Det var länge sedan jag såg några svampbilder nu, vare sig på facebook eller någon annanstans. Så här är lite svamp till er alla som längtat. Koordinaten till mitt bästa svampställe är latitud 59.531829 och longitud 13.480048.
Tacka inte, bju’ igen.
Men kom ihåg var ni läste det först.
En fallstudie.
Alltför deltagande journalistik:
– Ska jag hjälpa dig upp?
Använd blyerts.
Tänk på att direktsändningar ofta är svåra att radera.
Åk inte störtloppsbanan själv, för att förstå åkarna bättre.
Inled mycket sällan segerintervjuer med: ”Vem är du?”.
Den här bilden bara måste jag ta. Tjugo par kalsonger, prydligt vikta till paket och instuvade i byrålådan. Allt på grund av att en person som en jag känner känner for till Kanada.
Lång historia. Kan man skriva känner känner? Vik dina kalsonger.
Paket.
Jag älskar att sätta ena foten framför den andra, öka frekvensen och börja lyfta båda samtidigt och – springa. Kuta, lufsa, jogga, ränna. Tidvis har löpandet varit religion. Perioder i livet när jag blir löpteoretiker, kilometersamlare och springfilosof. Allt på en gång. De brukar sluta med en målgång.
Dessemellan har jag en mer sansad och vardaglig inställning till husbehovsspringandet. Det är gôtt, jag mår bra av det. Bara så enkelt.
… och så finns det de där dagarna när tröskeln är hög och kroppen och själen slåss om vem som är bäst på att känna efter. Det är då alla ursäkterna börjar mumla i mitt inre. Ursäkterna för att låta bli att ta en runda.
”Nej, jag ska springa i morgon, det stämmer inte med min säsongsplanering att springa i dag”. ”Nej, jag har ätit lite dåligt.” ”Nej, jag kan bli förkyld”. ”Nej, jag känner att det känns lite konstigt i vänster handled.” ”Jag måste läsa en dikt av Verner Aspenström först. Vad är det den heter nu, den handlar om en gråsten.” ”Det är för varmt.” ”Det är för kallt.” ”Det är för glingt.” ”Jag är rädd att Fabricius är ute och tränar och kommer i kapp mig, då måste jag hänga på och springa och prata med honom en stund för han är så trevlig och då sliter jag ut mig och Inger får hämta mig med bilen.” ”Jag är rädd att det står en tant och röker utanför hyreshusen vid Geijersgatan och när jag kommer så säger hon ’dä går tongt i da ser ja, ja vi blir inte yngre’, det brukar hon säga.” ”Jag måste skriva på facebook om hur svårt det är att komma iväg.” ”Jag måste skriva på bloggen om det.” ”Det är fel tid på dagen.” ”Jag törs inte för det är älgjakt.” ”Nej det går inte, sotarn kommer i morgon.”
Vill du ha fler ursäkter? Det fina i kråksången är att när jag väl tagit steget över tröskeln är alla ursäkter glömda. Fast i år har jag en ny:
”Du jag vet inte. Vi bor faktiskt i kanten av ett färskt vargrevir…”
Den är tung.
Hur hittar folk hit, undrar du? Hur går det till när besökare från 24 länder hamnar på en webbplats från Grossbolstorp?
Jo tack, så här till exempel. Vart ska en människa annars vända sig, om hon vill ha svar om spökröster, mopeder av märket Fram King eller väskor av antilopskinn?
Du får fråga Slängen, säger vännerna på Google och hänvisar hit. Google tror att kopparkanjonen ligger strax väster om Grossbolstorp och att varenda människa springer barfota här på trakten.
Sökord som besökare använt för att hitta till bloggen, en helt vanlig dag. De flesta hittar hit via Facebook, men det är en annan sak.
Ett samhälle kan inte vara jämställt bara på tisdagarna och torsdagarna och ändå kalla sig jämställt och rättvist.
*
– Döm en människa efter vad hon gör. Inte efter vad hon säger.
– Fullständigt?
– I första hand.
*
När du sover länge sover du fortare.
Annars skulle du inte hinna vakna i tid och du skulle märka att sovstunden drog ut.
*
Den som är rädd för feminismen har mer att vara rädd för.
Socialdemokraterna måste göra något för att nagga den borgerliga pressen i kanten, tycker medieprofessorn Karl Erik Gustafsson. Den dominerar för mycket, säger han i en artikel på medievarlden.se.
”Och det måste ju få kosta pengar. Titta på centern som sålde sina tidningar, fick en massa pengar – och förlorade ett parti.”
Gustafsson svarar på en artikel av Göran Greider på samma sajt. Där föreslår s-debattören Greider att arbetarrörelsen startar en ny tidning på nätet i januari 2014. Han tycker den behövs. Han tycker dessutom att LO bör betala nättidningen med pengarna som kom in när man sålde Aftonbladet.
Här är länken: Göran Greider: Så ska LO:s dagstidning utformas.
Läs.
Ligger sjuk, då är det skönt att min morgontidning finns. Fredag, nu jädrar ska det bli roligt. Du måste ha mysigt från klockan 15.30 varje fredag. Annars kan du bli papperslös.
Galet goda chokladcupcakes gör susen.
Cupcakes är roliga bakverk som verkligen sticker ut.
Allt fredagsmys behöver inte vara en röra av tacos, potatischips och ostbågar.
Så, skynda på nu Sverige innan kuppkakorna sticker.
Moralist, demokratisk socialist, semmelfundamentalist. Det är bara att konstatera att jag är mycket som slutar på –ist. (Den som vill kan säkert komma på minst en sak till, använd rimlexikon, där kryllar det av dem). Men i dag är det fettisdagen och då tillåter mig min moral, demokratiska gemensamhetssyn och fundamentalism att äntligen äta årets första semla.
Prisa bagarn.
Här kommer mandelmasseåterbäringen.
Bok: Så gör jag – konsten att skriva, Bodil Malmsten, Modernista, 2012.
Bodil Malmsten är en av mina favoritförfattare. Hennes blogg heter www.finistere.se. Genom att bearbeta inläggen där har hon skrivit flera böcker de senaste åren, alla läsvärda. Att hon skulle ge ut en handbok i skrivande var däremot oväntat. Välkommet men oväntat.
”Skrivandet är inget yrke; det är något som den med lusten att skriva och viljan att göra det inte kan låta bli.”
”Deadline är den dödliga linje där den yttersta kontrollen kommer in.
Men det är då det.
Medan du skriver för att du vill skriva och inte kan låta bli, under skrivtiden är det för dig själv du skriver, medan du skriver får ingen annan än du själv och din lust att skriva komma in.”
Där har du en del av hennes inställning till skrivandet. Den här boken är en lärobok i en lära som inte kan läras ut, skriver hon. En handbok i en konst som inte kan läras ut, skriven av en som inte kan.
De sista påståendena är både sanna och osanna. Bodil Malmsten är för blygsam och gör hon en handbok måste hon rimligen tro att det är någon mening med den. Visst är talangen avgörande om du ska bli bra skribent, men hantverket är inte medfött. Även talanger behöver träna.
Nå, boken är full av praktiska tips, tro inget annat, även om övningarna är långtifrån traditionella.
Använd inte dyrorden om de inte behövs
Det var länge sedan jag fick sådan lust att ta fram ett litet block och skriva av
formuleringar, men det är vad som händer när jag börjar läsa boken. Mark Twains råd: ”Dont use a five-dollar word when a fifty-cent word will do” hamnar alltså snart i ett litet grönt block. Under det hennes egna ord, som:
”Skrivprocessen motsvarar träningen för en tennisspelare, cirkusartist, premiärdansös.”
”Träna din kropp, gör yoga. Jogga. Gå. Att skriva är kroppsarbete, du behöver tillgång till hela din kropp. Utan kroppen är huvudet inget att ha.”
”Den som skriver gör det varenda dag, skapar sin egen himmel, jord eller underjord, det är det som är fiktionen, att någon har skapat en skriven värld.”.
Historiens sekundvisare
En annan som hon själv citerar är Schopenhauer: ”Dagstidningen är historiens sekundvisare”. Själv är hon flitig tidningsläsare, det märker var och en som följer finistere.se, och hon har ett syfte med det:
”Ta in så mycket du hinner av det som finns.
Den som skriver med ryggen åt verkligheten kan missa det viktigaste med sammelsuriet som vi lever i, hur orättvist det är, vi behöver veta hur det är för att kunna avgöra hur vi hanterar det när vi skriver eller om vi väljer att ignorera det”.
Skrivskolor gillar hon och hade gärna gått en om de funnits när hon var ung. Glatt upptäcker hon att Johathan Safran Foer leder skrivkurser och lär sina elever klokheter som ”Talang är långt tålamod.”
Malmstensk blandning
Det finns många sorters handböcker i skrivande. Bodil Malmstens metod är att blanda. Ibland teoretiserar hon, ibland berättar hon om sina egna erfarenheter och ibland gestaltar hon sina teser.
Sträva efter det enkla. Stil är summan av den skrivandes val. Helvetesperioden är när det undermedvetna inte får en chans.
Gå inte i sömnen. Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det. Smaka på allt. Gå in i allt. Stå utanför. Behåll förundran inför allting. Bevaka din förundran.
Gott om skrivövningar
Den som läst Bodil Malmstens blogg och bloggböcker vet en del om hennes inställning till livet. Därför är det med spänning jag bläddrar fram till de praktiska övningar hon föreslår i sin handbok. Jag blir glad men inte förvånad. Här är några exempel:
”Arbetsuppgift:
Lär dig skriva med alla fingrarna.”
”Arbetsuppgift:
Skriv om någonting du inte kan!
Skriv om någonting du är nyfiken på, någonting du inte vet vad det är förrän du har skrivit det, försök att få tag på känslan.
Skriv om någonting du vill lära dig någonting om.”
”Arbetsuppgift:
Undersök, plocka sönder tidsandan i det den består av.
Hur visar sig tidsandan i reklamen, vem drar barnvagnen vid lekplatsen, att det bara är personer med osvenskt utseende som städar i Stockholms tunnelbana.
Vad verkar vara likadant i andra länder, vad verkar vara specifikt svenskt.
Verkar, eftersom att ta reda på hur det är, går inte, det är inte tidsmässigt möjligt.”
”Arbetsuppgift:
Ta reda på vilka de respektabla är.
Inte de allmänt välansedda, utan för dig respektabla.
Vilka har du respekt för?
Respektera dem.
De andra finns inte.”
Bodil Malmsten har skrivit en bok som vem som helst kan sträckläsa, bara för att den är klok, oväntad, väntad och finurlig. Samtidigt är den full av praktiska råd och inspiration för dig som vill bli bättre skribent.
Jag återvänder till den.