Här hittar du alla breven: Brev om samtiden (samlingssida)

”Det handlar inte längre om förflackning. Det är värre än så. Jag tvekar inte att kalla det fördumning. Samhället har svikit. Skolan har svikit. Arbetarrörelsen har svikit. Bibliotek stängs och läggs ner. Var hade du och jag idag varit utan tillgång till bibliotek när vi var unga? De var vår räddning och öppnade vägen till litteraturen och kunskaperna. Där formades vi, eller där tog vi oss medvetande, erövrade en hållning som gav kraft och intellektuell styrsel.” (Crister Enander i ett av breven).

Tidskriften Klass
När den Göteborgsbaserade tidskriften Avsikter, som skrev om arbetarlitteratur, lades ner hösten 2014 startade Föreningen Arbetarskrivare en ny tidskrift. Tidskriften Klass.

Klass har som ambition att lyfta fram litteratur med klassperspektiv. Genom samtal, diskussioner och polemik med makthavare, författare och skribenter hoppas tidningen kunna påverka samhällsdebatten och föra fram viktiga frågor i ljuset. Tidskriften vill ge klassamhället ansikten.

Länk: Tidskriften Klass
Länk: Föreningen Arbetarskrivare

Tidskriften kommer ut med 4 nr om året, i år den 15 mars, 15 juni, 15 september och 15 december.

SVT:s klassförakt
Länk: Åsa Linderborg: Klassförakt, SVT!

”Att SVT sprider sånt här visar bara hur socialt accepterat föraktet för de så kallade förlorarna har blivit även bland dem som själva ser sig som upplysta humanister. Förr lockade man folk att skratta åt eliten. Nu förtiden är det tvärtom.”

LO:s undersökning av makteliten
Landsorganisationens undersökning berättade jag om i första avsnittet av bloggserien. LO undersöker regelbundet inkomstskillnaderna i Sverige.

Maktelitens genomsnittliga inkomster före skatt motsvarade 18,7 industriarbetarlöner 2015. Det är den största skillnaden som uppmätts sedan undersökningens startår 1950.

En genomsnittlig börsbolagsdirektör hade 54,3 gånger så hög inkomst som en industriarbetare. Svenskt rekord i girighet och i nedlagd utjämningspolitik?

Artikel om LO-rapporten: Makteliten – reglerar inte sig själva
Hela rapporten som pdf: Makteliten – reglerar inte sig själva
Facebooklänk: LO:s video om makteliten

### Övriga inlägg i bloggserien Klassamhället Sverige
Del 1: Grislöner i klassamhället
Del 2: Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige
Del 3: Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor
Del 4: Så förtrycker de din trut och fot
Del 5: Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?
Del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

### Äldre inlägg
De osynliga migrerade kvinnorna: Båda bor ni i ett samhälle som sakta spricker sönder
Barnets förtvivlan: Han vill inte fortsätta leva

Bildtext till teckningen ovan:
– Men det måtte du väl själv kunna begripa, att nu sen vi fått ny plyschmöbel och börjat umgås med hovleverantören, kan vi inte längre låtsas om att du är min syster.

Teckningen är gjord av Anders Forsberg (1871-1914). Han växte upp i Karlstad och efter att ha gått det som nu heter Konstfack i Stockholm avlade han examen vid Teckningslärarinstitutet. Därefter arbetade han som lärare, först i Karlshamn och sedan Stockholm.

Forsberg tillhörde redaktionen för Albert Engströms Strix och medverkade även i skämttidningen Puck. Boken Från svenska hem, 1902, visade satiriska bilder av borgerligheten och deras överlastade hem. En kontrast mot Carl Larssons Ett hem.

Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?

Berättelsen om en informationsklyfta

När jag gick i åttan kunde jag inte använda en skivspelare. Sådant skapar mindervärdeskomplex och visade på något som jag inte begrep den gången.

Hur sätter jag igång en skivspelare? Bevisar min okunskap någonting? Jag har ju lätt för mig i skolan.

Ja. Den berättar om en klasskillnad mellan mig och tandläkarns trevlige son. Klyftan satt i föräldrarnas inkomster vilket i sin tur skapade livsstilar på olika ekonomiska nivåer. Jag lyssnade på musiken när den händelsevis dök upp i radion. Han direktimporterade en amerikan som hette Chuck Berry.

– Lyssna själv nu, när jag går upp och äter.

Gärna. Om jag bara visste hur en gör. Är han bra den där Tjack Bärri?

Han har inte språket
Klassklyftor finns av många slag. Den de flesta tänker först på är väl de ekonomiska skillnaderna. Börsbolagens vd:ar tjänar 54 gånger så mycket som en industriarbetare, klart att det är en klyfta. Marian som sitter utanför mitt Konsum med sin mugg, han ser också skillnad. Hela dagarna.

Här kan han inte ens språket, fast vi är några som försöker. Husvagnen kallar han caravan.

– Säg efter mig nu. Hus-vagn.

De små skulle ätas upp
Vi var småbönder, dessutom bosatta i en utkant tyckte samhället. En bra uppväxt, närmare till äldre generationer har jag aldrig haft, inte till orrspel, storspov och rådjursstämplar heller. Pengar hade vi ont om och ingen bil i början men somnade mätta varenda kväll. Sedan kom det som tidningarna kallade ”jordbrukets strukturrationalisering”. Den gick ut på att farbröderna i Lantbruksnämnden bestämde att de stora gårdarna i grannskapet skulle leva och de små skulle ätas upp. Då fick vi små hålla auktion på våra traktorer, harvar och höbalar och våra pappor och mammor fick ta jobb långt borta i centralorten. Fast de inte ville.

Då hade vi först fått lov att sätta granplant på de av våra åkrar som inte heller dög.

Är informationsklyftan värst?
Även bland oss bönder fanns det klasskillnad. Det fanns de stora, som nu bor ensamma kvar på svensk landsbygd och det fanns vi små som fick flytta. Den rationaliseringen har jag inte hämtat mig från än, fast jag aldrig var skapt att bli bonde.

Storspoven fattas mig och det äkta självförtroendet.

Skillnaden satt i arealen och därmed hur mycket som blev kvar efter att vi deklarerat den 15 februari varje år. När vi kom till högstadiet såg vi att den också satt i vilka som hade häftigast kläder, råd att åka på språkresa och föräldrar som gått mer än sju år i skolan.

Det fanns en informationsklyfta. Den lever än. Ibland tycker jag att den klyftan är värre än alla lönebesked och traktorauktioner i världen.

Lägg ner den försiktigt
Du lyfter pickupen, för den åt sidan och lägger försiktigt ner den mot spåret när skivan börjat snurra. Musiken från Amerika finns inne i det spåret.

Han är bra den där Berry.
Det vet jag nu.

Han heter inte Tjack.

### Fler inlägg i bloggserien:
Klassamhället Sverige, del 1: Grislöner i klassamhället
Klassamhället Sverige, del 2: Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige
Klassamhället Sverige, del 3: Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor
Klassamhället Sverige, del 4: Så förtrycker de din trut och din fot
Klassamhället Sverige, del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

– Sverige, vi har en dekal!

Sverige är så organiserat. Jag tycker om det.

I höstas bildade jag enskild firma, mest för ett roligt frilansjobb jag blev erbjuden. I år är inga jobb bokade än och inte raggar jag uppdrag heller. Det finns folk som lever på att arbeta.

Det hindrar inte Riksbanken. Häromdagen kom ett prydligt brev från dem. ”Efter den 30 juni ska ni inte längre ta emot dessa sedlar och mynt.”

”Kolla pengarna!” står det på en dekal med bild på de äldre 100- och 500-kronorssedlarna och de äldre 1-, 2- och 5-kronorna. Snart ogiltiga! hälsar en Åsa och en Tommy på banken.

– Vad ska jag göra med den dekalen?
– Sätt upp den på ytterdörrn så dina kunder vet, hälsar min själs älskade.

Maliciöst.

Får svar i Facebook-test:

Hahaha!

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahohohohahahahahahahahahahahahahahahahahahahohohohahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahihihahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahamekanikerkockteknikerhahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahohohohahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahehehehehehahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha hihihi!

Fniss.

Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor

Vad behöver vi då klassanalysen till? För att förstå världen och göra den tydligare.

Vem är vän? Vem kan bli det?

I dag syns inte allt lika tydligt på gatan och i landskapet. Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor, det ruffigaste kvarter kan vara på väg att herrskapifieras. Alla som har svårt att uttala bokstaven ”i” behöver inte vara från Lidingö.

Klassanalysen berättar var du hör hemma i samhället, inte vad du tycker. Ändå hänger klass och tanke ofta ihop. Oftare än du anar. Varför tror du annars att så många partier fjäskar för medelklassen? Den odefinierade klump som de tror är medelklassen.

Även därför behövs den. För att människans samhälleliga vara bestämmer hennes tänkande. Det där som hänger ihop.

Går populisterna framåt? Följ pengarna. Just så.

Visa upp klyftorna
Ett annat skäl är förstås politiken. Vi behöver veta hur folk lever för att tydligare kunna ta från de rika och ge till de fattiga. Vem är fattigpensionär, hur många arbetarlöner går det på en börs-vd:s lön? Vad tjänar en biblioteksassistent, en överläkare och en undersköterska? Hur många äger hur mycket av tillgångarna?

Följ pengarna.
Visa upp klyftorna.
Gör världen tydligare, har jag sagt.

Vem är arbetare?
Vem är arbetare i dagens noggrant arbetsdelade och digitaliserade industrisamhälle? Det är en annan fråga för analysen. Nu för tiden är det inte rutig skjorta och snus som avgör saken. Kanske är den typiske arbetaren år 2017 en lågavlönad kvinna i offentlig sektor som åker kollektivt och ger pengar till tiggaren utanför Coop? Jag misstänker det. Rutig skjorta har hon sällan.

Allt det spännande finns hos de progressiva kvinnorna. Ju mer jag tänker på saken, desto mer tycker jag att det påståendet är sant. Så fort en opinionsundersökning blir detaljerad ser jag att det är kvinnorna som är mest solidariska i sitt tänkande.

Det beror sannerligen inte på gener eller genitalier. Följ pengarna. Bibeln vet vad den menar med änkans skärv. Det var även den kvinnans samhälleliga vara som bestämde hennes tänkande.

***

Nu väntar jag bara på bilderna, diagrammen, samhällsbeskrivningen och den levande berättelsen.

Orättvisan är lättare att göra något åt när den syns.

### Fler inlägg i bloggserien:
Klassamhället Sverige, del 1: Grislöner i klassamhället
Klassamhället Sverige, del 2: Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige
Klassamhället Sverige, del 4: Så förtrycker de din trut och fot
Klassamhället Sverige, del 5: Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?
Klassamhället Sverige, del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

Bilden ovan:
Herman Reijers Arbetarhustru, Forshaga.

Ledig torsdag med problem

Buff har vikarie på jobbet. En sån där pigg sak.

Hur ska detta gå?
Smal är han också.